Jag bad maken läsa för jag tycker också att det var väldigt fint. Jag ser verkligen fram emot att få så mycket samspel med mitt barn! Man är just nu glad om han ser mig i ögonen några ögonblick då och då, men så mycket interaktion är det ju inte. På morgonen, när han har vaknat och ätit ett rejält mål mat så är han som allra gladast och då fyrar han av leende efter leende emot en och det kan jag bara säga är underbart.
Annars går dagarna och inte händer det så mycket, men i min hjärna desto mer. Jag målar, tapetserar och surfar på köksbänkar på nätet. Så här kan jag ju inte hålla på i nio (!!) månader.
Några nyheter om tantens husköp?