Tips om dhea

Älva - åh, vad skönt. Då fortsätter det att gå åt rätt håll.

Pippi - jag håller tummarna för dig imorgon.

Vi4 - Jag håller tummarna för att dina symptom återkommer (i lagom mängd) snart så att du kan få fortsätta vara lugn.

Själv är jag mycket riktigt på RD10  (vilken koll du har Vi4). Fortfarande totalminus och imorse också lite blod på pappret (tyvärr alldeles, alldeles för sent för att vara en nidationsblödning ). Borde inte få mens förrän på måndag (brukar komma 18 dagar efter ÄL-sprutan i mina IVF-cykler - förutom den gången jag fick ett svagt plus, då kom den på dag 20). 
Försöker intala mig att jag har gett upp hoppet för denna gången, men orkar inte riktigt släppa fram förtvivlan och tårarna. Det är så jobbigt att ta nya tag och först vänta på nästa omgång och sedan ta sprutor och kämpa i en månad. Och fortsätta leva med rädslan för att jag aldrig ska få barn. Försöker gräva ned mig i mer konstruktiva saker som att läsa på forskning och ta mig i kragen och göra något åt planerna på Aten och NY. Jobbet får som vanligt inte den fokus det förtjänar... 

Cff - Ledsen för din skull. Jobbigt att det kanske då inte tagit sig
Jag tror du har gjort en hel del för att maxa dina chanser, så du ska nog inte känna att du inte har gjort allt "rätt".
Men kanske du ska släppa kontrollen en aning ändå? Förstår att du vill hitta varje litet nytt för att förbättra oddsen. Tror som sagt inte du kan göra så mkt mer. Din kropp & din själ kanske behöver komma till ro och få vila ifrån allt som har med barnverkstaden att göra. Ät bra, lev & gör ungefär som du redan gjort och är van vid, men kanske nu börja stanna upp och istället fokusera på att bara må bra.

Om du ska forska vidare så tycker jag du istället ska gå på immunologiska behandlingar och söka lite sån info.
Det kanske aldrig är något fel på dina embryon, men din kropp klarar inte av att ta emot dessa hur fina de än är.
Det finns 2 bra trådar här på FL om de som söker sig utomlands för behandling där immunförsvaret ställer till det för tjejerna och där dessa får ett helt annat svar på utredning motför vad de fått här i Sverige och där de också får IL (en sorts näringslösning), med andra ord då en helt annan medicinering än vad vi kämpare kan få här i Sverige (förutsatt att de då föreligger immunogiska problem, vilket blodproven visar som läkaren då läser av).

Jag tror visst att du kommer att få barn! Men tror kanske inte att det embryons fel utan att din kropp inte är riktigt mottaglig just nu. Kanske en utredning i Aten och sedan medicinering kan göra susen :)
Just den biten tycker jag du ska ta tag i, resten vet jag att du redan gör så bra som du bara kan .

Här får du nu en kram som räcker länge!

En tråd heter "Vi som snart är gravida efter utredning i Aten". Den andra tråden kommer jag inte ihåg vad den heter just nu. 

Jag var själv inne ett tag på att åka ner till Aten, men la det hela lite på is ett tag. Hade då inte ens provat med kortison och jag ville först testa det innan jag ev sökte hjälp i Grekland.  

Jag har två pojkar som är 13 och 15 år (men fyller 14 och 16 lite senare i år). Så de är väldigt stora. Vet inte om de kommer tycka det är så jätteskoj då de har haft en liten hos sin pappa ett tag nu, men som är ca 6 år nu
Jag är lyckligt lottad som har dem och fått uppleva lyckan att över huvud taget få barn, men det var aldrig en speciellt bra relation med barnens pappa och det har satt ganska djupa spår. Har bara fått träffa dem varannan vecka sedan de var 2 och 4 år (han bestämde sig för att bli världens bästa pappa efter vi separerat, medan vi bodde ihop så var jag mer en hemhjälp och var med barnen 110%). Sedan efter det skulle jag aldrig skaffa fler barn, men nu i och med min nya kärlek som gärna vill ha ett eget barn så har gnistan tänts på nytt. Eftersom jag visste att jag hade svårt bli gravid började vi försöka ganska direkt och det har ju tagit sin lilla tid nu kan man säga. Trodde helt säkert att jag var för gammal. Att då veta att jag hade PCO-äggstockar var som att vinna högsta vinsten. Det förklarar dessutom den oregelbundenhet jag haft hela livet.

cff: Jag fick min blödning på RD13. Min BM sa att en blödning är ingen blödning. Jag förstår den hopplöst jobbiga känslan, den hade jag också förra veckan. Har det kommit något mer?

