• Anonym (OOPS!)

    Snart adoption. GRAVID!

    Under 2004 - 2008 försökte jag och min skaffa barn. Vi gick igenom ALLT. Med allt menar jag allt. Inget fungerade. Inte ett enda plus! Vi fick reda på att jag var infertil och skulle aldrig kunna bli gravid. En jävligt stor sorg.... Men, vi bestämde oss för adoption och har stått i kö sedan 2009.

    För en månad sedan fick vi vårat samtal. En liten flicka på 13 månader finns i Thailand som vi har blivit matchade med. Resan ska bli av i augusti.

    Jag är 38 år. Har inte haft mens på två år och faktiskt fått sagt till mig att jag är infertil. Därför har vi inte skyddat oss under dessa år (som man ska om man adopterar) Senaste veckorna har jag mått illa, kräkts och haft alla möjliga jobbiga symptom. Har inte haft EN enda tanke på att jag kunde vara gravid. Det har inte funnits i hjärnan liksom.

    Igår gick jag till VC för att kolla upp vad det är med mig. Har alltid haft problem med väldigt lågt blodtryck och tänkte att det var det som spökade.

    "Kan du vara gravid?" frågade sköterskan. Jag skrattade och sa att det inte var möjligt. Men hon övertalade mig att göra ett test. Och jag plussade. Kom i någon slags chock. Bröt ihop och gick hem till min man och berättade.

    Och nu sitter vi här. Vad i helevete ska vi göra?

    Det känns HELT uteslutet att inte åka och hämta vårat barn i Thailand. Och det känns HELT uteslutet att ta bort detta barn.

    Jag vågar inte ringa ngn och berätta. HJÄLP!

  • Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!
  • Anonym (samma som #18)
    Pelargonen skrev 2012-07-10 17:19:33 följande:
    Det här med anknytning är ju en vetenskap i sig men faktum kvarstår. Det finns barn som adopteras in i familjer där det redan finns syskon och de barnen anknyter till mamman, pappan och övriga syskon. Och vad är alternativet? Ge upp ert thailändska barn och hoppas att det får det bättre än vad det skulle ha fått hos er? Göra abort och livet ut sörja ett barn ni ville ha?

    Nej, TS. Jag hade utan tvivel behållt båda, ställt mig in på att vara en nära mamma för båda och känt mig dubbel lycklig över två underbara barn. Oj vad glad jag är för er skull! 
    Ja, självklart kan barn knyta an till föräldrar där det finns syskon. Men samtidigt, de flesta som får fler barn som redan har ett, där märker ju det äldre barnet ofta av att det är något på gång, av mammans beteende. En gravid kvinna som snart ska föda vänder sig litet inåt, förbereder sig kan man säga. Vilket ofta leder till att det äldre barnet kräver mer uppmärksamhet. Ett äldre barn är också ofta svartsjukt på sitt yngre syskon, vill ha all uppmärksamhet själv och beter sig illa.

    Hur lämpligt tror du det är att jobba aktivt med anknytning hos ett barn som blivit "övergivet" av alla som den känner minst en, eventuellt flera, gånger? Samtidigt som man har en liten bebis. Eller kanske en graviditet där man är extremt illamående, eller har svår foglossning?

    Det är oerhört svårt, men jag anser att TS ska anmäla sina ändrade förhållanden, och låta barnet i Thailand få komma till andra föräldrar.
  • koalabjörn

    Grattis,

    Tråkigt att det blev dålig timing bara. Rynkar på näsan Jag förstår att det måste vara kluvna känslor...

    Men du vet att du är skyldig att meddela både socialtjänsten (adoptionsutredarna) och adoptionsorganisationen att du är gravid?

    Det adopterade barnet behöver få 100% uppmärksamhet av sina nya föräldrar under mycket lång tid framåt för att knyta an och blir själsligt hel från alla separationer och trauman hon upplevt. Hon behöver vara nära, bäras och samsova med er mm.

