Tips om dhea

Lycka till Bambi.

Hej alla fina
Har inte varit så aktiv på FL sista tiden. Har varit så mycket med lite av varje.

Vill säga så himla STORT grattis till er, Älva & Vi4 för era härligt underbara nyheter om att små hjärtan fortsätter ticka på i era magar.  Kan ju nästan känna er glädje och lättnad!

Ang. blödningar så verkar det vara mer vanligt än vi kan tro. Jag har liksom ni haft blödningar i första trimestern och det är verkligen fasansfullt hemskt när man upptäcker det. För mig upphörde det i allafall och jag tror att ni ju längre ni går kommer att vara helt blödningsfria ni också. Det känns onekligen lite lättare när man slipper det röda.......så himla lätt att tänka värsta tankarna när den där dumma röda färgen ( i barnverkstadssvängen) visar sig.

Jag hoppas det har fått gått bra för dig i dag Bambi?
Tänk att få läsa att det kanske gått så bra att du får bli ruvare på 2 st :)
Men det viktigaste är att ett endaste litet överlever och att du får tillbaka en liten "eskimå".

mba 12 - Fint att du är tillbaka igen. Har saknat dig.

ALLA ni andra kämpare här (ingen nämnd ingen glömd) håller jag fortsatta tummar för! Så länge man kämpar finns det chans, inte annars, så fortsätt kämpa på så länge ni orkar iallafall. Är överygad om att det kommer att trilla in flera plus här under året. Det konstiga och vanligaste är att man tänker att "det händer alla andra....men inte mig". Men det är just vad som kan hända! När man som minst anar det t.o.m  

Tänkte också berätta lite om hur det går för mig.
Jag går i helgen in i vecka 20 och de sista veckorna har gått riktigt fort faktiskt.
Mår bättre, men kan fortfarande kräkas och mår tjyvens varje kväll innan jag går och lägger mig.
Kojar redan vid 20.00 tiden för då är jag trött och mår ju sisådär så sängen är det enda rätta då :).

Magen har pang bom börjat växa på sig och det går inte längre dölja med kläder. Kan säga att garderoben plötsligt inte ger mig så mycket urval längre. Men tänker inte köpa så mkt mammakläder då vi går mot vår och sommar och jag räknar med att man slipper ha på sig så mkt kläder utan kan ha kjol och klänning och linnen osv. . Har endast köpt mig 3 st mammabyxor och det får räcka.

Idag var vi då på RUL och allt verkar se bra ut med liten i magen. Fick med oss några bilder hem, men tyvärr så fick läkaren inte till några bra bilder för liten låg så långt in. Hade moderkakan i framvägg så det förklarar att jag inte känt så värst mkt buffar än (bara lite). Men den låg i allafall inte ivägen för en förlossning.
Vi bad om att få beskedet på om det är en pojke eller flicka nedskrivet på en lapp då vi vill få en fin stund när vi väl bestämmer oss för att kolla vad vi väntar . Så lappen får ligga i vackert förvar nu tills vi känner att vi hittar en tid och plats med lugn och harmoni och där vi vill veckla upp den lilla lappen. Känns som om det inte blir nån spänning eller fin stund att få det sagt till en mitt under ett ultraljud där allt går ganska så fort och man själv har ett hjärta som klappar på lite extra av vad undersökningen i sig ska visa.

Jag tror att jag kommer att börja njuta litegranna nu av graviditeten, bara lite :)
Oron lär inte vara över förrän man håller sitt barn i famn.....Men jag känner mig i allafall mer lycklig nu än när jag satt med oron under de första graviditetsveckorna och allt var ett enda stort kaos med de jobbiga blödningarna som jag då inte visste vart de skulle leda. Nu vågar jag försiktigt se framåt och även om jag har små delmål så måste jag börja tillåta mig själv att andas ut och försöka ta vara på tiden "här och nu".

Bambi, jag hoppas att det har gått bra för dig idag!!!

