Hej igen såhär på kvällskvisten.
Vad roligt, Elin, med ultraljudet, och gud så bra att det fick ta lite tid! Och lustigt hur det blir 100 gånger så spännande det där med vilket kön det är när man vet att ni vet...!
Hoppas att du, dvs ditt nick-jag, skvallrar för oss snart!
Och så vill jag bara skjuta in en liten grej från tidigare idag, mest till HG: jag hade alldeles för brått när jag skrev och klumpade ihop saker och loggade ur och sprang till bebis som vaknade och SEN kom jag att tänka på att det kunde se ut som om jag försökte jämföra mina mjölkfläckar med det som du skrev om hur det inte BARA är underbart att få barn. Det var inte meningen, förlåt om det såg så ut.
Jag fick frågan idag av en tjej jag känner halvbra om det var som jag tänkt mig att få barn. Och jag svarade "både ock". Genom systrar och kompisar har jag fått förstå att det kan vara ordentligt jobbigt i början, men med mys och lite lite skimmer emellanåt. Vad jag inte var beredd på var att dagarna skulle försvinna så fort, och att man skulle sitta här i soffan/sängen och säga "oj, är det fredag nu igen, och jag som inte gjort nånting alls". Att det skulle bli så mycket vardag och så lite "nu ser jag att hon utvecklas". Och jag trodde inte heller att jag skulle bli så stressad över att inte veta om jag ger mitt barn tillräckligt av mat/kärlek/stimulans.
Och så trodde jag nog att jag skulle kunna ta det med mera ro att bara laffa omkring i tofflor och säckiga mysbrallor ett tag.
Det här är bara en detalj men jag tror faktiskt att jag måste skippa teven på dagarna ett tag. Dagtidssåpor lyfter inte direkt ens intellektuella självkänsla, om man nu nånsin haft nån sån. Mejla och hänga här är svårt när man inte vet hur nästa fem minuter, ens nästa minut av ens dag ska vara. Nån annan bestämmer ju liksom hela tiden. Kanske dags att försöka läsa istället. Får väl i och för sig ta lättlästa böcker då, nu när hjärnan segar. Stor stil.
Tills våren kommer. Våååååååååååååren! Kan man längta mera?
Gonatt gonatt!