växelvis boende

Precis därför jag alltid vänder på resonemanget i såna här trådar för att det sällan fungerar, för att kvinnor alltför ofta sätter käppar i hjulet.

Rent krasst så är det enda som gör kvinnan lämpligare är bröstmjölken men även den går att åtgärda med lite vilja.
Jämförelsen med djurvärlden inser du nog själv är direkt felaktig eftersom det är sällsynt med hannar som tar hand om sin avkomma men visst finns det såna exempel som tex pingviner, där sker allt fullt jämlikt, eller sjöhästar, där honan piper så fort ungarna är ute ur magen och överger hela rasket.

Jag har inte pratat om lagstiftning mer än ytterst generellt så din tolkning att slita barnen ur famnen på den ömma modern är felaktig och rent debattsvidrig.

Jag orkar inte läsa alla dina inlägg för dom är typ femtioelva men ditt resonemang verkar utgå från någon sorts jämställdhetsideologi med barnfokus. Du tycker att föräldrar bör samarbeta kring sitt gemensamma barn och gemensamt komma överens om hur barnet ska vårdas och fostras. På ett sätt är det för barnets bästa att båda föräldrarna har lika mycket mandat över barnet eftersom två hjärnor, två hjärtan och två försörjare alltid slår en ensamstående. Men man kan också tänka sig att barnets vård och fostran försvåras om föräldrarna inte kommer överens eller kan samarbeta eftersom varje beslut och genomförande av det beslutet kräver konsensus om ingen av föräldrarna har mer mandat över barnet. Föräldrarna behöver kanske inte vara överens om varje sakfråga men dom måste i alla fall kunna kompromissa. Utan konsensus blir båda föräldrarna bundna till både händer och fötter och barnet riskerar vanvård på grund av föräldrarnas oförmåga att agera självständigt. Jag vet inte hur du tänkt att man ska lösa det problemet (samarbetsproblemet). Ska man ha en utomstående att döma vem som får göra vad med barnet? Men det har vi ju redan idag, tingsrätten. Vill du att alla föräldrar plötsligt ska bli mogna, ansvarsfulla, altruistiska och klara av att kompromissa och samarbeta för barnets skull? Öh, då lever du i någon fantasivärld utan krig och konflikter över huvudtaget. Summa summarum så finns det både för och nackdelar med att barnet har två föräldrar med lika mycket att säga till om. Det fungerar för många men inte för de med samarbetsproblem. Om samhället då tvingas till att utesluta den andra föräldern för barnets skull blir ju följdfrågan på vilka kriterier samhället ska göra detta val. Personligen anser jag att den föräldern som bäst kan prioritera och tillfredsställa barnets behov är bäst lämpad. I de fall där barnet är nyfött och båda föräldrarnas föräldraförmågor än så länge är oprövade och outredda måste valet baseras på andra kriterier. Då anser jag att kvinnans symbiotiska förhållande med fostret under graviditeten och med det nyfödda barnet smäller högre och att moderskapet väger tyngre.

Rätt tröttsamt med den härskarteknik som används i tråden, alla inlägg som inte uppskattas möts med "sandlåda" eller liknande istället för att bemötas med argument. Enda argument som används om och om igen är att pappor duger lika bra som mammor från dag ett. Och det är väl självklart att det är så, frågan är bara varför det då spelar någon roll för er om det är mamman eller pappan som tar hand om barnet först?

Fast tråden handlar ju inte om dig, eller är du TS? Jag är för den lag som finns, jag vill inte ha någon lagändring. Den som föder ett barn och är ogift, har ensam vårdnad! Varför inte ge dig på politikerna istället om du vill ha en lagändring, istället för att lägga din energi här? Du pratar kanske från din erfarenhet, att kvinnor är grisar, som bara jävlas med män? Det är klart det finns några få rötägg som jävlas, men tror inte att det är så utbrett att du behöver gå i taket för det:) Dom flesta kvinnor vill att deras barn växer upp med sin pappa och vill dessutom att pappan är engagerad och har samma rätt att bestämma om deras barn. Vet faktiskt inte varför just du har träffat på så många, att du ser ett problem i detta. Jag tycker inte att ditt resonemang håller, dessutom har du en väldigt otrevlig ton i dina inlägg.          

Har du någonsin träffat på en man (känner en man) som varit pappaledig från dag ett och mamman gått å jobbat när hon kommer hem från BB?  Har du någonsin hört en en man som haft ångest över att gå till jobbet när de 10 pappa dagarna är över? Har du någonsin hört en Pappa säga eller bråka med mamman om att han vill vara hemme från dag ett och ta hand om barnet själv (förutom i TS situation då)? Det brukar oftast eller aldrig vara en disskution ens i fasta förhållanden. Helt plötsligt finns det en man som säger varannan vecka från dag ett, Ganska onormalt tycker jag, har aldrig hört talas om en man som vill detta, men kul med en man som vill det för ovanlighetens skull, men mamman vill vara hemma med sitt barn, vilket är helt normalt. Tycker att detta gör mammorna till mest lämpade att vara hemma, dom flesta mammor vill vara hemma från dag ett, dom flesta pappor vill när barnen är större. Detta borde väl säga allt. Du försöker slå ett slag för kanske hgst 10 pappor i sverige, som vill vara hemma fr dag ett, men inte får för mamman. Om du har barn så har väl pappan till ditt barn varit hemma minst halva ledigheten, och då gärna första 6 mån eftersom pappor är lika bra som mammor, och bönar och ber på sina bara knän, får ångest av att lämna sitt nyfödda barn hemma.

Kort svar: jag måste jobba, första veckan efter semestern och arbetsmoralen är i jämnhöjd med fotknölarna.
Starta tråden så kilar jag dit ikväll när jag kommit hem.

Du kan inte först fråga hur jag resonerar för att sen komma med att du inte orkar läsa och på det påstå att jag tycker saker och hålla ett helt anförande om "vad jag tycker"  Det är synnerligen nonchalant och framförallt hör det inte hemma i en seriös diskussion. Men ok, du diskuterar något helt fristående från mig. Du menar att barn kan komma att varnvådas om inte föräldrarna kan samarbeta och de som inte kan det ska vi skicka till tingsrätten. Hur många fall av vanvård pga bristande samarbete handlar det om?

Du har ganska nonchalant översittarattityd och jag förstår inte riktigt din poäng och var du vill komma med din argumentation. Du skulle ju kunna skriva en kort sammanfattning om ditt resonemang så att man slipper läsa dina drygt fyrtio inlägg om du nu vill att alla i tråden ska känna till det. Den enda röda tråden jag hittar i dina inlägg är agget mot kvinnors monopolisering av föräldraskapet och agget och föraktet mot alla dom som inte håller med dig. Men skål på dig yxskaft. Du får fortsätta din diskussion med nån annan som gillar din stil lite bättre.

Stackare, det kan vara riktigt tungt.
Okej, nu är det gjort, här är länken: www.familjeliv.se/Forum-3-28/m65995794.html. Ska iväg ett tag så ni får börja diskutera utan mig.