    Hur ska du kunna och orka bära omkring på henne och stimulera hennes utveckling och ge tillräckligt med uppmärksamhet, intresse, kärlek och närhet när du samtidigt har ett litet nyfött barn som troligen ammar och behöver dig mycket det också?

    Lycka till att våga berätta. Ni kan ju adoptera lite senare.

  • Anonym

    Varmt grattis! Det är ju underbart. Klart du ska behålla dit eget barn. Tror få hade gjort abort i din situation. Alla står sig närmast när det väl kommer till kritan. Tänk på dig själv i första hand och strunta i adoptivbarnet.

  • Anonym (föräldraledighet)

    Tror att det är viktigt att ni båda är hemma så mycket som möjligt under hösten, så att er lilla adoptivdotter får möjlighet att knyta an till er båda ordentligt innan hon får syskon. Ni har ju 30 dubbeldagar för henne, och sedan så är ju din SGI skyddad i och med graviditeten. Så har ni bara ekonomi för det, så kan ni båda vara hemma på heltid under hösten, alternativt att båda jobbar deltid.

    Sedan vore det bra om pappan kan vara hemma på heltid när bebisen föds, så att det finns mycket tid att ägna åt storasyster. Då kan ni ju antingen vara föräldralediga för varsitt barn, eller vara lediga utan att ta ut FP.

  • Anonym (A-mamma)

    Jag kallar det tragedi för det är precis vad det är. Om jag inte minns fel står det i pappren man skriver på till adoptionsorganisationen att man skall skydda sig från graviditeter men det är nog många som låter bli. För många är det en lång väntan på barnbesked ofta flera år och många tänker nog att blir det så blir det. Så länge man inte fått barnbesked eller processen i landet startat med matchning är det ju inga problem att avbryta- inget barn blir lidande av ens handlingar. Man kommer att sörja barnet man inte fick och glädjas åt barnet som kom istället.

    Allt kan gå bra naturligtvis!

    Men de flesta som adopterat skulle nog intyga att de INTE skulle klarat att få barn så nära inpå. Livet med nyfått barn är inte rosenrött. Man måste förstå att barnets faktiska ålder inte stämmer med den mentala och emotionella åldern. Ett nyfått barn är många gånger som ett nyfött och det tar olika lång tid innan barnet kommer ikapp sin riktiga ålder.

  • Anonym (A-mamma)
    Anonym skrev 2012-07-10 22:05:45 följande:
    Varmt grattis! Det är ju underbart. Klart du ska behålla dit eget barn. Tror få hade gjort abort i din situation. Alla står sig närmast när det väl kommer till kritan. Tänk på dig själv i första hand och strunta i adoptivbarnet.
    Åh herregud vilka grodor! Förstår du inte vilken tuff sits TS sitter i! Det är inte enkelt att avbryta adoptionen så här sent. Det skulle väl vara att jämföra med att förlora sitt barn under förlossningen. Den underbara tjejen som man längtat efter så länge och korten som man tittar på och visar alla. Jag hoppas att du bara vill trolla runt lite och inte menar vad du skriver.
  • Anonym

    Vad är det som säger att den faktiska åldern inte stämmer och att det är å stor skillnad mot att få ett eget barn? varför behöver detta barn så mycket mer uppmärksamhet än en normal 2 åring? Snack. Måste du h 2 barn? Räcker det inte med ett biologiskt? Det går väl att dra sig ur adoptionen med kort varsel? Att man ska skydda sig tror jag att 0,0 procent gör!

  • Anonym

    Det är inte i närheten med att förlora ett barn under förlossningen. Det går inte att jämföra. Du har aldrig varit gravid eller burit på detta barn under 9 månader. Barnet har ju inte ens ditt eget DNA och du har inte ens träffat det och har ännu mindre någon anknytning till det alls. Ett barn som man förlorar under en förlossning har man burit på i 9 månader. Det finns redan anknytning mellan mamman och barnet innan det föds.

Svar på tråden Snart adoption. GRAVID!