växelvis boende

Ja, jag vet. Jag hoppas han börjar lyssna på mig så slipper vi tingsrätten men så länge man är totalt oense så är det kanske bäst att de tar beslut. Vi får se vad som händer. Det är han som får dra det till rätten om han vill. Jag kommer inte att göra det utan tycker vi ska prata ihop oss men just nu verkar det svårt. Det är bra och kul att det finns så många engagerade här på FL och jag har i flera andra trådar själv tagit pappans parti. Det beror på vad det gäller.

Ja med idéer om att ta barnet till sig på heltid i flera månader i sträck så måste han börja lyssna på mig också. Vi kommer båda tjäna på att få ett tryggt barn som mår bra.

På vilket sätt känner mamman barnet bäst?  Och att säga att hon gör det för att hon burit det i 9 månader är inte hållbart. En mamma har inte mer koll på vilket skrik som betyder vad, varför barnet inte vill sova eller äta, eller något annat som hör till.  Och exempelvis vid akuta kejsarsnitt, då är det pappan som får ta hand om barnet på alldeles egen hand första timmarna eller ibland tom, dygnen. Betyder det att den mamman då är mindre lämpad som mamma för att hon inte hade barnet direkt? Och att den pappan, vid separation därmed ska ha full rätt till att ha barnet hos sig på heltid, ha ensam vårdnad osv?  Dessa tankevurpor som många gör om att mamman är den bästa föräldern som vet bäst, kan mest och älskar mest... GAH! Jag blir knäpp och jag tycker synd om alla män som råkar ut för dessa kvinnor. 

Ts, så länge du har barnfokus och gör det som är bäst för barnet så gör du rätt. Lyssna inte till alla tomtar här som aldrig varit i din situation. Dom tycker säkert att ni borde dela barnet mitt itu i rättvisans namn men det brukar sällan ge bra resultat i det verkliga livet. Försök bygga upp en vänskap eller någon sorts partnerskap som bygger på ömsesidig respekt och hänsyn med pappan. En bra relation kommer att underlätta för er att ha ett bra och nära samarbete det första året och kommer att gynna barnet. Gå inte med på gemensam vårdnad innan ni klarar av att samarbeta och litar på varandra. Gör ditt bästa för att inkludera pappan men utan att göra våld på dig själv och ditt eget välbefinnande. Det är mycket roligare och lättare att vara två föräldrar och barnet kommer att må bäst av det i längden och förhoppningsvis kommer ni lyckas med att kompromissa fram något som båda är nöjda med. Inboxa mig om du vill.

Ts, så länge du har barnfokus och gör det som är bäst för barnet så gör du rätt. Lyssna inte till alla tomtar här som aldrig varit i din situation. Dom tycker säkert att ni borde dela barnet mitt itu i rättvisans namn men det brukar sällan ge bra resultat i det verkliga livet. Försök bygga upp en vänskap eller någon sorts partnerskap som bygger på ömsesidig respekt och hänsyn med pappan. En bra relation kommer att underlätta för er att ha ett bra och nära samarbete det första året och kommer att gynna barnet. Gå inte med på gemensam vårdnad innan ni klarar av att samarbeta och litar på varandra. Gör ditt bästa för att inkludera pappan men utan att göra våld på dig själv och ditt eget välbefinnande. Det är mycket roligare och lättare att vara två föräldrar och barnet kommer att må bäst av det i längden och förhoppningsvis kommer ni lyckas med att kompromissa fram något som båda är nöjda med. Inboxa mig om du vill.

Vad sägs att ni lyssnar på varandra? Du vet inte bäst och det gör inte han heller ni vet lika bra vad som är rätt för ert barn! Jag tar inte parti för nån jag sa just nu har han mina sympatier eftersom jag ser hur du resonerar!Här håller jag med ni tjänar på att få ett tryggt abortfrågan är bara hur ni ska få det?

Men hur tänker du nu? En pappa är lika bra förälder om han får chansen från början. De barn som separeras från mamman men kommer till andra vettiga ansvarstagande vuxna har ingen chans enl dig då? Ja du är bra knasig som vanligt här på forumet hoppas du inte är sån irl

Ts, så länge du har barnfokus och gör det som är bäst för barnet så gör du rätt. Lyssna inte till alla tomtar här som aldrig varit i din situation. Dom tycker säkert att ni borde dela barnet mitt itu i rättvisans namn men det brukar sällan ge bra resultat i det verkliga livet. Försök bygga upp en vänskap eller någon sorts partnerskap som bygger på ömsesidig respekt och hänsyn med pappan. En bra relation kommer att underlätta för er att ha ett bra och nära samarbete det första året och kommer att gynna barnet. Gå inte med på gemensam vårdnad innan ni klarar av att samarbeta och litar på varandra. Gör ditt bästa för att inkludera pappan men utan att göra våld på dig själv och ditt eget välbefinnande. Det är mycket roligare och lättare att vara två föräldrar och barnet kommer att må bäst av det i längden och förhoppningsvis kommer ni lyckas med att kompromissa fram något som båda är nöjda med. Inboxa mig om du vill.

Han vill ha sitt barn så mycket som möjligt, han vill vara pappaledig och han vill ta ansvar för sitt barn, men du sätter dig på tvären för att han lämnat dig?

Jag kräks på mammor som beter sig såhär! Varför anser du att du har rätten att diktera villkoren för han och barnets relation? Du är mamman, inte allsmäktige.

Om du nu är säker på att han kommer ta ut fl så bör du göra det enda rätta och skriva på gv och sedan vara hemma i ca 8 månader medan pappan har kontinuerligt umgänge, och sedan får han ta ut sin fl och du har umgänge.

Varför är det värre för dig att ha umgänge korta och oftare stunder än för honom?