Lärare med piercing?

Själv är jag glad över AB. Även om jag inte är moderat måste jag erkänna att han är väldigt kompetent och det ska han ha respekt för. Jag vet också att han får mycket respekt för sin kompetens, både i Sverige och andra länder.
Det är DET man ska ha respekt för, inte utseendet.

Vad det gäller kungafamiljen skulle jag hellre sed dem med tatueringar, piercing, vågade frisyrer mm än på strippklubb och i skumpasprutskulturen på Stureplan.

Ja, jag menade naturligtvis ett undantag i dom kretsarna som har höga befattningar.

Han har fått kritik för att han skämmer ut oss, när han åker på finansministersymposier utomlands och syns i ultändsk press, bland annat. Sådant som långt hår och örhängen på män ses ju med ÄNNU mindre blida ögon i många andra länder... Och det tycker jag att man måste anpassa sig till, om man ska representera sitt land. Det är ju helt otänkbart att tänka sig Kungen med hästsvans, Prins Daniel med örhänge, eller Victoria med nosring t.ex..!

Och du skulle aldrig komma in på diplomatprogrammet, om du dök upp på intervjuerna med något sådant.  
Det jag säger gäller för övrigt inte alls bara "kvalificerade" jobb heller. Det är många vanliga butiker, hotell, restauranger etc. som tar in folk som bara har grundskola eller praktisk gymnasielinje, som inte accepterar synliga tatueringar, piercingar eller hål i öronen på män. Jag VET att det är så!  

Det finns en story om en lärare i Skövde.

Sam är en man i 40 års åldern och jobbar på ett högstadie. Han är både piercad, har töjda snibbar och har tatueringar (bl.a sleeves).

En dag kom det en kristdemokrat, en gammal gubbe i 70 årsåldern och blev förfärad över vad han såg och frågade snabbt om "Är han lärare här?". När svaret blev ja så gick gubben till rektorn och skulle gnälla. Men rektorn var på Sams sida och sade att han har kompetensen som krävs. När gubben inte fick medhåll där så hörde han av sig till skolnämnden och även dom var på Sams sida.

T.o.m elevena gillar Sam.

Det är dagens omoderna människor som inte alls förstår kulturen som ska fjanta sig helt enkelt. Men som jag säger: Skillnaden mellan piercade/tatuerade människor vs icke piercade/tatuerade människor är att vi piercade/tatuerade människor skiter fulla fan i om andra har piercingar/tatueringar.

Här ser ni ett nyhetsinslag om det:
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_skaraborg?title=tatuerad_larare_beror&videoid=1536632 

Fast det är ett FAKTUM och inget jag hittar på, att många arbetsgivare inte anställer personer som har piercingar och synliga tatueringar. Om lärarna ger eleverna bilden att sådant ingår i den etablerade samhällsnormen - som en lärare ju representerar inför eleverna - så gör han dem en otjänst. När de senare upptäcker att tatueringarna/piercingarna inte funkar i den karriär som de börjat drömma om, så sitter de kanske redan där och går inte att få bort/läka ihop. Den 20-åring som ser diplomat- eller flygvärdinnedrömmen flaxa iväg bortom det onåbara bara för en sådan dumhet, kommer inte att tacka sin gamle lärare... 

Fortfarande....arbetsmarknaden där INTE så konservativa klädkoder råder är mycket stor.

Nä, men man lär sig att samhället utvecklas och piercingar kan man ta ut, tatueringar kan man dölja. Vi har ändå kommit till år 2012 och utveckligen borde visa mer acceptans än vad det gör. Man är ingen idiot bara för man har piercing/är tatuerad. 

Det är åsikter, trångsynthet och viljan att inte vilja acceptera andras olikheter. Typ som om att alla tjejer ska ha långt hår och rosa onepiece medan männen har kort hår och blå onepiece. Då blir samhället mer enligt era normer:
Ingen ska se annorlunda ut. 

Jag förstår inte varför lärare ska på något sätt representera den relativt lilla del av arbetsmarknaden där så snäva ideal råder när det finns så många andra jobb. Jobb som de flesta av eleverna där ändå kommer att ha  i framtiden.

Det du nämner är naturligtvis förkastligt. Men det finns en stor skillnad: de kan göra sådant på sin fritid, men ändå vara välvårade och representativa i jobbet så att säga. Officiellt. När det behövs. Men har du väl en synlig tatuering, så sitter den där den sitter. Och du måste visa den även när det är som allra mest olämpligt. SÅ grova misstag skulle aldrig de kungliga göra!

Min fästman är långhårig och tatuerad och utbildar sig till lärare, just nu arbetar han som vikarie på vår lokala skola från ettan till sexan och de älskar honom. Tror inte det har något med utseende utan mer hur man är som person. Och jag själv är piercad, tatuerad, och har annorlunda hårfärg, och den enda som någonsin klagat är min släkt, aldrig kunder på mina olika jobb jag haft eller annat och ändå så är jag utbildad inom tandvården där det enligt mig är mer principfast hur man ska se ut.

Jag vill helst inte se onepiece på någon - *ryser* - men det är jag det... Och åter: fula och töntiga kläder går att ta av. Tatueringar och piercinghål sitter där de sitter. Jag kan faktiskt inte förstå att människor som gör sådant inte tror mera på sin egen mognad och utveckling..? Jag menar: när jag var 18 hade jag vissa intressen, viss musiksmak, vissa idoler o.s.v.. Men jag visste också att jag tio år längre fram i tiden skulle ha andra intressen. Röra mig i en annan sfär. Jag räknade med min egen fortsatta utveckling s.a.s.! Därför skulle jag aldrig ha tatuerat in idolens namn eller porträtt.

Människor som gör sådana oåterkallelliga saker, måste ju ha gett upp om sin förmåga att utvecklas..? Om de tror att de fortfarande kommer att vilja stå för samma saker när de är 30 , 40, 50... När de kanske skulle vilja ha ett ansvarsfullt jobb. När de kanske blivit intresserade av lokalpolitiken, och skulle vilja engagera sig där. När de är föräldrar och går på möten med barnens lärare och rektor... Nej, det är obegripligt för mig!