Snölängtan skrev 2012-10-17 17:00:24 följande:
Csillag: Hur mår Du och "grodan"?!? Har inte kunnat ha full koll i tråden den senaste tiden...
Hehe man kan inte ha full koll hela tiden
Grodan verkar ligga o gotta sej i magen, känner inte så mkt rörelser.
Kände den ju väldigt tidigt mn tycker inte de har ökat så mkt, mn läkarna säger att de beror på att moderkakan ligger i vägen
Jag har nu inte haft nån blödning på 9 dagar så jag hoppas ja ska klara de här.
Man sitter som på nålar,nervös o rädd varje gång man ska gå på toa lr de hugger till som en kviv i magen.
Oron är nog på topp o man försöker bara ta sej igenom dagarna för man vet att de betyder att jag e ett steg närmare att min groda ska klara sej.
Man har sina milstolpar man vill ta sej fö
rbi.Mn sen vet ja att de e bara att hoppas på de bästa.
De som gnager i bakhuvudet är ju att jag haft svårt att behålla bebisarna innan o jag faktist då lyckatsatt nästan gå tiden ut så jag känner samtidigt att läkarna kan ju ha fel oxå,mn samtidigt vet ja att min förlossnings förberedelse är redan färdig då vi varit tvugna att göra den för 2 veckor sedan då de inte ser ut dom grodan kommer stanna inne så länge.
Känns lite skumt att redan ha "planerat" den n'r man vet att de mest troligt kan bli ett urakut kejsarsnitt pga moderkakan ligger fel.
De skrämmer skiten ur mej kan ja ärlkigt sä
ga.De fanns inte på planeten att jag kanske skulle behöva föda med snitt,särskillt inte ett s.k katastrof sniff.
Dottern e född vaginalt utan problem.
Tvillingarna e födda vaginalt,varav en låg i säte trippelvikt som de kallas,mn båda vaginalt utan problem.
Kejsarsnitt har alltid skrämt mej,o föda vaginalt har alltid varit enda tanken i huvudet.
Sen försöker ja tänka så att blir de ett ur akut snitt så beror de på moderkakan brister o grodan måste ut bara på nån minut.
Man ligger på kvällarna o känner de buffar o knuffas där inne i magen o man kommer på sej sj att le, en groda, ett mirakel efter alla dessa å
r.Mn tyvärr så kryper rädslan sakta på o man vå¨gar inte vara glad.
Stressen av allt de här i rädsla o oro har nog tagit hårdast på mej,. att inte veta...
Kommer ja bara några veckor till så vet ja ju att oddsen är stora att grodan kan klara sej.
just nu går de inte rädda.
Men nog om mej, hur e de sj?????