Jag hatar HEN!!!

Har du frågat dem själva hur de upplever tillvaron? För det är ju inte upp till dig att avgöra vad någon annan känner.

Om man nu lägger så mycket osagt bakom frågan om det är en pojke eller flicka, gör man inte det också om man frågar om barnet är handikappat?

För min del så tycker jag att både frågan om kön och frågan om handikapp är helt relevanta, eftersom jag inte lägger ngn värdering i det.

Däremot om man tycker det är helt fel att fråga om kön pga värderingar och att man pålägger barnet egenskaper pga könet, då tycker jag det är konstigt om samma sak inte skulle gälla handikapp, med andra ord att man pålägger barnet egenskaper pga handikapp.

Har inte orkat läsa hela tråden och vill bara påpeka ( som jag verkligen hoppas att ngn redan har gjort) att det finns redan ett ord som innefattar både han och hon: människa. Varför krångla till det liksom? 

Jo, för jag är man.

Allvarligt talat, det är väl klart som fan jag inte vet säkert. Det gör inte du eller Dorian heller. Jag skrev hur jag upplever det, inte att det därför måste vara sant. 

Jo, det är klart att man lägger mycket i frågan om barnet har ett fysiskt handikapp. Det är ju en viktig fråga, eftersom ett handikapp kan hindra en människa från många saker i tillvaron. Eller i alla fall göra dem svårare. Könet, däremot, bör inte utgöra ett hinder eller någon försvårande omständighet. Därför är det mindre relevant.

Fast människa är ett substantiv, hen är ett pronomen. 

I övrigt har du helt rätt. Varför krångla till det?

Ja, det finns massor av ord som är könsneutrala (människa, barn, vuxen, person, medborgare, arbetare, skattebetalare, o.s.v.). Helt enkelt för att det är rätt praktiskt med könsneutrala ord. Men ett könsneutralt personligt pronomen som hen har inte funnits tidigare. Och därför uppfanns det. Inget konstigt alls.

Jag är av åsikten att en funktionsnedsättning först blir ett funktionshinder i relation till yttre omständigheter, t. ex ett icke-anpassat samhälle eller värderingar/inställningar till funktionsnedsättning.

Handikapp bör inte, liksom kön, utgöra ett hinder. Hur ofta har du pratat med personer med funktionsnedsättning om sådana här frågor? om du inte har det så skulle du kanske bli förvånad över att inställningen och argumenten hos många personer med funktionshinder låter väldigt lik inställningen och argumenten till det självklara att könet inte ska utgöra något hinder, med ordet könet utbytt till funktionsnedsättning naturligtvis.

Fast det är klart att handikapp utgör hinder. Om man inte har några ben blir det mycket svårare att kunna gå än om man har ben. Allt annat är ju bara önsketänkande. Även om man så klart kan överkomma alla hinder om man har en positiv attityd och en hjälpsam omgivning, så är det ju bara naivt att tro att hindren inte är högre för den som föds med ett handikapp. Men nu är vi OT.

Ja vi är OT. Men för att svara på frågan så handlar allt om en känsla av delaktighet. En funktionsnedsättning kan för mig utan några funktionsnedsättningar uppfattas som ett hinder, men du ska inte ta för givet att en person i rullstol känner sig funktionshindrad enbart pga att hen inte har några ben. Det tycker jag är en förolämpning mot personen i rullstol.