IVF Umeå

Var nog lite väl ivrig när jag försökte muntra upp er lite. Ja, det är vårt första IVF-försök, men jag kan verkligen förstå hur alla känner vid ett eller fler misslyckade försök också. Dock reagerar vi självklart olika allesamman och mår bättre av att få skriva av oss. Tänkte mest på de gånger vi faktiskt reflekterar över att vi inte känner oss som oss själva i en situation och då kan försöka vända tankegångarna. Det är så lätt att inte tänka rationellt utan istället fortsätta med negativ energi i alla situationer istället den de eller de situationer det faktiskt gäller. Ska tillägga att jag inte lever som jag lär i detta fall, men önskar att jag kunde tänka till ibland iaf eller inspirera någon annan till reflektion :)
 

vårt 2012: Jag har många gånger tänkt tanken "hur länge ska man orka?" och det är inte ett dugg roligt när man fastnar i dessa tankegångar. Det är nog väldigt vanligt att människor som är inne i ivf-svängen mår dåligt. Det tar så otroligt mycket av en.. kroppsligt men framförallt emotionellt. Kan tänka mig att många förhållanden tar stryk och att en del av dessa tyvärr inte klarar sig igenom alla påfrestningar som dessa behandlingar innebär.

Tycker absolut att du ska uppsöka någon form av samtalskontakt. Tror det hjälper mycket att få ut sina känslor och att prata med någon utifrån. Som annalotta skriver så är det viktigt att bearbeta sina känslor. Synd att kliniken inte har egna psykologer, istället får personalen själva "agera samtalskontakt" och försöka trösta oss som det inte gått så bra för vilket kanske inte är så lätt för dom heller alla gånger.

Vilken service att kliniken ringde så sent på kvällen. Åh, vad jag hoppas att ni hinner med ett försök innan jul! Kram

annalotta: Tråkigt att höra att du går igenom en tung period.. ni har gjort många försök och jag förstår att det måste kännas riktigt jobbigt. Det är inte så enkelt som man tror att bara släppa alla tankar och ladda om för ett nytt försök. Vi är trots allt bara människor och inga känslolösa varelser. Kämpa på, kram.

äppelkaka: Fick du tag på gyn? Det enda jag har läst om är att det inte är någon fara att börja spruta om man fortfarande blöder, men då har det varit hos dem som börjat på dag 21 och därmed fått sin naturliga blödning. Hoppas inte att det är någon fara med detta och att du kan fortsätta enligt planerna.

björnen2007: Ja, vi får verkligen hoppas att denna FET tar sig så att du inte behöver göra fler VUL. Snart dags för insättning, spännande!

Nektar: Vad härligt att ni får köra igång direkt med korta metoden. Ibland går det undan! Sa dom något om hur lång tid det ungefär brukar ta innan blödningen kommer när man använder Provera?

drömmer om ett barn: jo här går det bara bra, bebisen rör sig väldigt mycket och det är skönt för då vet man att den lever. oron på missfall har släppt en del men finns alltid kvar lite grann, försöker dock att inte tänka på det för mycket. jag har en del foglossning som gör att det gör ont att gå men än så länge behöver jag iaf inte vara sjukskriven. 

 

Drömmer om ett barn: Enligt egen erfarenhet samt via vetskap från forum så varierar det rätt friskt när blödningen anländer efter Provera. Normalt är nog ändå ca 3-4 dagar efter att man tagit 10 tabletter. Jag har dock själv varit med om att bara behöva ta ca 6 tabletter och att vänta 8 dagar efter att ha tagit sista tabletten. Denna gång hoppas jag självfallet på att inte behöva ta alla 10 tabletter :) Men är å andra sidan bara glad över att processen är startad! 
 
Hur går det för dig, när väntas du få starta med sprutorna?  

A79: Tack för tipset om farsdag. Jag hoppas du mår ok efter omständigheterna och att du kan njuta av din snart fulländade graviditet. Hur går det, du sa för ca 1 månad sedan att du kände dig väldigt stor och var mycket sängliggande? Eller minns jag fel?

Barreliten: Hur mår du nu, har överstimuleringen lagt sig lite så du är mindre hämmad? Håller du dig till testdagen med att testa? Håller tummarna!  

Jag fick via 1177  tag på Överläkaren på gyn som sa att det kan komma blödningar när kroppen är nedreglarad just på grund av att livmoderslemhinnan är väldigt skör och känslig då. De sa åt mig att ta sprutan på kvällen och ta kontakt med kliniken idag vilket jag också gjort. De bekräftade samma sak och det är alltså ingen fara att få en blödning som nedreglerad

Tack och lov!

I går satte vi in embryot ???? så nu hoppas jag bara att den vill stanna! Testdag den 3/12.

Någon som känner att de blir väldigt klibbigt och mkt flytningar av vaginaltabletterna??

Vårt2012:

Hoppas du kan hitta tillbaka till den du var innan allt braka lös. Inte kul att vara någon man inte vill vara!

Kände mig så för ett år sedan då min mans bror fick barn. Kunde inte träffa dom, ville inte ens titta på barnet. Satt bara hemma och grät! Inte alls den jag är i vanliga fall. Men man blir knäpp efter ett tag i denna bergochdal bana.

Jag är tillbaka på sjukhuset igen :( Var in på kontroll idag och det var mer vätska i buken nu och äggstockarna är stora som apelsiner (som läkaren uttryckte sig)
Har testdag på onsdag och som det känns nu kommer jag kunna hålla mig, min sambo är lite otåligare dock :) har de 2 senaste morgnar kräkts, vet inte om det är ett tecken på nått...

Åh nej de var inte kul! Är väldigt dålig på sånt här, men vad gör de och hur märkte du att du blivit överstimulerad??

Hej! Tack för din omtanke

Ja det är mycket att göra begravning & förlossning & gu vet allt..
Har jag skrivi att jag är sängliggande?
Då överdrev jag nog!! Men inte långt ifrån..  
Nu har jag kommit till den biten då ju vill att ungen ska UT!!!
Längtar efter att få ligga skönt sitta skönt stå & gå utan problem ja ni vet kunna andas osv 
Men självklart är allt detta värt det!!
Är i vecka 35 nu .. känns kul!!  

Håller alla mina tummar & tår att det kommer gå bra för dej & alla andra för den delen oxå!! 
Tur att denna tråd finns så man kan bolla & ventilera med varandra.. även om jag är lite dålig på att skriva här så läser jag varje dag! Kram 
  

tråkigt att du behövde tillbaka till sjukhuset.hoppas du blir bra snart och att du/ni får ett bra resultat på onsdag