Augustibebis 2012

Jag har en nära vän som gått ner i vikt pga vissa förhållanden. Men detta är tydligen inget man behöver oroa sig över. Så länge man äter och ser till att livet får näring så ska det inte vara ngt att oroa sig för.

Jag har dessutom hört att stress inte heller påverkar barnet.

Barnet tar den näring den vill ha och sen sover den, så stress och din vikt med mera ska inte påverka. (om nu detta stämmer) :)

Här skrivs det verkligen för fullt! Man är ifrån datorn ett par dagar så tar det en dag att läsa ikapp :p Men va kul att vi är så många, och beklagar verkligen ni som tvingats lämna tråden :( Jag var i samma sits för några månader sen och det gör så otroligt ont i själen. Nu tar jag en dag i taget och tackar för att det är mitt andra barn, för när jag väntade min dotter så var jag så fokuserad på graviditeten, satt och läste varje dag om vad som händer :) Nu kan jag tom glömma bort att jag är gravid. Jag är otroligt glad att vara gravid men är samtidigt så väldigt orolig att mista denna lycka.
Och som många andra skrivit. Det är en otroligt aktiv tråd och det är svårt att ha personliga konversationer än så länge. just nu bubblar nog alla tankar hej vilt här. Jag får heller inte svar på det mesta jag skriver, men uppskattar ändå att läsa alla era inlägg (även om det ibland tar evigheter att läsa ikapp ;) )
Och så riktigt avis jag är på er som fått göra VUL eller har det inplanerat. Vill ringa och försöka jag med, men är lite skraj för att få ett nej.. men tar lite emot att berätta för släkten innan man vet mer säkert än utifrån ett sträck på en sticka. Men vi kommer berätta på julafton till min familj, min sambos familj vet redan. Har beställt en tröja till dottern -Jag ska bli storasyster. Härligt när den dimper ner i lådan. Då kommer det nog kännas lite mer verkligt med :)

Med min son gick jag ner i vikt i början och började inte gå upp i vikt förrän i vecka 25.. sen gick jag bara upp 9 kg sammanlagt och dagen efter förlossningen hade jag gått ner 12 kg så jag vägde mindre än innan jag blev gravid.

Haha det låter ju alldeles perfekt ju! 
Jag slarvar inte med maten, äter som förut, varken mer eller mindre, kanske bara nån extra frukt. Har förstått att man inte behöver äta mer än så första trimestern. 
Har dock ätstörningar med mig i bagaget och jag är inte rädd för de vanliga gravidkilona man drar på sig men jag är livrädd för att bli tjock hela jag. :/ Är det ego att tänka så? Kan inte rå för det.
 

På tal om det här med vikter.
Jag är väldigt liten och smal.
Har vi någon mer som är som jag?

Jag får för mig att det kanske kommer att synas snabbare på mig men så kanske inte är fallet...(?)

Min svägerska är väldigt liten och smal, då menar jag verkligen mini! Hon berättade för mig att hon var gravid när hon var i v 12 och då syntes en liten kula, fast jag hade inte uppfattat den som bebismage ifall hon inte sagt det. Hon fick visa utan tröja för att det skulle synas. Dock fick hon aldrig någon jättemage, tur det för vi skämtade om att då hade hon nog trillat framlänges eftersom hon i sig är så liten.

Åh, avis på dig som ska till England. Min sambo har varit där väldigt mycket och min ena svägerska har bott där i 15 år och den andra svägerskan har bott där i 5 år (men bor nu hemma i sverige igen) Vi var där för 2 år sen (det var första gången för mig) då jag väntade dottern, var i samma vecka som nu ungefär och jag mådde som nu, riktigt illa. Så jag kände inte att jag fick ut det jag önskat av den resan. Det var dels första gången jag var i där, första gången jag skulle träffa hans äldsta syster m familj och dessutom gå på deras bröllop. Jag mådde apa och kräktes massor. Och nu har min äldsta bror m familj flyttat till Paris så vi sa vi skulle åka till London och ta tåget till Paris och hälsa på två flugor i en smäll. Blir nog till våren. Vart bor din mamma?
Min svägerska bor i Primrose Hill i London och det var en ganska märklig upplevelse att åka dit. Det är liksom en annan värld. Dom bor granne med Jamie Oliver och bodde granne med Jude Law (han flyttade strax innan vi kom dit *darn* ;) ) Amanda Seyfried hade precis flyttat dit, men jag hade hellre mött på Jude ;p
Men jag längtar tillbaka till England, ett land jag verkligen vill se mer av!

Då slarvade jag heller inte med maten utan åt precis som innan.. det enda var att jag inte åt så mycket onyttigt då jag bara hade dille på nyttiga saker.. åt nog 1 kg äpplen varje dag medan jag aldrig var sugen på godis eller annat haha. Det var perfekt det.
Är du rädd för att bli tjock utöver gravidkilona så tänk bara på att äta nyttigt.. visst kan du unna dig annat gott ibland oxå, det är bara att ta tag i dom kilona efter förlossningen. Det är ju inte hela världen :)

Glömde skriva om vikten. Jag gick upp 5 kg med dottern och det var absolut tillräckligt för mig. Men det var inte förren v 28 och uppåt jag började gå upp, innan det gick jag ner lite men framförallt omfördelade sig min kropp massor. Jag blev ´smalare´ som gravid. Är överviktig normalt, men blev verkligen nöjd med min kropp som gravid. Jag vill absolut inte gå upp massor eftersom det borde finnas nog att ta av ändå. Men jag får se hur denna blir. Jag är lite mer sugen på sött än förra graviditeten då det var absolut aldrig jag åt sött, nu har jag kunnat äta en tårtbit och lite kakor. Men däremot mår jag ju så illa att jag har helt andra matvanor och föredrar absolut inte sötsaker, även om det går ner ibland ändå. Men skillnaden är att jag mår illa nästan oavsett vad jag äter så därför äter man ju mindre nu.

Haha, ja, det kanske är tur. Jag har faktiskt också hört att man inte blir lika stor om man är liten. Och att det inte alls går snabbare att få mage så som jag har fått för mig.
Jag är nämligen också mini.
Föreställer mig hur jag kommer att få stå med ett brett mellanrum mellan benen för att kunna balansera och inte trilla framlänges ;)
hahaha