Ingen studentmottagning :(

Jag får ont i magen av att läsa din TS. Jag är så ledsen för din skull och jag vet hur du känner det DOCK hade inte mina föräldrar det särskilt tufft utan dom sket helt enkelt i att fira mig.  

Jag blir tårögd och lite nedstämd av att se alla glada studenter på flak osv..jag minns den dagen än idag och då gick jag ut skolan 1990.

Den dagen lovade jag mig själv att aldrig göra samma sak till mina barn! Självklart SKA en student firas, fattas bara annat!

  
     

FY för dig!

Usch hur kan man med och skita i att fira sitt barns student? Är det så att en del förälder tänker, ja nu är barnet över 18 år och den får sköta sitt och så sköter vi vårt?

Lider verkligen med TS men tycker nog mer synd om dig...

Det är väl ändå en lite annorlunda situation. Jag ser som sagt inget fel alls i att ungarna själva jobbar extra (så länge de också orkar sköta skolan!) och spara till lite "lyx", fester eller extragrejor, men när föräldrar som skulle ha haft råd om de bara använt hjärnan lite inte ens kan bjuda in på lite studentfika blir jag otroligt beklämd.

Visst kan man ogilla hela grejen med hur upphaussat det här med student blivit, det är inte det jag vänder mig emot. Jag har fått hämta upp hakan några gånger nu efter att ha varit med i planeringen inför storbarnets avslutning i nian. Även där är det bal, fina kläder osv, och det kostar en del. Det vi har gjort är att diskutera fenomenet, diskuterat hur mycket han själv tycker det är värt att vi lägger (vi har inga guldbyxor att plocka pengar ur, så något annat måste ju stryka på foten). Vi har pratat och han har själv fått lägga nivån, vilket då blev att jo han ville gärna satsa lite på bra och fina kläder, men kunde gå med på att födelsedagspresenten då blir lite mindre.

Har man issues angående vad saker kostar, eller fenomenet som sådant, får man diskutera med sina ungdomar. De fattar, de är inte dummare än man gör dem. Likadant om man verkligen inte har råd, om det är kris i familjen, något har hänt, det finns de facto inte ett öre mer än till den dagliga maten, då _pratar_ man väl för guds skull om det!

Ts föräldrar och många andra verkar som sagt bara skita i sina barn och tycka att de ska klara sig själva. Jag tycker inte det är ok.

Är du bitter över att du inte har tagit studenten? Man börjar fan undra.

Det finns en del föräldrar som tänker så, men jag tror att det innerst inne bygger på att man inte förmår mer.

Det är skamligt.

Och vi bodde i en skokartong! Och varje morgon fick vi stryk i bokstavsordning.  Jag heter Viola och det var min lycka för pappa var trött när det blev min tur. Men det sved. Ack ja. Ock ock ock sagt var.

Med risk att bli totalt OT;

Det är märkligt hur mycket det fokuseras på mindre barn, hur de måste ha nya kläder, finaste och nyaste vagnarna, hur man måste lägga pengar och krut på varenda kalas, hur man är en usel förälder om man inte överöser sina barn med presenter och saker för flera tusen när de fyller år och vid jul och hur viktigt det är att barnen "passar in" och inte blir utanför gruppen.

När det gäller större barn och unga vuxna verkar inte samma sak gälla, då ska de klara sig själva. Slut på fina kläder, slut på roliga aktiviteter som föräldrarna sponsrar, slut på trevliga kalas, vi skiter i om du passar in eller inte, och om du har kompisar eller inte. Tack och hej nu är du 18, var så god och klara dig själv!

Var det för att kunna säga så man la ner allt engagemang när de var mindre? Det verkar helt enkelt inte vettigt.

Själva har vi nog nästan gjort tvärtom, struntat i att lägga pengar och kraft på "fina" kalas och annat när de var mindre, för att sen nu när de är större ösa på lite mer efter behov.