växelvis boende

Jo, jag vill att de ska få en nära och god relation. Är positiv och till umgänge och välkomnar honom i mitt eget hem för att senare lämna barnet till honom en timme, senare halva dagar, sedan hela dagar. Övernattningar kan man vänta med tills det blir lämpligt. Får börja med en natt. Men växelvis är inte aktuellt förrän ca 3 år iaf.

Det är inte alls säkert att gemensam vårdnad är det bästa. För att gemensam vårdnad ska fungera krävs det att föräldrarna kan samarbeta kring barnet. I ts fall känner föräldrarna inte varann särskilt bra samt verkar ha samarbetsproblem. Sluta lev i fantasivärlden.

Ts, du gör dig dummare än vad du är.
Pappan kan få en utomordentlig anknytning trots att ni inte bor ihop. Det handlar om att pappan ska få träffa sitt barn mycket ändå. Efter halva tiden kan han då ta över fl.

Att du har varit gravid och har det tufft, vad tusan har det med vv boende att göra? Och ja, det är tufft att vara ensam, och du vill göra det tuffare för att det är synd om dig.

Säger det dig ingenting att merparten tycker du tänker knasigt? Och att fr sagt att man inte ska dela på fl om man är särbo tror jag inte på. Fr propsar ganska starkt nuförtiden på gv och delad fl.

Hur tänker du "försvara" dig när ni är på fr och diskuterar detta?

Klart att gemensam vårdnad är det bästa, så länge det inte finns några sjukdomar eller annan problematik i bakgrunden!!

Allt annat är bara propaganda av mammor som inte vill dela med sig av barnet.

Och som uppenbarligen inte klarar av en av grundpelarna inom föräldraskap, dvs se till barnets rättigheter och barnets bästa. Jag mår fysiskt illa av sådana här trådar och hoppas så att barnet får det bra trots mammans idioti.

Så du tycker aldrig det är motiverat med enskild vårdnad?

Jo, men inte i fall där mamman tycker att livet är orättvist och därför straffar pappan genom att straffa barnet. 
Enskild vårdnad är ok om det bara finns en förälder. 

Jag antar att du menar familjerätten, när du skriver fr! Man behöver inte försvara sig alls, konstigt att du tror det! Det är tydligen mammans rätt att ha ensam vårdnad, eftersom det atuomatiskt tillfaller mamman, om man är ogift, varför skulle någon mamma behöva försvara den lagen? TS, om dom på familjerätten skulle fråga varför du inte vill ha gemensam vårdnad, så är det bara å förklara sanningen, att du vill ha alla föräldradagar själv, ni bor inte ens ihop, du har räknat med att vara hemma med barnet tills det börjar på dagis. Det är inget konstigt med det och om du inte träffar på någon idiot på familjerätten, så kommer ingen att ifrågasätta dig alls.   

Du behöver inte tro på mig om att en kvinna på familjerätten sa att delad FL är tänkt om man bor ihop. Har pratat med Familjerätten flera gånger och det har varit positiva samtal där jag fått medhåll.:) En annan kvinna som jag pratade med där om att pappan vill ta över barnet på heltid tidigt tyckte att det var som att familjehemsplacera barnet och tyckte inte alls det lät bra. Då hade jag ändå förklarat att han skulle hälsa på ofta fram tills dess. Känns skönt att veta att de är vettiga och bra att ha att göra med.

@ts

Veto betyder att någons röst väger tyngs, mer än alla andras tillsammanst. Om pappan och mamman är oense så tycks det vara så att det är mammans ord som blir lag.

Vg anknytning så har du liksom de flesta feltolkat vad som står i andra stycket du länkade till.

En förälder kan vara hemma med barnet 24//7 och ha heltaskig anknytning till barnet medan den förälder som träffar barnet mer sällan har kanonanknytning. Anknytning handlar främst om psykologisk närvaro och inte fysisk närvaro. Men får man ingen fysisk närvaro så kan naturligtvis ingen psykisk anknytning ske. Just därför är det bra för barn om de har flera närvarande vuxna i sitt liv. Kan inte den primära vårdaren relatera på ett sätt som främjar anknytning (hur barnet relaterar till andra) så är det bra för barn om det finns andra vuxna (en pappa, mor-far föräldrar, förskolepersonal etc) som kan se till barnets behov, tolka, spegla och relatera till det.

Och till dig som kallar andra för tomtar, tomte kan du vara själv! Jag delar ts erfarenhet men tänker helt annorlunda. Pappan (i mitt fall) är och har varit en riktig tomte i vår relation, men det har absolut ingenting med barnet och pappans relation att göra. Och tack vare att jag förstod det så har barnet nu en bra anknytning till båda sina föräldrar och vv. just för att jag inte lät barnet bli ett verktyg till maktkamp (som pappan försökte med).