Juni-barnen

Sweet life:
Skönt att höra att det är fler som har sov-dagar.
Lite gott har det ju varit då jag fått en del saker gjorda här hemma.
Man är bara så ovan vid att hinna med nåt..    

Här är en till som sover å sover nu är det vaken period å det är ju sååå ljuvligt

Skulle vilja ha en bebis som sover... Men han envisas ff med att äta varannan timme dygnet runt!
Känner mig trött och uppgiven. Trots att jag vet att det går över. Men det är motigt, speciellt när man har en 14 månaders dotter som har superenergi och också vill ha uppmärksamhet på dagarna.
Lite sömn på nätterna hade ju då inte varit fel...

Var till BVC igår o vår Charlie väger nu 5880gr o var nu 59 cm lång som två veckors bebis... :)
Måste vara väldigt bortskämd med att han bara vaknar 2 ggr/ natt o i snitt... Ibland bara en gång på natten... Han har sin vakenhetsperiod på morgon förmiddag o en stund på kvällen... Vaknar enbart på natten för att äta...

När jag ändå var där så gick jag in på mvc o
Prata med min underbara bm som jag fick världens kram av... Så glad jag blev... :)

Vi pratade om min oro för framfall osv så hon gjorde en undersökning o det var absolut inte så farligt som jag trodde eller kände det som.

Hon hade inte kunnat tro att jag födde barn för 2 veckor sedan o definitivt ingen 5,3 kg bebis... Muskulatur fanns där o det märktes att jag redan övat med knip... Så det var ju skönt...

Här blev det en tung start på veckan med en övernattning på sjukhus.
Elise hade vaknat för att amma kl 13. Kl 14 skulle vi till BVC, hon somnade inte däremellan, utan det dröjde tills vi kom hem från BVC, vid 15, alltså vaken i 2 timmar, vanligtvis är det ju kanske absolut max 1 timme.
Då somnade hon i min famn, jag la ner henne i vagnen och så grejade jag och min man med lite annat medans hon sov, men jag kollade till henne med korta mellanrum.
Tyckte att hon såg så himla avslappnad ut, mer än vanligt, så jag la min hand på henne och hon reagerade inte, det gör hon alltid. Jag tog tag i hennes armar, ingenting. Kändes som något var fel så jag tog upp henne men hon bara hängde helt slapp i mina händer. Ropade på min man och sprang in till honom, han tog henne och försökte buffa och ropa, men hon reagerade knappt. Jag slängde mej på telefonen och ringde 112, dom skickade ambulans. Hon var fin i färgen hela tiden, inga blå läppar eller så, men det gick inte att väcka henne. Hon öppnade något öga lite halvt och sträckte på benet någon gång under den kvarten det tog för ambulansen att komma, men annars var hon slapp.
När dom kom var dom lugna, hon hade ju fin färg, så jag fick åka med i ambulansen och min man körde in.
Alla värden som togs i ambulansen såg bra ut, likaså inne på barnakuten. (Hon piggnade på sig på vägen in, när vi gick in i hissen på sjukhuset kollade hon upp på mej, och sen skrek hon och jag fick amma henne. Hon var som vanligt igen.)
Men vi fick stanna kvar en natt för obs., och det såg också bra ut, och dom tyckte hon såg så frisk och fin ut, så igår fick vi åka hem.
Läkarna tror att hon var supertrött efter att ha varit vaken länge, och att vi helt enkelt inte sett henne så förut bara. Dom sa att dom ju handskats med nyammade nyfödda bebisar som man i princip kunnat göra vad som helst med.
Jag tror också att det var att hon var supertrött, men kan ju inte sluta oroa mej för psd och så vidare. Jag vart så chockad, trodde nästan hon dött ifrån mej.
Är det någon som känner igen beteendet? Har era varit väldigt trötta och svårväckta?
Elise brukar alltid grimasera eller sträcka på sig vid beröring, även om hon inte vaknar till för det, men då hände ju ingenting...
Om jag var hispig innan så är det ingenting mot vad jag kommer vara nu :(...

Men fy vad obehagligt... Nä jag har inte sett det innan o jag har tre barn nu...

Förstår att du blev rädd! Har inte märkt av det så på Elias, men när han sover på mage sover han djupt och det kan ta ett tag att väcka honom om han sovit en stund.

Fy så obehagligt!! Skönt att allt gick bra! Enya kan vara så ibland å speciellt första tiden när vi låg på Neo, då vaknade hon inte ens när sköterskorna tog blodprover på henne å då var hon också så ledlös, nu blir hon bara så när hon är riktigt trött å visst blir man lite orolig ibland

Fy jag ryser i hela kroppen. Vilken panik känsla! Jag är också väldigt hispig av mig då vi förlorat ett barn i magen. Vill ha koll på Hampus hela tiden se så att han andas osv.. Jätte jobbigt att vara så nojjig men jag rår inte för det :(

Ensortsmamma: fy vad hemskt :( då förstår jag att du är nojig :(. Och det går inte att bara sluta noja.
Jag kände mej lugn inatt, hon sov bra och så, men det är när hon ska vila på dan, då vill jag inte gå ifrån henne.
Jag ska införskaffa ett andningslarm. Ger ju inga garantier och jag kommer kolla till henne lika mycket för det, men det kanske känns lite tryggare.
Usch, ska man nånsin kunna slappna av?