Hej på er!
Vår underbara dotter Enja tittade ut redan i v 31+0 och har nu hunnit blivit 4 veckor gammal.
Det skulle vara kul att samla fler prematurföräldrar i den här tråden så vi kan följa varandras bebisar och ge stöd och råd till varandra! =)
Både text och bilder är varmt välkomna i den här tråden! 
Hejsan! Vår son kom till världen 27/2 med planerat kejsarsnitt. Han var tillväxthämmad tidigt, redan i v.16 var han en vecka mindre än normalt. På RUL i v.19 skiljde det 11dgr. Vi visste exakt eftersom vi gjorde IVF. Därefter blev det täta kontroller av flöden, fostervatten och viktuppskattningar. Flödet i navelsträngen var av sämsta klass redan i v.23 och pojken var då stor som i v20. Vi gjorde fostervattenprov som inte visade på kromosomfel. Läkarna kunde inget göra i så här tidiga veckor, speciellt inte när han var så liten. Förmodligen skulle han dö i magen. Levde han i v.30 så skulle det vara ett mirakel. Följande veckor var hemska, en riktig mardröm. Vi gick ju bara och väntade på den dagen då hjärtat skulle sluta slå. Veckorna gick utan att det hände något. Pojken växte lite och när han hade nått 500 gram (65% tillväxthämmad) och 29 veckor så vågade man inte vänta längre. Då fick han komma ut, vårt pyttelilla mirakel Emil! Emil upphörde inte att förvåna läkarna. Han sprattlade när han kom ut och andades helt själv, behövde inte respirator. Han hade CPAP i två dygn som sedan togs bort. Enligt alla undersökningar som har gjorts så verkar han vara fullt frisk. Nu äntligen börjar vi att se positivt på framtiden, samtidigt som det är svårt att våga ta honom till oss fullt ut. Så rädd att något ska gå fel. Men vi glädjs för var dag som går då allt är bra.
KarinF: Vad mycket ni gått igenom under graviditeten! Kan inte tänka mig oron. Skönt att allt ser bra ut och vilken kille som fixar det utan andningshjälp! Grattis vill jag också säga! :))
Vi har haft hembesök av Bvc, inskrivningssamtal, och hon hade vågen med sig. Lillefis väger nu 3820 gram! Nästan 4 kg, helt otroligt! Hon äter som en häst så jag borde väl egentligen inte vara förvånad...
Under lång tid på sjukhuset fick hon f585 för att gå upp i vikt, märkliga kontraster det blir! Vi väntar fortfarande på den andra bråckoperationen, hoppas den blir av nästa vecka så vi har det bakom oss snart.. Så här ser min tjej ut nu och så såg hon ut då:
Det är ju bra om man lägger till bilderna oxå! Ledsen om de är stora, vet inte hur man ändrar...
Karin F: ojoj vilken kämpe!! Grattis till lilla Emil!! :)
Wockatz: skönt att hon växer, vad fin hon är! :) vad heter hon? Det har jag säkert läsa men mitt minne existerar inte längre ;)
Jag ska också lägga in bilder så fort vi får internet till huset!! Superkul med bilder! :)
Jag försöker vänja av Enja amningsnappen men det går inte alls :/ tips, någon??
wockatz, Scorpio: Tack!! 
Ja han kämpar på bra. Går upp 10-20 gram per dag och väger nu 545g.
wockatz: Ja, hela graviditen har varit en enda stor oro. Först oro för missfall innan v.12 och sedan oron för tillväxthämningen från v.16 och framåt. Samtidigt har allt det jobbiga bidragit till att jag och min man har blivit ett otroligt starkt team, så trots att jag inte skulle vilja göra om den här gravidresan så har den ändå fört något gott med sig. Är det sedan en frisk och stark pojke som följer med oss en om ett par månader, så övervinner det allt!
Söt tjej du har! Vad skönt att allt gick så bra!! Känner igen mig i det du skriver om att inte få ha sitt barn kvar i magen, samt skuldkänslorna. Jag har vänt och vridit på mitt sätt att leva och analyserat minsta lilla detalj. Har frågat läkare, barnmorskor och alla möjliga ifall jag kunde ha gjort något annorlunda för att han inte skulle bli tillväxthämmad. Jag har fått samma svar överallt, att jag inte kunde gjort annorlunda utan att det var en slump att just jag drabbades av en moderkaka som inte funkade. Sannolikt kommer problemet inte att uppstå vid nästa graviditet. Men det spelar liksom ingen roll hur många gånger man får höra det, för skudkänslorna finns ändå där djupt inne. "Hade jag inte kunnat undvika detta?".
Bifogar ett par nytagna bilder.
Här ligger Emil på pappas bröst och myser.
KarinF: men lillskrutt då! Vilken sötnöt du har! Vad mysigt att ni kan sitta känguru med honom, jag är övertygad om att alla timmar men spenderar med liten på bröstet gör nytta. Jag vill iaf gärna tro det! ;)
Skuldkänslorna kommer man nog aldrig ifrån även om fokus kanske ändras. Har ni fått prata med kurator? Det hjälpte mig. Två av de inbokade mötena var jag på väg att avboka, tyckte inte jag hade nåt att prata om... Gick iaf och pratade över tiden!
Roligt att Emil kikar tillbaka på er!
Karin: oj vad pluttinuttig då!! Vilken vecka är han i på bilderna? Och hur gammal är han på dem? söt! Kul att han ligger och tittar :)
Jag undrar också varför Enja kom så tidigt... Men jag hade/har nån sorts bakterie (som mååånga har enl läkarna) som kan ha bidragit till att det blev så tidigt. Så isf kan det ju hända vid nästa barn också :/
Idag fyller sambon år, och vi ska idag för första gången bjuda hem hans mormor och morfar, samt en av våra gemensamma vänner! Det blir första kompisen som får träffa Enja trots att hon är 8 v.
Wockatz, hur gör ni med besök osv? "Får" hon träffa folk?
Scorpio: för att inte isolera oss helt har vi "valt ut" några få vänner. Dom vi umgås med mest får komma hit och såklart våra föräldrar. Vänner vi inte träffar regelbundet får vänta ett tag till. Ska nån ta på henne eller hålla henne är det handsprit som gäller. Har varit svårt att begränsa helt eftersom vi har haft hantverkare i huset hela tiden. Dock inte i samma rum men....
Efter operationen tänker vi låta det hå nån vecka och sen mer och mer vara en vanlig familj. Undantaget barn. Barn får inte komma hit förrän rs-säsongen är över. Spädisar går bra. Om dom inte har syskon på dagis. Haha helt galet!
Idag har vi faktiskt varit hem till en Neo- kompis och fikat. Mycket trevligt att träffas utanför sjukhuset.
wockatz: Jo, vi har en kurator som vi träffar nån gång i veckan. Hon är jättebra! Ska nog ta upp det där med skuldkänslorna nästa gång. Även om det är ganska lugnt med skuldkänslorna just nu när allt har gått så bra med Emil, så kan ju vara bra att bearbeta dem Framför allt till nästa graviditet.
Scorpio: Han är i v.30+4 på bilderna, 11 dgr gammal. 510 gram.
Så skönt att höra att det har gått så bra för era småttingar. Det gör att man själv ser positivt på framtiden.