• Anonym (stolt mamma)

    Min 3 åring är smart för sin ålder!

    Min flicka är 3 år och 3 mån. och många nästan alla som känner henne säger att hon är otroligt duktig och smart för sin ålder och jag håller med.
    Hon är tidig med nästan allt och kan mycket mer än sina jämnåriga.
    Hon är otroligt lätt lärd och intresserad av att lära sig.
    Vi föräldrar uppmuntrar såklart detta och sitter med henne när hon vill hålla på med bokatäver, siffror, läsa och skriva tex. Men det sker på hennes villkor och vi har aldrig tvingat henne till nåt, det är hon som vill lära sig.

    Hur är ERA 3 åringar i utveckligen? Är det nån mer som har en 3 åring som kan mycket för sin ålder?

    Här är en listan på vad hon kan nu:
    - Gå på toa själv, behöver aldrig påminna henne, kan torka sig själv, slutade med blöja vid 1 ½ år.

    -Klä på och av sig alla kläder, inkl. skor, kan knyta skor.

    _ Tvätta och duscha sig själv, kan borta tänder men vi hjälper till lite.

    - Borta håret själv, kan reda ut tovor tex, och sätta i hårspännen.

    - Behöver ingen hjälp vid maten, kan lägga upp mat själv, kan skala potatis, bena tex. kotletter.

    -Pratar helt rent och har gjort det i över 1 år.

    - Kan hela sitt namn inkl. mellan namn och efternamn, vet när hon fyller år, datum och vilket år.

    - Kan våran adress och hemtelefon nummer.

    -Kan våra föräldrars hela namn, hur gamla vid är och kan tala om vad och var vi jobbar med.

    -Kan hela alfabetet (skriva och läsa upp), kan räkna upp till 100.

    - Kan läsa och skriva kortare ord, kan skriva sitt namn själv (6 bokstäver)
    -Kan alla färger

    -Förstår skämt
    - Förstår tid som idag, imorgon, igår.
    - Kan kommunicera och föra en dialog
    -Tar en lederroll för förskolan och talar om vi gör si och så, även med den äldre barnen.

    Såklart är vi föräldrar stolta över henne!
    Nån som har ett tidigt utvecklat barn?

  • Svar på tråden Min 3 åring är smart för sin ålder!
  • Victrix
    Busbellan skrev 2012-05-26 21:05:24 följande:
    Nej man är inte extra stolt för att barnet är framåt man blir extra stolt om det krävs massa tid och mycket kämpande för barnet att lära sig något. Jag har tre barn, helt olika till sättet. Ett var nog vad man säger "normal" i utvecklingen, ett har varit tidigt och så har jag min 9-åring som legat långt efter med allt. Men jag ska säga att jag grät när han tog sitt första steg vid 3,5 år, den reaktionen har inte syskonen fått. Jag storlipade när han sa sitt första ord runt 5 år nån gång, att äntligen höra honom säga mamma slog allt jag varit med om. Det har varit häftigt när de andra sagt samma sak runt 8 mån, men inte i närheten av den känslan när han sa det. Så nej man är inte mer stolt över sitt barn om denna är lite "framåt"
    Varför kan man inte få vara extra stolt om barnet är lite framåt? bara för att du resonerar på ett annat sätt utifrån dina egna erfarenheter med dina tre barn? Du har all rätt och vara stolt och tycker nog att du är mer stolt över det än om något barn varit extra framåt? men varför "MAN" inte skulle få vara extra stolt fattar jag inte alls?
  • Ellieott

    Vad kul . Finns det någon statistik för om tidig mognad korrelerar med intelligens i vuxen ålder? Jag var ganska tidig och är nog medel. Min sambo var väldigt tidig (läste när han var 3 utan att föräldrarna lärde honom, han "knäckte koden" genom Fem myror osv...) och är väldigt intelligent, duktig och socialt begåvad (2.0 på hp utan att blinka t ex)...

  • Nellee
    Anonym skrev 2012-05-26 21:02:00 följande:
    Det finns vissa riskfaktorer för barnpsykiatrisk (t ex autism mm) sjukdom hos barn som är tidiga och brådmogna i sin utveckling...

     
    Men varför kan inte en förälder få skryta lite om sitt barn utan att inlägg om diagnos kommer upp? Eller elaka, töntiga och rent av fjantiga inlägg om deras barn minsann läste när de var sex månader. Ts kan och ska vara stolt över sin dotter. 

    Herregud, jag är superstolt över min härliga underbara son som är sju. Han är superduktig på matte, helt fantastisk med djur, så omtänksam och har en beskyddarinstinkt mot mindre barn. 
    Don't you black or white me
  • Anonym (Stolt?)

    När jag läser om såna här ämnen funderar jag på vad man egentligen lägger i ordet stolt. Jag tycker nämligen att det rimmar så illa när föräldrar pratar om att de är stolta över sina barn för att de gör X och Y. Är man inte stolt över sina barn för de personer de är, oavsett vad de presterar? Är det inte risk att det slår snett i tänket om man hela tiden kopplar ihop stolthet och prestation?

