Csillag skrev 2012-10-19 09:54:10 följande:
Hehe man kan inte ha full koll hela tiden
Grodan verkar ligga o gotta sej i magen, känner inte så mkt rörelser.
Kände den ju väldigt tidigt mn tycker inte de har ökat så mkt, mn läkarna säger att de beror på att moderkakan ligger i vägen
Jag har nu inte haft nån blödning på 9 dagar så jag hoppas ja ska klara de här.
Man sitter som på nålar,nervös o rädd varje gång man ska gå på toa lr de hugger till som en kviv i magen.
Oron är nog på topp o man försöker bara ta sej igenom dagarna för man vet att de betyder att jag e ett steg närmare att min groda ska klara sej.
Man har sina milstolpar man vill ta sej
förbi.Mn sen vet ja att de e bara att hoppas på de bästa.
De som gnager i bakhuvudet är ju att jag haft svårt att behålla bebisarna innan o jag faktist då lyckatsatt nästan gå tiden ut så jag känner samtidigt att läkarna kan ju ha fel oxå,mn samtidigt vet ja att min förlossnings förberedelse är redan färdig då vi varit tvugna att göra den för 2 veckor sedan då de inte ser ut dom grodan kommer stanna inne så länge.
Känns lite skumt att redan ha "planerat" den n'r man vet att de mest troligt kan bli ett urakut kejsarsnitt pga moderkakan ligger fel.
De skrämmer skiten ur mej kan ja ärlkigt
säga.De fanns inte på planeten att jag kanske skulle behöva föda med snitt,särskillt inte ett s.k katastrof sniff.
Dottern e född vaginalt utan problem.
Tvillingarna e födda vaginalt,varav en låg i säte trippelvikt som de kallas,mn båda vaginalt utan problem.
Kejsarsnitt har alltid skrämt mej,o föda vaginalt har alltid varit enda tanken i huvudet.
Sen försöker ja tänka så att blir de ett ur akut snitt så beror de på moderkakan brister o grodan måste ut bara på nån minut.
Man ligger på kvällarna o känner de buffar o knuffas där inne i magen o man kommer på sej sj att le, en groda, ett mirakel efter alla dessa
år.Mn tyvärr så kryper rädslan sakta på o man vå¨gar inte vara glad.
Stressen av allt de här i rädsla o oro har nog tagit hårdast på mej,. att inte veta...
Kommer ja bara några veckor till så vet ja ju att oddsen är stora att grodan kan klara sej.
just nu går de inte rädda.
Men nog om mej, hur e de sj?????
Vad skönt ändå att blödningarna har slutat - eller iaf gör ett relativt långt uppehåll!!! Men det måste vara påfrestande psykiskt att ha ”förlossningsförberedelserna” klara i ett så tidigt skede. Måtte det dröja innan du behöver använda dig av dem! Håller tummar och tår för dig och din ”groda”!
När det gäller snitt (och speciellt de urakuta…) så är ju de ett kapitel för sig. Vår sons förlossning drog ut på tiden och läkaren hade under flera timmar (enligt journalen) inte tid att titta till just oss och när hon väl gjorde det tog det 4min innan sonen var ute. Meeeeeen försök tänka på att de som vid ett eventuellt uraktut snitt kommer att ta hand om er är kanonduktiga och fokuserade på att rädda liv på fantastiskt kort tid. Vi (eller maken snarare eftersom jag först var hög på lustgas och sedan blev sövd på stört....) var så imponerade över hur snabbt det kom folk från alla håll och med vilken laganda de samarbetade och förstås att allt ändå gick så bra som det gick!! De som tar hand om urakuta snitt är somd et verkar enormt kompetenta! Framförallt får man alla tänkbara resurser just då! (Men självklart är de urakuta snitten något man helst av allt slipper!!!)
Här är det tufft på ett annat sätt sedan 4v tillbaka…plötsligt svullnade jag upp och fick rejäla karpaltunnelsyndrom i båda armar/händer, dvs händerna domna/sover och jag har värk i fingrar/händer/underarmar. Både natt som dag. Sover med handledsskenor och har på dem på dan så gott det går. Jag känner verkligen att det är hur lång som helst kvar till 29/1. Att inte sova bra och ha ständiga probelm att skriva, äta, jobba mm tär på ork/humör mm. Lite deppigt nu men jag försöker tänka att det iaf inte är farligt för ”knyttet”. Det kunde vara mycket värre.
slå
Välkomna in till oss.