Germany, så fint att höra hur du har det och att allt verkar bra med den lilla. Fint att få det skrivet på en lapp att ta fram vid fint tillfälle Och jag hoppas du kan börja njuta mer nu och ta vara på stunderna. Tyvärr brukar ju inte oron alltid försvinna när man väl fått sitt barn utan då börjar nästa orosperiod med oro för allt som kan hända barnet. Så jag tror att vi oroliga själar har nytta av att träna oss på att ta vara på alla fina ögonblick trots vår oro

Vi 4 - Jag skulle tro att oron fortsätter även när ens barn är fött. Men det blir en annan sorts oro :) .
Men att få lämna graviditetsoron bakom sig ser jag fram emot enormt.
Har ett syskon och en kusin som båda miste sina barn i slutet av sina graviditeter så jag ser en avslutad graviditet som ett avstamp mot något nytt, som säkert då utbyts i en ny sorts oro.

Du som har varit med om något så fruktansvärt tragiskt att mista ett barn som du fått lära känna, jag förstår verkligen att du inte tar något för givet....även när barnet väl är här.
Dock så tänker jag försöka göra så gott jag kan för att inte tillåta att oron tar över glädjen den dag jag förhoppningsvis håller mitt eget barn i famn. Livet är för kort för att våndas livet ut

Germany, ja precis vad jag tycker också, livet är för kort för att inte ta vara på. Och det är absolut en annan oro när barnet väl kommit, den kände jag även med A så det är inte kopplat till att vi sedan råkade ut för det hemska att vi förlorade honom. Och jag vet också många andra som beskriver just hur en oro byts till en annan. Men självklart önskar jag alla en tro på livet och att våga ha förhoppningar.Och vi är alla olika och oroar oss för olika saker, säkert också beroende på vad vi varit med om i livet. Tänkte mer på att jag tror att det kan vara så att om man är en person som lätt oroar sig så fortsätter man ofta med det och just därför är det så bra om vi kan försöka njuta/ta vara på livet trots vår oro. Hoppas ni förstår hur jag menar och inte tycker att jag är negativ.

Blödde vid BIM sedan höll sig kroppen lugn till v. 7 - v. 12 då jag hade spottings varje dag. Efter utgången av vecka 12 blödde jag inte alls. KUB v. 13, var och lyssnade på hjärtat i v. 16. RUL i v. 19, vi tog reda på könet under undersökningen. Magen började sätta fart i vecka 17 men med lite finess och fantasti så dolde jag den fortfarande i v. 19. Var över . 20 när jag berättade för chefen och hemlighöll det på Face Book tills barnet var född. Kände de första bubblet i magen i slutet av v. 15 men inga tydliga fosterrörelser i . 19 fast jag hade moderkakan i bakvägg. Det kittlade i magen som om barnet kom åt en nerv. Så hårfint, subtilt att det var svårt att veta vad det var. Gravidtrådarna är jätteroliga, man träffar människor som ska ha barn samtidigt och är i samma vecka. Framför allt så träffar man många unga personer som inte alls haft svårt att å barn och det kändes så SKÖNT. blandade åldrar är trevligast. Gick även med i flera Face Book grupper genom FL där de om bor i Stockholm också var med. Flera har jag träffat IRL och det är något helt annat än att sitta på ett anonymt forum att umgås privat och snacka på Face Book. Kände nästan att jag haft mer gemensamt med de som är väsentligt yngre och ville absolut inte bli inplacerad i grupper efter ålder. På föräldrautbildningen många som var väsentligt yngre och som fått barn naturligt och inte alls haft dessa problem. Tror när man äntrar barn så har man mer gemensamt med andra som också väntar barn, misstänker att det därför är många som lämnar trådarna när de lyckas, för att inte tala om de som varit väldigt aktiva och fått barn - då försvinner de helt från FL.

Hej alla och tack för att ni tänkte på mig idag. Jag har fått ett 8-celligt embryo tillbaks!

