växelvis boende

Du ska inte stänga av, bara koppla bort dina egna känslor när det handlar om umgänge/boende när det gäller barnet.
Dina känslor gör att du kommer att rättfärdiga ett exkluderande av pappan, precis det jag började med i tråden.
Känslomässiga argument varför pappan inte ska ha barnet....

Du ger mig kalla kårar, då du skriver om att kräva ensam vårdnad. Egoism och föräldraskap är en dålig kombination. Tvi vale!

 

Du och pappan får helt enkelt ta er i kragarna och inse att det inte handlar om er länge. Det handlar om barnet, och det barnets rätt till båda sina föräldrar. Självklart kan du inte utan vidare låta barnet bo hos sin pappa, men du borde utgå från att barnet kommer bo delvis hos sin pappa längre fram (för det borde faaanimej inte vara du som helig moder som bestämmer det. Stackars, stackars satar till pappor).

Familjerådgivning kanske kan vara något, innan du pissar all over the place?

 

Barn far inte illa av växelvist boende.

Barn kan mycket väl fara illa av vv oberoende av hur väl föräldrarna kommer överens. Det finns en anledning till varför det inte rekommenderas innan 3 år....

Sen undrar jag vad du vill åstadkomma annat än att hoppa på TS? Genom påhopp vinner man ingenting mer än aversioner och att du avfärdas rakt av som prillig fanatiker.

Det finns mycket TS behöver tänka på och på annat sätt men man om du försöker få TS att visa empati med barnet, dess situation och pappan så vinner du inget genom ditt sätt att visa brist på empati för TS.

Ja, det är mycket att tänka på.

Så jag ska vara uppe på nätterna och samtidigt orka jobba heltid? Och ta tag i alla hushållssysslor
hemma och vara ensam kvällar och helger samtidigt? Han leva fria singellivet och vara pappaledig endast dagtid.
Allt för att det ska vara millimeterrättvisa. Är det rättvist ur mitt perspektiv i så fall?

Tycker att man kan dela lika om man bor ihop och inte ens då delar man oftast lika på grund av ekonomi eller att det anses lämpliga att mamman är hemma kanske 1 år och pappa kanske  6månader. Då har de två inkomster och kan dra ut på dagarna och det kan inte jag. Tycker att en som har ställt upp och stöttat under graviditeten och fortsätter med det efter att barnet är fött..ja då kan man mycket väl dela. Nu skulle jag bara få det skitjobbigt.

Vänder du på det ska han lämna bort sin nyfödda på heltid till en person han inte bott med. Och det utan att han tycks ha något att säga till om. Du tar dig totalt tolkningsföreträde som om du tror att barnet är ditt....?

Och detta att han inte varit närvarande vid graviditeten kan ha många fler orsaker än att han är en 'svikare'. Ja säkert har han inte varit närvarande på det sätt du önskar (krävt?). Och kanske ville han, handen på hjärtat, inte fullfölja graviditeten? Det betyder isf, ja jag skriver isf för jag vet ju inte om det var så, det betyder isf inte att han inte är en av två föräldrar när barnet väl är fött. Och kanske har han inte kunnat ta till sig graviditeten på samma sätt som du som har barnet i magen. Och kanske är även det också en av orsakerna till hans 'frånvaro'. dvs att barnet just legat i magen på en person som han har haft en något ansträngd relation till? Men när barnet är fött är det hur som helst ert, inte ditt. Det kan vara bra att försöka ta till sig det fullt ut, samt att man inte alltid har rätt och sitter på hela och den enda sanningen även om man tror eller tycker det.  

Men jag önskar dig och pappan verkligen lycka till, för barnets bästa!    

Lite lustigt att min tråd plötsligt handlar om vårdnad och f-ledighet (tydligen kontroversiella frågor) när min undran gällde växelvis boende och hur en tingsrätt dömer om ärendet hamnar där. Kanske någon som vet? Några tips på det har jag fått i för sig.:)
Bra att veta att det är känsliga frågor för då börjar man inte diskutera de här frågorna med vem som helst, jobbarkompisar t ex. Bättre hålla tyst.

Jag skrev det förut, de rekommenderar inte det förrän inna barnet är 3 år.

Däremot är du inne på fel spår när du tänker tingsrätt innan barnet ens är fött. Att du tänker strid innan kommer inte gynna barnet.

Det är inte rättvist därför ska du tänka bort hans singelliv och din uppoffring med vaknätter för rent krasst skulle det lika gärna kunna vara tvärt om, att du lever singelliv och han som har boendet.

Varför ska du vara uppe på nätterna? Och barnet kan väl vara hos pappan på helgerna också? Iaf varannan. Och efter ett tag kan barnet sova där varannan natt så blir det ju en jämn fördelning. Då 'jobbar' ni lika mycket och har lika många fria kvällar. Ta detta råd från en som har flera barn. Motarbeta och stöt inte bort pappan om han bara så är hyfsat reko och verkligen vill vara närvarande, det kommer du garanterat att ångra.

Tack. Nej, inte bara mitt barn men jag ska förhoppningsvis kunna amma (om det funkar när
han kommer bli sur och börja diskutera allt ni diskuterat här) och han vill inte bo ihop så då får han ta att barnet "lämnas bort" till en person han inte bott med.

Inte alls lustigt då det hänger ihop med vv. Ingen vårdnad = Ingen föräldraledighet för pappan = Inte samma möjlighet till anknytning = Inte möjlighet att vara förälder på samma villkor.

Men nej tingsrätten dömer inte till varannan vecka för små barn. Däremot kan de döma gemensam vårdnad (delad föräldraledighet), och mer och längre umgänge långt tidigare än du tycker det är barnets bästa.