Min pojkvän går i klänning för att jävlas!

Jag tar det en gång till, lite mera utförligt. Jag är som bekant för en del av er Sverigedemokrat, och jag arbetar för partiet i en ännu ganska liten skala, men det är tänkt att det ska bli mera. Jag TROR verkligen på mitt partis ideologi! Jag kan gå så långt som till att säga, att jag tror att Sd är vår enda räddning här i landet. INGEN queerfeminist - som inte är helt sinnessjuk - kan känna starkare för detta med klänning på pojkar än vad jag känner för mitt parti. Tro mig!

Men TROTS min starka övertygelse, så fattar jag att det finns dom som tänker annorlunda. Jag VET att sd:are har utsatts för både trakasserier och hot - antagligen i ungefär samma utsträckning som en pojke som skickas till skolan i en skär klänning. FÖR MINA BARNS SKULL, så håller jag därför min politiska övertygelse separat från barnen - så gott det går. Jag har inte på mig partipins eller min portfölj med partiets logga på när jag går till barnens skola i något ärende. Jag pratar inte politik med barnens kamrater eller dessas föräldrar. Jag har inte med mig barnen på Sd-aktiviteter. Jag har till och med gått så långt som att byta distrikt när jag delar ut pamfletter, så att jag delar i en annan kommun än där jag bor, för att inte någon som känner igen mig som X och Y:s mamma ska sprida ut det i föräldrakretsen.

Jag gör detta för att jag SÄTTER MINA BARN FÖRST. Före min politiska övertygelse. För att de inte ska behöva lida för något som de inte kunnat välja. Feministmammor som skickar ut sina söner i klänning däremot, de skiter i följderna för sina barn. De struntar i att de skadar barnen, för att deras politiska övertygelse har blivit viktigare än barnen. Och då tycker jag att man har missat det fundamentala i att vara förälder!    

Jag tycker att du ts på ngt vis gör narr av de som verkligen harv fötts i fel kropp. 

Eller de som är homosexuella..

Man är den man är, det kan man inte påverka genom kläder, eller att förneka könet.

Det är inget man väljer på så sätt ts. 

Nej... Du vill göra en poäng av din ståndpunkt... Du gör det också utan att beakta vad ditt barn tycker eller tänker barn är människor med förmåga att känna skam, lycka, glädje, sorg... Vad du än kan känna kan barn också...

Men innan jag drar igång min arsenal sett ur mitt perspektiv och som man, vill jag att du framför mina gratulationer till din man, jag är glad att du känner dig förlöjligad av (annars hade du inte skrivit av dig här) din man... Du skäms över att din man går klädd i klänning bredvid dig... Så mannen "kämpa på" det är inte bara en kvinnas rätt att förlöjliga någon... t.ex sin son.

Nå... för att återgå till själva frågeställningarna... Kommer din son tror du (om han är funtad lite grann som jag var som barn) uppskatta det du gör... Eller kommer han ge dig ett fett finger, be dig fara åt ****, vilket i så renderar dig som barnlös och barnbarnslös... En pojke är en pojke, en flicka är en flicka... det ankommer inte oss att bestämma vad vilkendera ska leka med...

Vill pojken leka med en docka, "fine" låt pojken göra det... Men pracka inte på pojken dockan, likaså flickan, vill flickan leka med en bil, så låt den... Vad jag säger är: skaffa både en docka och en bil... Låt barnet bestämma inte du... lägg fram "flick" kläder och lägg fram "pojk" kläder...

Jag lovar dig följande kommer att ske: Skulle pojken välja en klänning och gå till skolan i eller träffa sina kompisar ute klädda i detta, kommer pojken aldrig någonsin mer att vilja se din klänning (i barnaålder iaf). Den pojken kommer att bli så brutalt mobbad att han aldrig kommer få en kamrat igen... Ja du kommer säkert säga att det beror på ett fel i samhället och det är säkert rätt... Själv tycker jag att många saker är fel...

Är du beredd att offra din son för att bevisa att du har rätt ?

Du vet, varför inte dra det längre i så fall? Vi har också religonsfrihet i vårt land och en riktigt feminist med öppet sinne borde lära sin son att också få välja att kunna vara kvinna med en annan religiös inriktning, det torde ju därför vara helt på sin plats att klä upp din son och ta med honom till ett Muslimskt bönemöte.

Lämpligen då som Muslimsk troende kvinna borde då vara att bära Niqab, eller varför inte låta honom bära den till skolan? Inte då för att förlöjliga honom utan för att ge honom tillräckligt med erfarenhet att kunna välja själv när han blir stor. Berätta gärna när du kommer att det är en pojke klädd däri också...

Jag förstår att du kanske känner dig frustrerad att det ser ut så här i vårt samhälle men det förändrar absolut ingenting att du klär din son i klänning, det förändrar absolut inte någonting att det sätts upp en skylt  med Herr gårman i klänning... Du har fortfarande lägre lön, du har fortfarande inte lika stor chans till en högre befattning, du är fortfarande lika fu**ed i vårt samhälle...

Sist, kanske ni som kvinnor skulle sluta upp med att objektifiera er själva.... För det är det ni gör... Som den man jag är (jag antar någon vill kalla mig ett svin nu) så är en fin tjej, behaglig att titta på (min kvinna t.ex), man beundrar henne. man tittar på henne och för den delen få av henne något... Men trots allt är det rätt så naturligt då det handlar om en djupare drift som bottnar i släktets överlevande.

Sedan sist vad jag står för och tycker är jämlikt (kanske t.om feministiskt?)
Lika lön för lika arbete - oberoende av kön.
Lika befattningar på likvärdiga meriter - dvs ingen favorisering pga av kön.
kort sagt står jag för ingen skillnad mellan kön, när det gäller faktiska saker...

Däremot är jag för,  eller ja för och för, men i alla fall anser jag att våra kön är olika och vi utrycker det olika, jag gissar på att det är genetiskt betingat med utrymmer för variation på det ena eller andra hållet. Om du själv inte tycker det är så, uppmanar jag dig (och alla andra radikalfeminister) att hädanefter gå klädd som en kille när det är jättevarmt eller när du ska bada...

Bär badbyxor / kortbyxor (endast)...  detta för att kämpa för jämlikhet i vårt samhälle, för du är väl inte rädd för att väcka uppseende för något som inte anses vara socialt accepterat? så som du tvingar din son till att göra?
 

Håller inte med dig, men däremot din man...

Vänligen Oskäggiga Skägget