Så ledsen över min möhippa..

GRATTIS till bröllopet! 

Jag har inte varit med om samma sak, men när jag blev gravid försvann alla mina vänner. Jag har verkligen hört av mig och gett förslag på saker vi kan hitta på utan alkohol med i bilden, men ingen är någonsin intresserad. Så nu efter 7 månader har jag gett upp, de som varit mina bästa vänner de 10 senaste åren är inte mina vänner längre och jag har faktiskt funderat hur det skulle vara att gifta sig nu. Jag vet att jag inte skulle ha någon som skulle engagera sig i min möhippa, förutom som i ditt fall, familjen....

Jag är 23 år, och jag känner att så fort barnet är född och jag kan börja "göra lite saker" så ska jag anmäla mig till kurser och se om jag kan hitta nya vänner på det sättet..

Hoppas verkligen du får NJUTA av ditt bröllop och din man och din familj och än en gång stort grattis :) 

Några verkar tro att jag var ute efter världens mest komplicerade och dyra möhippan, allt jag ville var att umgås och kanske få bli utsatt för dessa klassiska bus man gör med bruden.
Det hade kanske kostat dom 200 kronor med picknick och bag in box, och så väl känner de mig att de visste att jag inte ville åka på spa eller till barcelona. 

Jag fick trots allt en trevlig dag med de som på riktigt bryr sig om mig vilket jag är jätteglad för, det jag är mindre glad för är ju att jag fick det svart på vitt att jag faktiskt inte har bättre vänner än så som känner att de vill prioritera mig. Jag hade gjort allt för deras skull, för sån är jag.. 

Det som glädjer mig är att en av dessa vänner uppriktigt sagt är ledsen att hon inte kunde vara med och hade "giltliga skäl" till att inte vara med, hon är dessutom den jag känt sedan jag var barn så det känns ju bra iallafall.      

Det finns så många aktiviteter där man blottar sig för andra, aktiviteter och högtider där det förutsätts att man har vänner/familj, ensamma får väldig ångest under de tillfällena, exempel är midsommarafton, julafton, möhippor, svensexor etc. Mallen att det ska ske med polare och familj är på ett visst sätt och när man inte kan följa den känner man sig såklart ledsen och ensam. Jag håller med det som vissa skrivit att man ska glädja sig över det man har (om man har någonting) och inte sörja det man saknar.

Örgh, möhippor blir ofta struliga, har jag sett.

En gång var vi två helt skilda gäng som skulle fixa hippa till en brud. Det andra gänget bossade totalt från början och skulle bestämma allt tyckte de, så det blev att vårt gäng la ner och väntade på att de skulle höra av sig om dag.  Och väntade. Och väntade. Och...vafan nu är det 10 dar kvar? Då hade de bråkat inbördes också så vi fick i all hast slänga ihop en hippa (som iofs blev mycket uppskattad) och då var de i andra gänget som vi fick tag i så sura så de ville inte ställa upp på det vi planerat. Så det var bara vi som firade bruden, till sist.

Sen hade vi en annan jättetrevlig hippa med 6 tjejer och brudens syster, ute i naturen, lite middag och så. Helt relaxed och mycket uppskattat.

En annan gång hade brudparet först bestämt sig för pyttebröllop (skulle gifta sig på en ö med pytteliten kyrka) och bara bjudit släktingar+ vän som var bröllopsvittne till den redan planerade möhippan. Men sen ändrade de sig plötsligt och skulle ha stor fest för fler vänner efteråt, och då plötsligt skulle fler bjudas till möhippan. Och då får jag alltså ett sms fyra dagar innan möhippan,. att infinna mig nånstans 20 mil bort. När vi alla är i 35-årsåldern och har småbarn... Jo tjena hej vilken framförhållning!

Jag klagade först till möhippearrangören över just valet av sms som kommunikation, och att man inte ringer i alla fall (då hade inte många så bra telefoner att läsa sms på) och hon menade att hon inte fått mitt telefonnr?!?! Ganska lame med tanke på att mitt namn är ovanligt och finns på Eniro och "överallt", är det bara en veckas varsel så ringer man väl tills man får tag i folk?

Så jag tjurade på brudgummen i ett helt år efteråt eftersom det var han som var min vän sedan många år. Han kunde väl gott lämnat ett telefonnummer till möhippearrangören och styrt upp det lite när de ändrade allt så hastigt. Så gör inte som dom, är väl mitt tips!

Jag var bjuden på möhippa igår jag med. Hela dagen gick på 1100:- + att du fick betala all din dricka själv under dagen. Det är alldeles för mycket för mig att lägga på en dag! Även om jag och bruden inte är jättetajta så valde jag att följa med en del av dagen och då bara betala för den delen. Klart att man ska fira bruden! Även om det inte handlar om ekonomin kan man offra några timmar tycker jag. Om du orkar, vill och har mod till det tycker jag du skall fråga dina "vänner" varför de inte kom och avgöra om deras skäl att utebli från hippan, för dig är giltig eller ej. Därefter kan du bestämma de är värda att lägga energi på eller ej! För övrigt, Grattis till bröllopet!

Jag fick ingen möhippa ingen kunde tydligen bland alla förslag på dagar :( besviken så man vet hur mkt man betyder för sina sk vänner

Det positiva med min möhippa var att en av tjejerna mailat de jag har på min FB. Men bara en av dem kunde komma... Jättemånga bor ju på andra orter nu.

Det som var skit var att möhippan var så in i helvete pinsam.

Det blev ingen möhippa för min del heller. Jag har "bara" en riktig vän (som bor 30 mil bort), alla andra är makens vänner och deras respektive är inte mina vänner även om de är trevliga att träffa över en middag och så ibland.

Min syster anade att det inte skulle bli någon möhippa för min del, så hon bjöd ut mig på middag en tid innan bröllopet. Det var jättetrevligt av henne och omtanken var god och fin. Vi hade roligt och jag var glad att hon hade ville göra det för mig.
Det som var jobbigt var när alla frågade "hur var din möhippa?".

Mina arbetskamrater (som inte var bjudna på bröllopet) ordnade en överraskningskväll för mig en månad efter bröllopet. Det var som en möhippa, fast efteråt och det var fantastiskt roligt!     

Ibland kanske man ska vara ärlig mot sig själv och fundera över hur många riktiga vänner man har. Jag vet att jag "bara" har en och det är egentligen inte så "bara"... Hellre en GOD vän än tio ytliga. 
  

Jag fick inte heller någon möhippa när jag gifte mig.

Mina tärnor var min svägerska och en kusin men ingen fixade något. Inte heller fixade någon vän, mamma, moster, ingen annan något för mig heller. Inte ens en sketen middag fick jag. Jag förstår precis hur det känns att inte få en möhippa. Det har gått över 10 år sen bröllopet men det svider fortfarande när jag hör talas om andras roliga möhippor eller får frågan om hur min möhippa var. Det enda "roliga" är att se folks miner när man säger att man inte fick någon möhippa trots att man hade ett bröllop med 60-70 gäster och släkt och vänner där, den som frågar brukar se häpen ut och inte veta vad dom ska säga näst, stackarna.