Augustibebis 2012

Jag går upp i vikt som en raket så fort jag blir med barn. Och landar på runt 100 kilo. Varje gång.
Hur jag äter verkar kvitta. En graviditet mådde jag illa i nästan ett halvår, kunde i stort sett bara äta kalla grönsaker och kex; gick under det halvåret upp 25 kilo.

Jobbigt, men det är värt det. Lite retligt dock att jag hunnit kapa 24 kilo (sedan i mars) som jag nu kommer att raketa upp igen på rekordtid.

Min kompis som är minimini blev storstor, hon gick upp 25 kg, jag som redan är "normal" såg väl mer normaltjock ut, om man räknar bort alla fettokilo.... Det är nog väldigt olika.....

Är det någon annan i gruppen som äter Levaxin?

Idag stod jag inte ut längre utan åkte till apoteket för att köpa postafen. Tror ni inte de var slut?! Grr. Men jag köpte Sea band istället, nån som testat det? Än så länge fungerar dem inte Min åksjuketuggumin som jag har i skåpet skulle jag absolut inte äta sa hon på apoteket. Läste upp vad som stod om dem och det gjorde mig livrädd. Tur att jag spottade ut den lika fort som den kom in i mun förrut.
Frågade också efter en nässpray och fick tipset om att använda Renässans plus och den fungerar lite faktiskt. Iaf nått!

Nu håller jag på och gör toast så hoppas illamåendet lägger sig snart. Ett glas juice förvärrade bara magens uppror  

Idag har jag sett bebben på VUL. Allt såg bra ut.

Blödningen jag hade igår sa läkeren antagligen kommer från ett blodkärl som brustit i livmoderslemhinnan när graviditeten växer sig fast allt mer. Jättebra doktor som tog sig tid att visa på bilder och förklara pedagogiskt.

Ari gold:
Vad roligt att läsa! Hur lång vad krabaten?  

Arba - Jag känner att det har varit ett väldigt laddat ämne när jag läst ikapp här, det där med din svägerska. Och jag har inte tänkt ta upp diskussionen igen, och ber om ursäkt om ngn tar det så, men kände att jag ville skriva några rader ändå.
Jag kan varken säga bu eller bä. Som ni skrivit, ett mynt har två sidor, jag vet inte hela eran story, men jag håller med dig i det du skriver om att din svägerskas sätt att behandla dig (vet inte om det är dig bara eller andra med) verkar minst sagt märkligt och kan inte mer än beklaga att ni verkar ha en sån relation. Jag trivs jättebra med mina svägerskor. (tre på min sida, mina bröders flickvänner och fruar) och två på min sambos sida. Har en svägerska som står mig närmare än vad min bästa vän gjort. Ser henne ibland som min syster. Hon har funnits i familjen i många år och det är ett år mellan oss. Min äldsta brors fru har funnits längst i mitt liv ( 23 år) och hon betyder oxå väldigt mkt. Dock är det 19 år mellan oss så vi är ju naturligt inte så sammansvätsade pga åldersskillnaden. Men hon är läkare och har varit till stort stöd då jag har haft många års ofrivillig barnlöshet. Har under olika omständigheter inte lyckats bli gravid under sammanlagt 10 år, och självklart har vänner och familj runt om mig fått barn till höger och vänster. Självklart har det gjort ont och känts orättvist, men i botten har jag varit otroligt glad för allas skull, för jag längtade ju efter samma sak. Men har aldrig känt som du beskriver. Jag kan liksom inte skriva vad jag tycker är rätt el fel, eftersom du kan eran sits bäst. Men har ni aldrig suttit ner och pratat? kan du beskriva för henne hur du uppfattar det, inte bara det här med barnbiten, utan att du inte förstår vad hon har emot dig. Jag skulle må så dåligt om jag var i din sits, med barn inblandat el inte, jag mår jättedåligt överlag när jag känner att ngn inte tycker bra om mig.. vet att det är en stor svaghet, men jag är sån. Och jag tror verkligen att du är ledsen för deras skull, men som jag känner så tror jag att mycket av hindren sitter i eran ´relation´, tänk vad mkt bättre allt skulle kännas (inte minst för henne) om ni kunde prata med varann, och stötta! Jag har en nära vän som verkligen vet hur dåligt jag har mått över att jag hade så svårt att bli gravid och hon gjorde ngt fantastiskt för mig. Hon och hennes man gjorde mig delaktig i deras graviditet med andra barnet och jag fick följa med på deras UL och sedan frågade dom mig om jag ville bli gudmor. Det var det finaste jag kunnat tänka mig. Vad säger din sambo? Upplever han det lika jobbigt? Har han och hans bror en bra relation? Det är stöd din svägerska behöver, för det är något fruktansvärt dom behöver gå igenom, men jag förstår att det är svårt när hon tar ett avstånd från dig. Jag kanske framstår som lite mesig och helylle, men försök att prata med henne. Sätt er ner, ostört från allt runtomkring. Och försök nå fram till henne att du inte vill ha det så där, att du vill finnas som stöd för henne och hennes man.

Insåg i går kväll att jag läcker och det måste vara fostervatten?! Är i v 9.

 

Någon annan med efrarenhet? Ska man bli otolig nu?

Grattis! Vad härligt att läsa!

iframtiden:
Det är inte en rejäl flytning bara?
Kommer ihåg att jag hade en sån när jag väntade tvåan, det rann i omgångar och verkade aldrig ta slut. Åkte in på koll eftersom tvåan låg i tvärläge (=livsfara om vattnet går) men alla hinnor var hela och konstaterade att det bara var en flytning. Pinsamt men skönt att veta!