    Sen känner jag ju att lite stolt och imponerad och glad blir man ju när ens barn klarar en viss grej, oavsett om det är tidigt eller sent. Vi känner oss just nu imponerade över vår 3,5-åring som håller på att sluta med blöjor och varje gång hon fixar hela toagrejen själv. Och det är otroligt kul att se hur stolt hon är över sig själv. Men i andras ögon är hon ju jättesen att sluta med blöja. Men det påverkar ju inte vår familjs känsla över att hon klarar det nu. Vi vet ju varför det var rätt för henne att göra det nu och inte tidigare. Alltså blir det totalt irrelevant att höra om andra som är så stolta över att deras barn gjorde samma sak vid två år eller så, det var ju det barnets förutsättningar som gjorde det, inte något annat.

  • BookLady

    Om man ska ta sig själv som exempel så var jag också väldigt tidig språkligt, var noga med hur man skulle prata, säga "rätt" osv precis som dottern är nu, och började läsa när jag var omkring 4. Hon är tidigare än jag var, och jag blev delvis "drillad" också vilket hon inte blir. Jag har alltid älskat språk och böcker, det är nog min största "talang" tror jag och jag jobbar med bokutgivning idag. 

    Min inställning till hur man ska stötta sitt barn bäst i lärandet är iaf att hon ska få syssla med allt som hon tycker är kul, som hon vill och visar fallenhet för. Jag tänker ge henne möjlighet att inhämta kunskap på så många olika områden som möjligt precis som vi gav henne första bokstavspusslet när hon bara var något år och ge henne tillfälle att testa en mängd olika aktiviteter. Så stöttar man barnet i det som det själv visar störst intresse för. Det tror jag ger goda chanser för att barnet sen verkligen hittar sin "nisch" och kommer göra något som det både verkligen tycker om och är duktig på.

  • Regnig måndag
    Anonym (Stolt?) skrev 2012-05-26 22:38:02 följande:
    När jag läser om såna här ämnen funderar jag på vad man egentligen lägger i ordet stolt. Jag tycker nämligen att det rimmar så illa när föräldrar pratar om att de är stolta över sina barn för att de gör X och Y. Är man inte stolt över sina barn för de personer de är, oavsett vad de presterar? Är det inte risk att det slår snett i tänket om man hela tiden kopplar ihop stolthet och prestation?

    Sen känner jag ju att lite stolt och imponerad och glad blir man ju när ens barn klarar en viss grej, oavsett om det är tidigt eller sent. Vi känner oss just nu imponerade över vår 3,5-åring som håller på att sluta med blöjor och varje gång hon fixar hela toagrejen själv. Och det är otroligt kul att se hur stolt hon är över sig själv. Men i andras ögon är hon ju jättesen att sluta med blöja. Men det påverkar ju inte vår familjs känsla över att hon klarar det nu. Vi vet ju varför det var rätt för henne att göra det nu och inte tidigare. Alltså blir det totalt irrelevant att höra om andra som är så stolta över att deras barn gjorde samma sak vid två år eller så, det var ju det barnets förutsättningar som gjorde det, inte något annat.
    Jag tycker jante kan slänga sig hårt och brutalt i väggen!

    Självklart är jag stolt över att mina barn är de dem är och lika självklart är jag jäkligt stolt över det de gör när det är något bra! Jag är inte imponerad - jag är stolt!
    Självklart!

    Den enda gången jag ser att det går snett är om man är omogen som förälder och individ och inte lyckas skilja på sak och person!
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Anonym

    Har inte läst annat än trådstarten men tänkte bara säga grattis! Måste va bekvämt att hon fixar så mycket på egen hand. Jag vet inte om det måste betyda att hon blir megasmart som vuxen men hon lär ju knappast hamna under medel.

  • Maturo
    Anonym (Stolt?) skrev 2012-05-26 22:38:02 följande:
    När jag läser om såna här ämnen funderar jag på vad man egentligen lägger i ordet stolt. Jag tycker nämligen att det rimmar så illa när föräldrar pratar om att de är stolta över sina barn för att de gör X och Y. Är man inte stolt över sina barn för de personer de är, oavsett vad de presterar? Är det inte risk att det slår snett i tänket om man hela tiden kopplar ihop stolthet och prestation?
    Håller med.  Ett barn med självkänsla vet att det är fantastiskt för att det är den det är, inte för vad den presterar!

     http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/berom-ar-inte-karlek_478387.svd

    Ts din dotter verkar ju vara väldigt framåt oavsett! Glad
  • Anonym (brorsdoytter)

    brosans tjej _ Kan
    3 språk. pratar rent, skriva mellan och läsa svenska rent de andra mellan.
    skriva sitt namn och flera andra ord.
    använda ipad, iphone, dator, dvd,
    räkna
    gå på toa(självmant) , torka sig själv, knyta skor
     ta på och av sig kläder,
    äta och drika
    borsta tänder och hår
    Namn på alla i familjen .. massa kusiner mm.
    slutat me blöja, vagn och napp
    färgerna ,mm

    min 2 åring kan . dator ipad , iphone, prata svenska teckenspråk, italienska och engelska, gå på pottan, rita,
    borsta tänder, ta på o av kläder, Namn, mm

     

  • Anonym (3 år)

    jag känner en stolthet över mina barn att de är sociala mot andra människor. har lätt för att prata med okända. jag är både stolt och glad över att de är justa mot andra i deras ålder. något har de lärt sig i alla fall

Svar på tråden Min 3 åring är smart för sin ålder!