Jag hatar HEN!!!

Men det skulle ju leda till FÖRÄNDRING gubevars!!!

Till att börja med finns det olika feminismer. Precis som det finns olika riktningar inom andra politiska strömningar. Man kan vara vänsterpartist utan att vara KPML(r):are!
En sorts feminism förespråkar att kvinnor och män är i allt väsentligt lika, att de skillnader som finns är individuella och bör behandlas som sådana.
En annan feminism hävdar att män och kvinnor är varandras motsatser, men att man bör uppvärdera de "kvinnliga egenskaperna" till att bli likvärdiga med "manliga egenskaper".Som jag sagt innan, ingen behöver kalla sig feminist, ingen ska påtvingas några åsikter, ingen ska indoktrineras och hjärntvättas. Det ENDA jag är ute efter är en konstruktiv diskussion där vi faktiskt kan prata om vad feminism ÄR. Det behöver man inte tatuera in "FEMINIST" i pannan för att göra. Men det är rätt svårt att göra det med personer som tror att feminister offrar små pojkbebisar som brännoffer till Tiina Rosenberg och käkar pungkulor till frukost.
En mycket stor del av feministers frustration på olika nätforum är den massiva okunskapen om vad feminism är, och att folk trots detta breder ut sig vitt och brett och diskuterar om hur hemskt och förfärligt det är med feminism.
Oerhört många män har helt enkelt fått tuppjuck på ordet feminism, när de i grund och botten egentligen håller med i en hel del av vad feminismen innebär. Rätt få svenska män brukar när det kommer till kritan tycka att det är fina fisken att kvinnor inte får samma rättigheter till utbildning och yttrandefrihet som dem själva tex.

Exakt! Man måste inte kalla sig feminist, absolut inte. Man kan kalla sig strumpluddsaktivist eller banoxiljunkare om man tycker att det uttrycker bättre vad man står för. Män är mer än välkomna in i jämställdhetsdebatten. Men det är oerhört kontraproduktivt att hela tiden skjuta på halmdockor och positionera sig MOT, när man egentligen skulle kunna ha en konstruktiv debatt. Det finns massvis att lyfta när det gäller frågor där män missgynnas av traditionella könsroller, vi har redan parat om flera stycken.

Problemet är väl egentligen att diskussionen kommer ske på "kvinnlig planhalva" eftersom (som sagt) kvinnor (och feministiskt orienterade män) har några decenniers försprång när det gäller att diskutera dessa frågor. Många män, speciellt om de är medelålders + har aldrig någonsin behövt tänka på att de också ingår i en kategori som har sina speciella särintressen.

Därför att feminismen redan har en flera sekel gammal teoribildning, det finns feministisk forskning inom snart sagt alla ämnen från lingvistik till juridik, det finns olika inriktningar och specialiseringar och allt detta skulle du och andra män kunna tillgodogöra er om ni inte var så himla fördomsfulla.

Det du säger är i princip att det inte duger för att det inte har gjorts av män (vilket inte heller är sant eftersom det finns en del män som också bidragit med olika teorier och synpunkter, även om den uteslutande majoriteten av debattörer är kvinnor ). Det är ungefär som om man från feministiskt håll skulle börja påstå att västerlandets filosofi från Socrates, Platon och Aristoteles inte duger eftersom den är uppbyggd av män, vi skiter i allt det där och börjar om från början och bygger upp en ny filosofi, med nytt namn, kanske "Gynosofi" med ett nyskapat inlån från grekiskan... och de män som skulle vilja fortsätta hålla på med det skulle då tvingas sluta kalla sig filosofer och fick istället börja kalla sig gynosofer istället...

"inte duger för att det inte gjorts av män" är nog bland det bästa/värsta i åsiktsförvrängning jag någonsin upplevt. Jag har inte med en stavelse gett uttryck för sådana tankegångar så dylika "argument" undanbedes.

Jag är medveten om att feminism och feminister historiskt har gjort mycket gott för samhällsutvecklingen, här och annorstädes. Dagens feminism däremot, där det generaliseras och skuldbeläggs hejvilt och där kvinnor mest av allt tycks ses som förtryckta offer no matter what är dock en annan sak.

Jag tror du blandar ihop demokrati med sin syniska bild av mänskligheten.

Feminist och manschauvinist är inte motsatspar precis som flicka och kåtbock inte är det.

Du tycker ju att feminister ska "gå över" till något som Pär Ström och några till bloggare har hittat på här i Sverige anno 2010-tal? Det går ju liksom inte att diskutera något med kvinnor om inte männen sätter agendan? Är det verkligen så svårt för dig att se att det du skriver kan verka lite... eh, förmätet?

Dessutom så verkar du ju tro att "dagens" feminism är lika med och uteslutande några högröstade och provokativa debattörer i en svensk ankdam, och diverse nätkommentatorers förvirrade och okunniga misstolkningar av desamma.
   Jag är ingen stark anhängare till Sveland t ex, tycker det mesta hon får ur sig antingen är dumt eller plumpt och onödigt, (eller båda) men det hindrar mig inte från att anse att feminism behövs i dagens samhälle, och jag är tillräckligt insatt i frågan för att veta att det inte begränsas till vad hon tycker och tänker om saker.

man kan börja med att orientera sig här sv.wikipedia.org/wiki/Feminism för att få någon liten överblick....

Att feminismen har ett bakslag just nu är inte så konstigt. Med alla nedskärningar, med ökad otrygghet, med ökad misstänksamhet mot grannen ("är han en soc-fuskare/svartjobbare/arbetarklassparasit?"), med ökar arbetslöshet blir mångas enda trygghet den status de har i sin självbild; då många har en taskig självbild blir nationen och/eller könet det enda de har att klamra sig fast vid. Och då leder det tyvärr till nationalism (läs främlingsfientlighet) och antifeminism (läs misogyni). Tanken går: "jag kanske inte har ett jobb, jag kanske inte har en framtid, jag kanske är en värdelös dynga bland svenska män, men jag ÄR i alla fall SVENSK och MAN, och alla icke-svenskar och alla icke-män är därför under mig!!!"

Helt sant. Få män, ens bland feministerna, ser att det är hög tid att börja ifrågasätta mansrollen. Det måste göras för att det ska bli ökad jämställdhet, både för män och för kvinnor. Men det kommer vara svårt jobb, för vi män är så desperat inträngda i vårt lilla machohörn, där vi desperat försöker hålla kvar i det lilla vi tror att vi vet om hur Vi Måste Vara, istället för att vara oss själva.