Pojke i klänning!

Med det resonemanget kan väl barnet traumatiseras av att tillåtas bära klänning också?

Men det är ju bara bra. Tänk vad hemskt om grannarna får veta att man har fostrat en bög i familjen!!!!!

Det kanske rentav tror att man lät pojkbarnet springa runt i KLÄNNING!!!  

Bara om det möter fördomsfulla puckon.

Men att klänning enbart är för flickor är det då hela världen?
Gör det något att vi kvinnor har några fler plagg att välja på?

   

Det lär han göra. Med det tankesättet borde man kanske inte utsätta sin son för risken med negativa kommentarer innan han är mogen att välja det själv, om man nu tror att det kan sätta stora hinder för hans eventuella läggning.

Dumheter. Man blir aldrig "mogen" för negativa kommentarer. Än mindre om man göms undan från det. Litet som att tro att man kan bli mogen för trafiken genom att gömma barnet från allt sådant fram till femton års ålder. Not likely.

Ja, om föräldrarna låter honom ha klänning och sen jävlas för det.

Det var lite det jag menade med mitt förra inlägg - att en "moderevolt" som drivs av föräldrarna kommer att falla platt för så snart barnen är stora nog att tycka till kommer de garanterat inte bry sig om vad föräldrarna tycker om deras klädval. Om man som förälder klär sin pojke i klänning kommer han kanske blandvägra det senare i livet just därför. Om man i stället säger "nej det är för flickor" kanske han revolterar senare och tar på sig just det som föräldrarna inte vill.

Barn gör dessutom inte som vi säger, utan som vi gör. Om deras pappa aldrig har klänning kommer de ganska snart inte heller vilja ha det...

Klart man kan bli mogen för negativa kommentarer! En 20-25 årig man, självsäker och trygg i sin identitet kan gå runt i klänning och skita fullständigt i eventuella gapskratt. En 5-åring (som dessutom antagligen inte väntade sig några skratt) har troligtvis inte samma självsäkerhet.

Kan man aldrig känna sig mogen att hantera negativa kommentarer? Well, jag har en annan erfarenhet och hoppas verkligen att du får det också. Hur som helst.. jag tyckte bara resonemanget blev konstigt eftersom resultatet kan bli detsamma oavsett.

Hehe ja, det vore riktigt jävligt.. klä barnet i klänning för att sedan håna..
Jag syftade mer på att det du menade kunde sätta hinder för barnet i framtiden, likaväl kan komma från andra håll än bara föräldrarna. Ska man resonera som dig måste man nog tänka på att barnet kan få oönskad respons av andra i omgivningen som kan sätta precis lika djupa spår.

Ja, och tyvärr är det ju så att har ett barn blivit utskrattad en gång eller kanske bara fått en taskig kommentar - så kan självkänslan få sig en rejäl törn som tyvärr är svårt att bli av med. Visst kan sådana kommentarer komma hur man än klär sig - men att gå med rosa prinsessklänning till skolan om man är 7-8 år är lite som att be om den sortens kommentarer.

För yngre barn är det nog mindre risk men skolbarn är grymma! Och personalen har inte ögon i nacken, särskilt på rasten är det bara några enstaka rastvakter på en stor skolgård. *vet av erfarenhet*

Okej och hur vet du det? Jag har själv tex en dotter som är född i fel kropp, det har ett blodprov bevisat när hon var 8 år (har pojkkromosmer)  Han känner sig uttittad och utklädd om han har typiska flickkläder, kan garantera att han hade blivit ett barn med mycket sämre självkänsla om vi hade tvingat honom att bära klänningar m.m.

Du kan aldrig vara säker på att ditt barn inte är som alla andra och då är det väldigt viktigt att lyssna på barnet för att komma fram till vad som är bäst för just det här barnet.
Vi fick jätte många kommentarer från andra vuxna som tyckte att vi gjorde så fel som lät han vara som en pojke...snacka om att det var skönt att få bekräftat att vi faktiskt hade agerat rätt som lät han vara den pojke han visste att han var.

Sen funderar jag på vad man som vuxen tjänar på att tjaffsa om såna saker, vad gör det i det stora hela om barnet trivs bäst i vissa kläder, varför ska man inte låta barn vara egna individer och få hitta sig själva utan att stöta på en massa motstånd mot dem som faktiskt ska finnas där och älska dem hur de än är?

Men vad är då problemet? Vad är poängen med hela "låt barn vara barn" om man INTE låter barn vara barn, för att "de kommer ändå ta efter pappa"?

Rent generellt sätter ord från föräldrarna djupare spår än från främlingar på gatan. Har barnet starkt stöd hemma ökar också motståndskraften mot dumma kommentarer.

dumskallar.