Men till min stora fasa och ilska slängde de ett levande, fint 4-celligt embryo!!! Det går ju definitivt att bli gravid på 4-celliga, ja även 3-celliga. När jag frågade varför, försökte de först skämta bort det med: "men vill du inte bli gravid?" "Vill du inte ha det bästa embryot tillbaks"? Men det är ändå helt obegripligt varför de fryser och tinar embryon ifall de sedan slänger dem, så jag frågade vidare (med byxorna halvägs ner, det går fort på min klinik). Då säger hon att de fryser och tinar embryona tillsammans. Men jag hade ju fått svar från läkaren att de hade fryst mina embryon var för sig! Jag befarade just detta. I måndags mailade jag ytterligare en gång och underströk att de skulle hålla mig underrättad om tiningen och hur embryona mådde. Att jag endast ville ha ett tillbaks och att de endast skulle tina de andra om det första inte hade klarat sig. De svarade dock inte på det mailet och sen var det för sent.
Jag har läst att de gör så här även på andra kliniker, även i Sverige. Jag finner inte ord för hur maktlös och arg jag känner mig. Det är mina ägg och jag måste ju få ta ställning till hur jag vill göra! Om jag säger att jag vill ha två ägg tillbaks då tinar de automatiskt rubbet men att de även tinar allt när man bara vill ha ett är så sjukt respektlöst. Deras förklaring haltar lite; de tinar flera för att fortsätta att odla dem innan insättning. Tanken är att sätta in det bästa. Om de bara hade tinat ett, som sedan dog, så skulle återföringen ha skjutits upp en dag, i väntan på det andra embryot. Detta var förklaringen jag pressade ur dem till slut. Men saken är den att jag går på Progynon och Progesteron och då är det inga som helst problem att skjuta upp en återföring! Hade de informerat mig om hur det låg till innan de kasserade det 4-celliga, hade jag åtminstone kunnat ta ställning till om jag ändå ville ha det tillbaks men inte ens den chansen fick jag.

Jag vet att jag borda glädjas åt det jag har men jag vet ju att om det inte funkar nu, vilket är rätt sannolikt, har jag inga embryon kvar och jag måste betala för ytteligare IVF'er. Jag vet också att av 9 ägg blir det i bästa fall två insättningar med deras metod (en ET och en FET). Jag vet också att det kommer vara svårt att få dem att börja respektera mina önskemål och göra mig lite mer delaktig i processen. Jag vet att jag inte har pengar till ett 3-pack på en annan klinik, jag blir arbetslös på heltid till sommaren.
Jag ska avvakta några dagar för att kontakta dem igen ang. detta. Men att låta detta passera obemärkt förbi känns inte heller ok.

Förlåt, nu blev det mycket om mig och min frustration. Jag tycker att det är väldigt trevligt och nyttigt att läsa om er andra som har kommit långt i graviditeten också. Precis som du skriver Germany, känns det som att det bara händer andra, inte mig. Tur att "händer inte mig"-personer och kan bli gravida ändå!

Bambi, men fy vad jobbigt! Vilken dag var de när de frystes? 2-dagars? Tinar de dem och odlar en dag efter tining alltså? För att se vilken som delar sig bäst? Jag tycker också det är hemskt att de frös dem tillsammans och inte lyssnade på dig! jättedåligt! Det finns ju en tabell som visar att sannolikheten om de delar sig för långsamt är väldigt mycket lägre, kan det hjälpa dig lite att tänka så? Alltså jag menar inte att förmildra det de gjort utan för dig att stå ut. Grattis ändå till ett fint 8-celliga! Det låter lovande och jag håller tummarna hårt!!!

Bambi - Grattis till ruvarstatus .
Trist att de kasserade det andra ägget. Hoppas att du kan prata med dom och att de kanske kan kompensera dig för detta på något vis. Många kliniker brukar kunna vara tillmötesgående om något har felat och kunden inte är nöjd. Fundera på vad du vill få fram och var så väl förberedd som möjligt och var beredd på att du kan behöva vara påstridig om vad du tycker och inte ge dig även om de kommer med olika bortförklaringar.

Men låt inte detta ta bort gläjden från att du ändå nu ruvar och jag hoppas att det blir ett plus av det ägg du nu bär inom dig så slipper du känna den där klumpen i magen.