Knyttan skrev 2012-09-05 18:09:52 följande:
Ja men herregud. Ja, jag trivs med att vara kvinnlig. IBLAND. Jag tycker om att min man uppskattar mig och tycker jag är sexig (för det gör han trots att jag är en sån där äääääcklig feminist...). Tillsammans med honom så har det relevans att jag har dubbel uppsättning X-kromosomer. Men jag är inte bara kvinna, jag är även föreläsare, kund, chef, mentor, vän, student och en hel massa andra saker. Och i de rollerna så vill jag bli bemött som just de sakerna och inte kvinna-och-föreläsare eller något annat tramsigt. I alla andra situationer har min kromosomuppsättning oerhört lite med saken att göra eller hur? Precis som det inte är relevant om chefen är från Borlänge eller Borås så länge hen gör sitt jobb, så spelar det ju inte heller någon roll om chefen faktiskt är en hon eller en han.
Dit stora kardinalfel är att du inte ser att kvinnorollen är mer begränsande och hårdare mallad än mansrollen. Du tror att din upplevelse av vad det är att vara man är samma sak som det är att vara kvinna (detta är inget offerkoftegnäll, bara en förklaring). Mansrollen kan också vara begränsande för många, men kvinnorollen är s.a.s tightare, det tillåts färre utvikningar från den, och man är i första hand alltid kvinna och sen i andra hand vad man nu kan tänkas vara (trummis, polis, specialpedagog, ekonom). Om man börjar ifrågasätta och medvetandegöra detta kan det ju också leda till att människor börjar se på det annorlunda (=skitbra!).
Men det innebär (förfemhundradesjuttioelfte gången!!!) INTE att alla män ska bli kvinnor och tvärt om, eller att alla skulle bli könsneutrala och androgyna människor i likadana uniformer. Bara att vissa män kanske tillåter sig "traditionellt" kvinnliga saker (som killen som bloggar på FL nu som ska bli ensamstående pappa med hjälp av en surrogatmamma tex.) och att vissa kvinnor tillåter sig mer "manliga" saker. UTAN att för den skull behöva stämplas som fjollor resp. truckerflator (så tröttsamt). Om man känner sig hotad i sin könsidentitet på grund av att andra människor gör sådana saker så är den nog inte så stark till att börja med. Då kan man böja med att fundera över vad i hela världen man känner sig så hotad av...
Och för det tredje så tror du att könsroller är något slags naturgivet. Inget kunde vara mer fel. Det finns rikliga belägg på att könsrollerna har väldigt olika innehåll beroende på när och var man studerar dem. Här i dagens Sverige tex så är det omanligt att gråta. Tidigare i historien (1600-1700-tal) så sågs det som fint och manligt med män som visade sina känslor på det sättet. I antikens Grekland var det extra manligt att ta sig en pojke till älskare, och männen tävlade nakna för att visa upp sina vältränade kroppar eftersom den manliga fysiken sågs som det högsta skönhetsidealet. Men man behöver inte ens titta bakåt i historien, det räcker att man jämför vad som anses "manligt" och "kvinnligt" är i olika länder! Om nu könsrollerna skulle vara "utvecklade i 1000-tals år" hur kommer det då sig???
Absolut, men nu pratar du om en verklighet jag inte alls känner igen, visst kvinnor och män bemöts säkert olika, det beror på massor av saker, lixom kostymnissar bemöts annorlunda mot en byggarbetare, det är svårt att bemöta människor 100% neutralt.
Att kvinnor skulle lida någon nackdel i detta avseende vill jag gärna se lite mer belägg för än åsikten från en radikalfeminist, det är bara kvinnor som kvoteras in med sämre meriter enbart pga sitt kön, det också mest kvinnor som kan dra nytta av sitt utseende och sexualitet för att ta sig upp.
Dit stora kardinalfel är att du inte ser att kvinnorollen är mer begränsande och hårdare mallad än mansrollen. Du tror att din upplevelse av vad det är att vara man är samma sak som det är att vara kvinna (detta är inget offerkoftegnäll, bara en förklaring). Mansrollen kan också vara begränsande för många, men kvinnorollen är s.a.s tightare, det tillåts färre utvikningar från den, och man är i första hand alltid kvinna och sen i andra hand vad man nu kan tänkas vara (trummis, polis, specialpedagog, ekonom). Om man börjar ifrågasätta och medvetandegöra detta kan det ju också leda till att människor börjar se på det annorlunda (=skitbra!).
Jag håller absolut inte med.
Och ditt kardinalfel är att du vill ändra könsroller som finns biologiskt sedan tusentals år iom evolutionen, ni feminister förstår inte att män och kvinnor ser fysiskt olika ut pga tusentals år av evolution, det vore väldigt underligt ifall hela kroppen evolutionerats men att hjärnan på något magiskt sätt klarat sig undan evolutionen.
Har du några belägg för att tusentals år av jagande(och andra klassiskt manliga sysslor) inte påverkat män hjärnor att göra detta bättre?
Eller att tusentals år av omhändertagande inte gjort kvinnor bättre på detta?
Bara att vissa män kanske tillåter sig "traditionellt" kvinnliga saker (som killen som bloggar på FL nu som ska bli ensamstående pappa med hjälp av en surrogatmamma tex.)
Detta är ju bara jävligt fel enligt mig.
Ett barn ska ha en mamma och en pappa, av massor av anledningar, annat är egoistiskt.
och att vissa kvinnor tillåter sig mer "manliga" saker. UTAN att för den skull behöva stämplas som fjollor resp. truckerflator (så tröttsamt).
Så är det ju redan?
Men man behöver inte ens titta bakåt i historien, det räcker att man jämför vad som anses "manligt" och "kvinnligt" är i olika länder! Om nu könsrollerna skulle vara "utvecklade i 1000-tals år" hur kommer det då sig???
Detta stämmer inte, det har gjorts undersökningar från många länder, alltifrån världens mest "könssegregerade" till mest jämställda.
Man frågade vad kvinnor var intresserade av att arbeta med, och man kunde inte se något mönster om att kvinnor i mindre jämställda länder var intresserade av mer kvinnliga sysslor.
