• Anonym (stolt mamma)

    Min 3 åring är smart för sin ålder!

    Min flicka är 3 år och 3 mån. och många nästan alla som känner henne säger att hon är otroligt duktig och smart för sin ålder och jag håller med.
    Hon är tidig med nästan allt och kan mycket mer än sina jämnåriga.
    Hon är otroligt lätt lärd och intresserad av att lära sig.
    Vi föräldrar uppmuntrar såklart detta och sitter med henne när hon vill hålla på med bokatäver, siffror, läsa och skriva tex. Men det sker på hennes villkor och vi har aldrig tvingat henne till nåt, det är hon som vill lära sig.

    Hur är ERA 3 åringar i utveckligen? Är det nån mer som har en 3 åring som kan mycket för sin ålder?

    Här är en listan på vad hon kan nu:
    - Gå på toa själv, behöver aldrig påminna henne, kan torka sig själv, slutade med blöja vid 1 ½ år.

    -Klä på och av sig alla kläder, inkl. skor, kan knyta skor.

    _ Tvätta och duscha sig själv, kan borta tänder men vi hjälper till lite.

    - Borta håret själv, kan reda ut tovor tex, och sätta i hårspännen.

    - Behöver ingen hjälp vid maten, kan lägga upp mat själv, kan skala potatis, bena tex. kotletter.

    -Pratar helt rent och har gjort det i över 1 år.

    - Kan hela sitt namn inkl. mellan namn och efternamn, vet när hon fyller år, datum och vilket år.

    - Kan våran adress och hemtelefon nummer.

    -Kan våra föräldrars hela namn, hur gamla vid är och kan tala om vad och var vi jobbar med.

    -Kan hela alfabetet (skriva och läsa upp), kan räkna upp till 100.

    - Kan läsa och skriva kortare ord, kan skriva sitt namn själv (6 bokstäver)
    -Kan alla färger

    -Förstår skämt
    - Förstår tid som idag, imorgon, igår.
    - Kan kommunicera och föra en dialog
    -Tar en lederroll för förskolan och talar om vi gör si och så, även med den äldre barnen.

    Såklart är vi föräldrar stolta över henne!
    Nån som har ett tidigt utvecklat barn?

  • Svar på tråden Min 3 åring är smart för sin ålder!
  • BookLady
    Helle333 skrev 2012-05-27 09:11:04 följande:
    Coolt =D

    Min dotter är bara 9,5 månader. Hon chockade BVC-läkaren när hon var 6 månader med att krypa. Och då hade hon redan gjort det ett par veckor. Inte för att jag tycker det är särskilt konstigt med 6 månaders som kryper men iallafall.
    Hon äter helst själv. Hon kan inte använda gaffeln och skeden ännu (menar att hon inte kan placera maten själv på besticket) men lägger man på gröt eller fäster en makaron på gaffeln så tar hon den och stoppar själv in den i munnen. Det har hon gjort sedan hon var 5 månader gammal. Nu äter hon mycket plockmat, äter fortfarande helst själv och hon försöker med sked och gaffeln med ger upp efter en liten stund och använder händerna. Funkar lika bra =)  Jag kommer bli väldigt förvånad om hon inte går utan stöd inom två månader. I samband med att hon började krypa reste hon sig själv när hon håller i något och har i flera veckor gått utefter saker.

    Haha, kul. På tal om chockade kom jag på när vi var med dottern hos ett par vänner som har både flera barn och barnbarn, minns inte exakt hur gammal hon var men omkring 1 år, och vi satt runt matbordet. Hon sitter i min väninnas knä och pillar på hennes halsband. Plötsligt utbrister hon högt, rent och tydligt "HALSBAND!" Min kompis höll på att ramla av stolen och sa "Va hon PRATAR!" . Hon var verkligen extremt tidig med att prata och pratade väldigt tydligt, och lärde sig svåra ord. Ett av hennes första ord var "konkurs". Det var för att pappas jobb hade konkat och vi pratade om det. Och inte nog med det, hon ville veta vad konkurs var också. Hon brukade gå omkring och öva på längre svårare ord som PA-RA-PLY.
  • Anonym

    TS, de flesta treåringar i vår vänkrets är ungefär som ditt barn. De kan mycket och lär sig varje dag. Du har en helt normal treåring.