Nu har många av er gått igenom flera IVF och jag bara en. Känner mig så orättvist lyckligt lottad i detta sammanhang. Men hoppas att det ger en gnista av hopp till alla er andra. Kram!

Jag kan som inte slita mig från er för ni är mina verkliga idoler och riktiga kämpar. Inte som man läser i andra BIM-trådar där 20-åringar gnäller på att det inte tar på 4:e försöket 

Tack för allas tummar i morgon!!! Ni är så gulliga:)

Är lite nervös faktiskt... Det blir liksom så definitivt...

Har tagit så många gravtest det senaste året som visat minus,

Och inte heller lyckats få något utslag på någon ÄL sticka heller för den delen... När jag försökt kolla min ÄL.. Är som min kropp fullständigt strejkar och förklimakteriet är ett faktum:(

Det har varit ett tufft år mentalt.. Framförallt det sista halvåret!

Att få vänta och vänta både på att få mens och att cystor ska försvinna så vi nån gång kunde få testa stimulering... Och så blev det ändå ingenting:((

( vet att många av er har hållt på länge och har många misslyckade försök bakom er.. Jag beundrar er:)

Klart att vi kan prova igen .. Åka ner till Danmark tex.. Men jag klarar inte den pressen.. Blir så himla besviken och känner mig så totalt oduglig!!

Jag vet att när vi väl har kommit till vårt första möte inför ÄD kommer jag glömma alla tankar om att vi kanske gav upp för tidigt.. Då ska jag bara se framåt och inte sörja det som aldrig blev av.

Tack germany !!

Cff, åh nej, jag förstår att du knappt orkar tänka på det. Jag skulle vilja säga att det är tidigt än och fortfarande finns chans, men jag vet hur det är om man känner inom sig hur det gått. Jag fortsätter iaf att hoppas för din skull.

Pippi, förstår den nervösa känslan. Vi finns här före och efter testet.

Jag köpte ett vanligt clearblue som är det jag använt de andra gångerna och köpte även ett med veckoindikator. Jag tror att jag tar det vanliga imorgon och ser om strecket är än starkare eller inte. Imorgon är det 5+0 om jag räknar från äl, som var 30/1. Då bör veckoindikatorn visa 3+ imorgon ( visar ju veckor efter äl) men det är ju precis på gränsen, så jag sparar det några dagar och får då en till hållpunkt att hålla mig i. Om det ist är svagt resultat på vanliga testet kör jag nog veckoindikatorn också. Puh, kommer nog inte sova så bra inatt heller.

Vi4: jag fick 2-3 v.5+1. Kan ju vara så att det fäst lite sent eller att man är lite mer låghormonare som gör att man inte får 3+ direkt vid veckoövergången. Vill man vara säker på få 3+ ska man nog vänta några dagar extra. Du hade ju väldigt starkt plus på din CB plus så då kan du ju ta ett likadant och se om du får snabbare och starkare plus. Och sedan avgöra om di ska ta det digitala.
Håller mina tummar för dig nu :)
Jag har inte ännu bestämt när jag ska ta mitt digitala för att få 3+

Äsch, jag råkade kissa i natt, el tidig morgon så då hinner det inte gå 4h för nu ska jag till jobbet, får göra det imorgon ist.

Älva, jag har de gånger jag lyckats haft starka plus, så jag tror att jag bör följa nivåerna om allt står rätt till. Är säker på att om det skulle avvika för mig så har det gått snett. Att vara "låghormonare" verkar eg vara ovanligt om man kollar litteraturen. Men jag tänker att det borde kunna bli annorlunda vid IVF och ssk när de odlat blastocyter, så att det inte går att utgå från schemat på clearblue.

Pippi, tänker på dig!

Cff, håller fortfarande tummarna.

Vi 4 - grattis till dig!

Jag läser lite då då men inte alls på samma sätt som tidigare.

Berätta gärna hur det förlöper.    

Testade minus i morse:(