Jag känner också precis som du SmillaK när det gäller att berätta. Det känns jobbigt, som att man skryter på något sätt eller vill vara märkvärdig. Det handlar också om att det, precis som du skriver, känns overkligt för en själv fortfarande så det känns som att jag står och ljuger.
Sen jag ju fortfarande orolig att något ska gå fel och att det då kommer kännas jobbig att ha berättat för alla, men jag är ju i vecka 18 imorgon och det syns rejält nu på mig nu så jag måste bara släppa det.
Vår närmsta familj och vänner vet om att det är IVF men inte bekanta. Jag har inget emot att berätta om någon frågar eller om ämnet kommer upp i vissa sammanhang men jag kommer inte berätta det helt apropå. Det blev ett samtal här på jobbet någon dag om att vissa har svårt att få barn, men jag kände inte för att berätta om vår ivf då. Men det kanske handlar mer om hur väl man känner sällskapet (jag är rätt ny på jobbet)
Jag flyger ganska mycket i jobbet, men jag kommer nog att försöka avstyra alla flygresor efter vecka 28. Kanske mest för att jag då kan ”skylla på” att jag inte får flyga (tycker inte om att flyga i jobbet). Men en semesterresa hade jag nog kunnat boka in, lite beroende på hur lång flygtur.
Vi har inte vågat kolla på barnvagn ännu, jag tänkte att vi kanske ska börja med det efter RUL om allt går bra då. Har dock pratat med tre olika vänner som har små barn och fått deras input till vad som är bra och mindre bra. En av vännerna har två barn och hon var väldigt tydlig med vad som var fel på den vagnen de köpte till första barnet och vad hon absolut ville ha till det andra, så där fick jag många konkreta tips.