Barn i koppel
Om ni ser ett barn i "koppel", vad tänker ni då?
Främst undrar jag vad ni tänker ifall kopplet består av en liten ryggsäck barnet har på sig och en rem som går från ryggsäcken som föräldern då kan hålla i.
Exempelvis:


Om ni ser ett barn i "koppel", vad tänker ni då?
Främst undrar jag vad ni tänker ifall kopplet består av en liten ryggsäck barnet har på sig och en rem som går från ryggsäcken som föräldern då kan hålla i.
Exempelvis:


Kamouflage: jag föredrar att hålls handen eller att barnen lyssnar. Flickan på bilden är dessutom ganska stor. En bebis i vagnen som man har sele på däremot tycker jag är helt rimligt.
Kamouflage- Haha, precis! Nu har jag inte haft koppel men kan känna att det nog skulle behövts ibland. Har man inte ett vilt barn som klättrat högt och lågt och är extremt nyfiken på allt och helt orädd, så är det nog lätt att tänka att det beror på föräldrarna. Eller brist på uppfostran. Jag har ett av varje sort.
Kan tillägga att jag faktiskt har ett sjövilt barn som är helt orädd men hon lyssnar. Jag säger inte att det är fel utan bara att jag aldrig skulle använda det.
Usch, nu kan jag inte bestämma mig här. Har hittat en nyckelpigeryggsäck för bara drygt fem pund som kan köpas på nätet och hämtas ut i närheten, men... nyckelpiga till en pojk? Vad tycker ni?
Har haft sele till båda mina barn, tycker att det måste varit roligare för dom att promenera själva istället för att sitta vagnen,
Och precis som någon ovan skriver, perfekt när vi är ute och reser på flygplatser, större tågstationer eller stora marknader utomlands.
Har aldrig själv tappat bort något av mina barn men skulle jag ha gjort det skulle jag aldrig förlåta mig själv...
Nu såg jag inte hur gammal flickan på bilden var, tyckte mest till om själva selen. Jag förstår att det, som Äppelpaj skriver, är lätt att tänka att det beror på föräldrarna. Du, Furstinna, skriver ju i princip det själv. Ditt barn är "sjövilt, men lyssnar ändå". Jag funderar om det kanske bara är din uppfattning av ett "sjövilt barn". För jag har ett vilt, men superordentligt barn som lyssnar och en r i k t i g vilding som tycker att det är galet kul att göra precis tvärtom vad hon vet att hon ska/får göra. Numera lyssnar hon, men för ett år sedan blev det mkt ångest, spring och skrik efter henne. Som vi hade kunnat kapa bort rakt av genom en sele. En gång sprang hon ut på en parkering framför en bil. Det var INTE för att vi inte höll koll på henne. Hon slet sig ur min hand och sprang. Jag sprang efter och ropade, men vi var precis bredvid parkeringen, så det var inte många sekunder det handlade om. Nu gick det bra, som tur var, men en sele innebär inte för mig att man inte har koll på barnet, utan att man just vill och behöver ha extra koll på barnet under otrygga förhållanden. Det tar ju dessutom tid att uppfostra barn, de blir inte strikt väluppfostrade på en fiskvart liksom. Och en 3-åring testar gränser, då spelar det ingen roll hur jäkla duktig man varit i uppfostran. Om man inte har TUR och har ett lugnare barn förstås...