Hj har fortfarande då och då släng av koliksmärta i magen. Inatt till exempel. Han har vaknat varannan timma och velat äta och äta. Jag har fått sår på brösten igen och har en sömnbrist som heter duga. Jäkla skit! Varför är jag så otålig och vill att min sjuveckors kille skall sova hela natten. Saknar livet som det var förr! Har knappt orkat klä mig idag. Har för stora jeans och en grådaskig amningströja. Ej tvättat håret eller sminkat mig. Tycker livet är jättepestigt. Nu sover han iallafall en stund så jag skall gå och knyta mig också (och gissa vad som händer när jag lägger huvudet på kudden?). Känner mig bara totalt uppgiven med min trötthet, griniga bebis och fula, sladdriga kropp. Jaha, så var han vaken då. Hann iallafall dricka en kopp thé.
Jag vet att det är ett mirakel att få barn och att det skall vara underbart, men sanningen (för mig) är att det INTE är så hela tiden! Ensamt kan det bli också!
BLÄ