  • Anonym (-"-)

    Min treåring kan inte de där grejerna så bra. Han är normal i sin utveckling, tidig på vissa saker, senare på andra. Får sin utvecklingskarta ifylld på dagis helt enligt sin ålder. Men han har anlag för att bli högintelligent då jag är särbegåvad mensamedlem och hans pappa över medel (IQ). Det blir förhoppningsvis inga problem för honom att få ett vanligt liv med ett givande arbete, familj och vänner som gör honom lycklig. Då kommer jag vara nöjd. Om du misstänker att din dotter är särbegåvad så tycker jag du ska ge henne lite tekniska utmaningar som utvecklar hennes problemlösningsförmåga istället för att lära henne rabbla saker. Det har hon sannolikt mer nytta av som vuxen än att kunna saker utantill.

  • annzah

    Tidig är hon men knappast unik. Jag läste kapitelböcker tyst för mig själv när jag var 3½ liksom, visst var det jättetidigt men jag ser inte mig själv som ett unikum för det.


  • Petras Undringar

    IQ - att vara "smart" har ju länge varit väldigt överskattat i vår kultur. Jag som lärare har genom åren sett en hel del barn som varit just "smarta" men inte nödvändigtvis trevliga/ snälla/ omtyckta. EQ- emotionell intelligens är minst lika viktigt! Kan man inte hantera sin egna och andra känslor på ett sunt sätt kan man få stora problem trots hög IQ.  En lagom kombination av både IQ/EQ  är kanske dock det mest önskade....

    petrasundringar.blogspot.se

  • Anonym (samma tjej här)

    Min dotter är lika gammal och kan också det mesta (förutom att läsa/skriva). Istället kan hon en del annat som inte nämnts. Ser på henne som tidig i utvecklingen, både motoriskt, tanke- och talmässigt osv. Alla barn utvecklas olika och någon ska vara tidigare och någon senare och de flesta där emellan. Och alla kommer att vara ungefär lika i slutändan . Ifjol på tvåårskontrollen trodde t.ex. bvc sköterskan att hon var tre år och fick byta formulär att utgå från då jag försiktigt påpekade att hon nog faktiskt bara är två då åldern kom på tal Hon "skyllde då på att hon var som en duktig treåring".

    Har aldrig tänkt på henne som blivande mensa medlem eller något men är förstås glad och stolt. Har inte heller reagerat på att det skulle vara "ovanligt" iom att storberor var likadan.

    Båda barnen skulle kunna hoppa över en årskurs men jag vill inte det. Det är SÅÅÅ mycket annat också som spelar in. T.ex. behovet av vila som fortfarande är mycket stort för båda barnen. Det som är faran med tidiga barn är att man kan luras och tro att de är äldre än vad de är och vips så dyker något område upp som de inte är lika utvecklade på. Då kan det li en konflikt hos barnet tror jag om föräldrarna inte är lyhörda.

    Fortsätt uppmuntra men försök också vara lyhörd för att hon faktiskt är "liten" än är mitt råd. Och just den där ledarrollen skulle jag vara uppmärksam på. Har samma "problem" här. Jag vill absolut inte att min tjej blir en boss över äldre! Storebror har också varit socialt tidig och med honom så har vi (hittills) lyckats få honom att använda kompetensen rätt. Han säger till om något är fel, han hjälper de mindre och de "utstötta", han är omtänksam och omtyckt av alla utan att vara mesig eller bossig. Hoppas att tjejen blir så också och inte just bara bossen som bestämmer allt över alla andra...

  • Anonym

    Jättekul att din dotter är så duktig (jag har dock ingen koll på alls vad 3-åringar brukar kunna). Men varför känner du stolthet? Jag undrar för att jag verkligen vill veta, det är ingen pik.

    Jag trodde stolthet hörde ihop med aktiva val, att välja det som är snällast eller bäst, kanske minst osjälviskt eller det som visar mest omtanke. Jag kan inte förstå känslan stolthet i sammanhanget 'mitt barn kan'. Har bekanta som använt ordet stolt p.g.a deras barn kunde gå vid 10 månaders ålder, som om de inte hade varit stolta om han varit 12 månader.

