Iam skrev 2012-07-28 12:10:29 följande:
För det första.
Visst, du har ett försprång av att ha burit barnet, men när det väl kommer känner inte du och barnet varandra mer än vad pappa och barn gör.
Så från barnets utgångspunkt funkar pappa precis lika bra som mamma.
Så. Vi utgår från att du och pappan har samma anknytning till barnet (ser att du gillar att använda det ordet)
Då kan lika gärna pappan ha barnet första året och sen kan du ta över.. eller det kan du ju inte.. får då har ju barnet ingen anknytning till dig.... eller hur var det??
Helt ärligt. Det du just nu sitter och diskuterar är inte ditt barns bästa.
Du diskuterar hur du ska kunna lägga beslag på barnet och på bästa sätt, men smidigaste sätt så det inte blir så uppenbart att det är det du gör.
Du tänker inte på barnet alls, du tänker på dig själv.
Pappan har inte varit involverad i graviditeten säger du.. Det har inte barnet lidit av, det är DU som lidit av det och det är därför DU som anser att pappan inte är närvarande.
Pappan å andra sidan verkar ju vara mer än villig att bli pappa med fullt ansvar.
Något du borde vara glad över med tanke på att ni inte ens varit tillsammans, som jag förstår det.
Så..
Sätt dig själv åt sidan och tänk på barnet.
Det barnet behöver är en mamma OCH en pappa på LIKA villkor.
Inte en mamma som dikterar villkoren för hur pass närvarande pappan får vara och på vilket sätt.
Jag förstår att ni inte kommer överens när du beter dig som du gör. Hade jag varit pappan hade jag varit fly förbannad på dig vid det här laget!
Jo, vi har varit ihop. Jo, han är sur och jag har också varit sur för att han övergett mig.
