växelvis boende

Så det är bara upp till mamman att arbeta fram en bättre relation till pappan? Det är ekonomisk utpressning av kvinnor och lämpar över allt ansvar över föräldrarelationen till mamman. Jag är mamma och lever inte tillsammans med barnets pappa. Jag tar inte något ansvar över hans föräldraskap. Jag ansvarar för mitt eget föräldraskap och i det ingår att underlätta ett umgänge mellan barnet och dess andra förälder. Jag har meddelat pappan till mitt barn att jag inte kommer att stå i hans väg om han vill vara förälder och att jag kommer att göra mitt yttersta för att samarbeta och kompromissa. Men jag skulle inte ha nån lust att jaga honom med blåslampa och tvinga honom att vara förälder. Det är inte min uppgift. Jag ska inte heller behöva vara beroende av honom för att vara en bra förälder och tigga fp-dagar. Jag tycker att det är orimligt att tvinga en förälder att lita på den andra förälderns goda vilja. Hela vårt samhälle bygger på individens ansvar över sig själv. Lika lite som en mamma (eller en pappa) ska behöva förlita sig på pappans goda vilja gällande föräldraledigheten ska en pappa behöva förlita sig på mammans goda vilja att få vara förälder. Men till det har vi tingsrätten. Om det systemet inte fungerar optimalt rättfärdigar inte att man gör den andra föräldragruppen lika hjälplös.

Om mamman vill att pappan ska ta ut sin föräldraledighet så finns det ju inget som hindrar det även om hon har garderat sig med egen vårdnad för säkerhets skull.

Sen är det dags att jobba ja. Varför tar du förgivet att mamman ska ha rätt att ta all ledighet?

Ensamståendes ekonomi är irrelevant för diskussionen.

Det gör jag inte snälla du. Jag frågar vad hon ska göra om pappan "väljer" att spara dagarna och ta ut dem när barnet är äldre.

Kan mamman "välja" samma sak och därigenom kan pappan ha barnet första året innan barnet är stor nog för dagis?

Vad är det som principellt hindrar henne från att lämna barnet hos pappan, det är hans bekymmer oich huvudvärk hur han ska ordna barnpassning då.
Jag har s6tällt den frågan flera gånger utan att få svar.

Nej det har jag inte skrivit, jag har skrivit om att mammor tar till alla möjliga argument hur de kan exkludera papporna redan från start och jag har skrivit om hur de kan ta ansvar för barnet och dess relation till pappan eftersom det är ett stort problem. Det är många gånger vanligare än det finns skitstövlar till pappor helt ärligt.

Jag anser att man inte förstått vad föräldraskap handlar om när man pratar om att det är den enskildas ansvar över individen, så är det aldrig när det kommer till barn och deras relation till bägge föräldrar!

Hur menar du nu med att någon som inte är vårdnadshavare ska vara föräldraledig?

Man kan inte och bör inte ta ansvar för en annan vuxen individ. Var och en ansvarar för sig själv och sitt eget föräldraskap. Mitt föräldraansvar går ut på att vårda mitt eget barn efter bästa förmåga med barnets bästa i fokus. Barnet mår bäst av att ha en god relation till båda sina föräldrar och för barnets skull har jag därför ett ansvar att underlätta och inte stå i vägen för den andra föräldern att utöva sitt föräldraskap. Mer än det har jag inte ansvar för.

Hur ska hon kunna göra det om han vägrar ta föräldraledigt? Tror du han vänligast kommer att öppna dörren innan hon kommer för att lämna barnet för dagen?