    Hade du inte känt samma stolthet över din dotter om hon inte klarat av att göra dessa saker förrän hon var 5 år?

  • Anonym ((också))
    Anonym skrev 2012-05-27 08:21:20 följande:
    Jag har ett barn som via en utredning hos psykolog (som om vi inte visste det sedan tidigare) visat sig ha  en extremt hög intelligenskvot om man ska gå på intelligens. (en bra bit över inträdeskravet till Mensa)
    Det är ju jättebra om man ser till hur omgivningen ser på det här med att vara intelligent, men det är banne mig ett straff när du inte kan träffa andra som är lika intelligenta (Asperger) och känslan av att vara annorlunda och tagen ur ett större sammanhang är rent nedbrytande. Att vara duktig på att klä sig, ta hand om sig är jättebra men man måste ta ett särbegåvat barn på allra största allvar och ge det även anat så det inte känner sig ovanlig och udda. Mitt barn mår dåligt av att ha det så, skolan blir för lätt, få lärare matchar hen och det blir jobbigt med jämnåriga som inte förstår eller som tycker hen är alldeles för konstig för att kunna ingå i gruppen.

    Håller med, har samma "problem", ett Asberger-barn. Skola, lärare och resten av omgivningen fattar inte vilket "handikapp" ett så intelligent barn har det. Borde finnas fler speciallärare och skolor där man verklgen har förståelse för detta. De skulle kunna gå hur långt som helst med rätt hjälp, nu trycks de bara ned och får sitta av tid i skolan för att vänta in alla andra - för det skall vara så jämlikt. Inte undra på att dessa barn sällan fullföljer skolan - de blir vansinniga  av att inte få utvecklas.
  • Anonym (konstigt)
    Anonym skrev 2012-05-27 11:31:52 följande:
    Jättekul att din dotter är så duktig (jag har dock ingen koll på alls vad 3-åringar brukar kunna). Men varför känner du stolthet? Jag undrar för att jag verkligen vill veta, det är ingen pik.

    Jag trodde stolthet hörde ihop med aktiva val, att välja det som är snällast eller bäst, kanske minst osjälviskt eller det som visar mest omtanke. Jag kan inte förstå känslan stolthet i sammanhanget 'mitt barn kan'. Har bekanta som använt ordet stolt p.g.a deras barn kunde gå vid 10 månaders ålder, som om de inte hade varit stolta om han varit 12 månader.

    Hade du inte känt samma stolthet över din dotter om hon inte klarat av att göra dessa saker förrän hon var 5 år?
    Kanske är det för att dagens samhälle är så tävlingsinriktat som det är så viktigt för en del föräldrar att deras barn är först, snabbast och mest begåvade. Man räknas liksom inte om man inte ligger i framkant kanske somliga tror. Men visst är det lite märkligt att känna behov av att skriva en lång lista över sin treårings bedrifter och undra över om det möjligen finns någon annan treåring som kan lika mycket. Förhoppningsvis skulle stolt mamma vara lika stolt över sin treåring även om hon var låg på normal eller tom under utvecklingsnormen. Fast det där sista "Tar en lederroll för förskolan och talar om vi gör si och så, även med den äldre barnen." skulle jag som förälder kanske vara lite orolig över,  dominanta besserwissrar brukar till slut inte bli så populära.
  • Alexi
    Anonym skrev 2012-05-27 09:34:25 följande:
    TS, de flesta treåringar i vår vänkrets är ungefär som ditt barn. De kan mycket och lär sig varje dag. Du har en helt normal treåring.
    Vi har en 3,5-åring och träffar ju en del barn i samma ålder och jag upplever verkligen inte att de flesta kan allt som TS barn kan. Knyta skor tex, vilka barn övar på det idag när alla har kardborreskor? Skära all mat och bena fisk, de flesta barn använder väl inte ens kniv i den här åldern ännu? Skala potatis med fingrarna ja, men inte med kniv.

    Sen det där med prata rent undrar jag över, även de barn vi känner som verkligen anses tidiga språkligt, man måste ändå anstränga sig för att uppfatta helt vad de säger. De pratar tyst och lite mumligt även om själva uttalet är helt rent. Eller?
Svar på tråden Min 3 åring är smart för sin ålder!