växelvis boende

Om ingen av föräldrarna vill vara hemma med en nyfödd bebis så borde ingen av dom vara föräldrar då det säger sig självt att en nyfödd inte kan vara på dagis eller dagmamma. 

Nja, jag skulle väl föredra att säga "Jag skulle gärna vilja vara hemma dom första 6 månaderna så kanske du kan ta dom nästkommande 6 månaderna, eller vill du hellre ha det tvärtom?"
Sen förutsätter ju det att man delar dagarna rakt av.  

Oj jag glömde. Det är ju katastrof att jag fick vara med min farfar på landet, klappa får, göra fågelskådning, springa i skogen, plocka bär i trådgårdslandet, springa barfota i gräset, dricka hemgjord saft i hammocken... Du har rätt. Det var riktigt elakt av min mamma att lämna mig under dessa förhållanden... Fy för henne...  Att hon inte tänkte på att jag kunde skadas av att istället för att bara ha henne som anknytningsperson även fick min farfar och farmor. Att hon inte förstod att jag skulle lida av att ha tre vuxna människor i min närhet som gjorde allt för att jag skulle få en helt underbar barndom. Attans... 

(pappa var inte direkt en bra pappa så där hade jag inte så mycket att hämta) 

alla kan inte lösa det så. väldigt bra när det funkar men det är inte realiteten för alla.

Så i de fall som jag skriver om, där pappan vägrar vara hemma med sin bebis när mammans dagar är slut, så borde han fråntas vårdnaden omedelbart? Ja, det skulle vara en lösning på problemet.

Absolut, men som alla föräldrar vet så är alla barn olika och i vissa, men absolut inte alla, fall, kan det vara en omöjlighet.Var det redan från 6 månaders ålder menar du? Att dricka saft och så vidare brukar äldre barn göra, inte spädbarn.

Det spelar ingen roll, det är undantag och inte regel och man kan inte straffa alla pappor bara för att en del är idioter.
Det behöver inte vara så himla trassligt om mamman är beredd att jobba på det, åter handlar detta om att släppa in papporna istället för att stänga in sig i 8 månader och sedan säga att det inte går för att de inte haft tillräcklig kontakt innan. Observera att det alltid är mamman som anser att hon kan avgöra vad "tillräckligt" är!

De är rent ut sagt absurt att papporna ska stämma mammorna det första det gör. Det pratas om att papporna har ansvar, det har mammorna också! Att vara förmögna att se till barnets bästa och den vägen är inte att papporna per automatik ska stämma för att få ta hand om sina barn!

Du är ute och cyklar i flumkosmos. Föräldrar som inte har gemensam vårdnad har det så av en anledning - samarbetsproblem. Samarbetsproblem brukar innebära att två människor inte kommer överens eller klarar av att kompromissa. Om förldraparet inte kan samarbeta om det mesta lär de inte kunna samarbeta om föräldraledigheten också. Jag gillar din tanke om att låta kvinnor finansiera barnets privata barnomsorg från egen ficka under barnets andra levnadshalvår då de behöver börja jobba igen för att pappan vill spara sina dagar för att ha långa sommarledigheter när junior blir lite äldre. Det visar på hur långt ifrån verkligheten du lever.

det är inte säkert att man har ensam vårdnad pga samarbetsproblem...

De flesta blir pappor inom förhållanden så de flesta papporna blir inte straffade oavsett.

Man kan inte ge ut gemensam vårdnad till alla så länge som det finns idioter där ute som skiter i sina barn, och ja, så länge barnen är små så är det mest pappor som är idioter av någon anledning.

Men visst ska mammor släppa in papporna och visst har barnen rätt till båda föråldrarna men det är knepigt. Jag tror att om satsningen med obligatoriska föräldrasamtal skulle bli av så skulle vi kanske få mindre tvister och fler lyckliga barn-ö

Fast vilken annan väg kan de ta så länge det finns rötägg som förstör för alla andra män som får barn utom äktenskapet?

Jag älskar logiken här!

Först heter det att det faktiskt är pappors rätt att spara sina dagar till att förlänga sommarlovet och när sedan någon frågar hur det blir om även mamman vill spara sina dagar tills barnet blir äldre, ja då heter det att man i så fall är olämplig som förälder.

Jag hade utan tvekan hellre varit föräldraledig när barnet var 1-2 år eftersom det är mycket enklare och roligare då. De där första månaderna när bebisen skulle ammas med tre sekunders varsel och bara sov någon timme i taget fick gärna pappan ta hand om.

Men vadå när mammans dagar är slut? 
Man får väl komma överens helt enkelt. Och om man inte kan komma överens får man ta hjälp för att reglera det hela.
Vad kan vara en omöjlighet?

Jag vet faktiskt inte från vilken ålder jag var där, men det var nog rätt tidigt. Sen förutsatte jag att du förstod att sakerna var åldersbetingade. Men vill man förringa saker för att man så gärna vill ha rätt så kör hårt. Det gör inte att det är mindre sant eller mindre bra.