växelvis boende

Gemensam vårdnad borde vara den normala, enskild vårdnad undantaget. Istället för som nu att kvinnan har makten att bestämma och att mannen är hänvisad till en långdragen process i rätten för att få del i vårdnaden borde man automatiskt få gemensam vårdnad när faderskapet är fastställt och om någon önskar enskild får den personen ansöka om det. Självklart i en betydligt mer skyndsam process än idag. Berättelser som den här visar hur fel det kan bli när kvinnan har makten att hålla mannen utanför och omöjliggöra barnets nära anknytning till båda sina föräldrar.

Vad betyder egentligen samarbeta? Att man ska tycka lika eller ha förmåga att kompromissa? Och vad är det folk inte kan samarbeta kring? Vad är det man ska tycka lika om, och vem bestämmer vad som är tycka rätt? Hörde ett underbart uttryck en gång. _ Jag är överens det är bara du som inte är överens.

Så vad finns egentligen att tvista om, umgänget? Så låt någon utomstående fastställa det och sen finns det inget att ha samarbetssvårigheter kring.  

Japp och hon är stark som en björn. Hennes rallarsvingar utsätter man sig inte för om man inte är självmordsbenägen. :-P

Jag tror att det är bäst, i alla fall ikväll. Ja det är säkert bättre redan om några dagar, då återstår att hindra henne från att träna "på riktigt" och det vet jag är värre (för mig).

Passar lite ihop med "egoism är bra så länge det inte drabbar mig" vilket verkar vara TS inställning. 

Som tidigare sagts, skönt med vettiga människor. 

Kanske amning? Vad vet jag? Många förespråkar ju amning som det bästa för barnet (inte jag). Papporna till mina barn har tagit barnen lika mycket som jag pg a flaskmatning, det gör att män och kvinnor blir jämnställda. När kvinnor slutar att uppoffra sig genom att låna ut sina bröst (för barnens bästa)  kan män och kvinnor bli jämnställda föräldrar!

Om amning är ett hinder så finns det lösningar.. Om man vill. 
Man kan pumpa och lämna till pappan på flaska, om det nu är viktigt att ge barnet bröstmjölk.  
Om argumentet är att barnet mår bra av närheten så kan barnet få samma närhet hos pappan.  

Enda anledning att det blir som det blir är de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Kvinnan bär barnet under graviditeten, föder barnet och ammar. Vad är alternativet? Att man skulle börja lotta vem av föräldrarna får ta med sig barnet från bb? Jag som kvinna och mor skulle aldrig gå med på att skiljas från mitt nyfödda spädbarn någon timme efter förlossningen. Oavsett vad någon säger om pappans rättigheter. Och detta trots att jag för jämställdhet. Men som en feminist ryter jag ifrån mot allt allt barbari mot kvinnor som individer med hjärnsläpp svamlar om. Det är bara att inse att föräldraskapet blir annorlunda då föräldrarna inte lever tillsammans, oavsett hur gamla barnen är, men att lösningarna varierar med barnets ålder.

Vem säger att pappan vill skiljas från sitt nyfödda spädbarn då?
Vem säger att din önskan om att ha barnet nära är viktigare än pappans?
Vem är det som bestämt att mammans närhet är bättre för barnet än pappans?

Och då undrar jag igen.
Dom barn som fötts med akut kejsarsnitt och där pappan fått vara primär anknytningsperson allt från några timmar till några dagar..  Blir det då fel på det barnet eftersom det inte får vara nära sin mamma direkt?
Eller är det helt enkelt så att för barnet så spelar det ingen roll om det är mamma eller pappa som tar hand om.
Men för mamman spelar det roll om det är pappan, för det är fel?
Galet!