• Anonym (Trådskaparen)

    Är jag psykopat?

    Jag vet inte varför jag skriver det här. Jag känner bara att jag bara måste få skriva av mig. Jag är en player och jag har en tendens att träffa klubbtjejer och bli tillsammans med dem i 1 - 4 veckor. Ljuga för kvinnor kommer naturligt för mig och det har jag alltid gjort. Ärligt talat så bryr jag mig inte om kvinnor, jag ser dem som redskap som jag kan utnyttja och trycka ner psykiskt.

    Som sagt, jag har en tendens att träffa klubbtjejer och jag låtsas vara den perfekta killen för dem. Väldigt ofta så vill dem träffas igen, och det är då jag börjar min process. Jag gör allt som den där perfekta pojkvännen skulle kunna göra, allt från simpla till mer komplicerade saker. Men när jag väl tröttnar på tjejen (1 - 4 veckor) så träffar jag en ny klubbtjej och ser till att få ligga med denna, men det räcker inte för mig. För här kommer poängen - jag skickar ett sms till den andra tjejen som jag "har något på gång med" att hon borde komma över för jag har något att berätta, och 9 av 10 gånger så kommer hon. Hon förväntar sig något bra, men hon går in och ser mig ligga med en ny, främmande tjej som jag precis har raggat upp.
    När hennes tårar kommer så fylls jag av en extrem glädje och en känsla som får mig att känna mig vid liv. I vanliga fall så känner jag inte mycket, förutom ilska och frustration då och då. Glädje känner jag inte ofta, och jag fejkar nästan alltid när jag skrattar. I alla fall, tjejerna brukar reagera på två sätt;
    1. Hon stannar kvar och skriker på mig. Ibland lämnar den andra tjejen och skäller på mig eller så skrattar hon bara åt offret.
    2. Hon störtar ut från rummet helt förstörd medan jag och den andra tjejen fortsätter.
    Vad som händer sen är att jag gör precis samma sak med den nya tjejen -- träffar en ny tjej, är otrogen och fortsätter igen. Det är som en drog för mig, att få förstöra en kvinna psykiskt.

    Här är frågan... varför är jag sån? Det enda som får mig att inte tro att jag är psykopat är för att jag själv är medveten om det här. Ja, jag ser mig själv som en bättre människa än andra av olika anledningar, det nekar jag inte till, men jag skulle aldrig kunna skada någon fysiskt. Det enda jag gör är att jag förstöra någon psykiskt.

    Manliga vänner har jag gott om och dem trycker jag inte ner, utan det är endast kvinnor -- speciellt klubbtjejer jag gör så här mot. Som sagt, jag vet inte varför jag skriver det här, var bara tvungen att skriva det här efter ännu en lyckad kväll.

  • Svar på tråden Är jag psykopat?
  • Anonym (Trådskaparen)
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 09:52:46 följande:
    Du kan ju göra o'hare psychopathy checklist om du är nyfiken på hur mycket psykopat du är. Men oavsett så är ditt beteende onormalt och härstammar säkert från din barndom. Du säger själv att dina föräldrar inte älskat dig tillräckligt. Alla barn behöver sina föräldrars kärlek och att du påstår något annat är bara en efterkonstruktion och ett försvar för att slippa känna deras svek.
    Jag är lite osäker på den sista delen i ditt inlägg, men jag vet inte. Som barn/tonåring så "dödade" jag mina känslor och intalade mig själv om och om igen att jag inte behöver någon. Varför jag gjorde så vet jag inte, för jag hade ändå vänner.

    Men jag har verkligen aldrig behövt mina föräldrars kärlek. Jag förstår inte ens hur man kan vara beroende av sina föräldrar, och jag förstår verkligen inte hur mina syskon kan vara beroende av dem.

    Men om vi leker med tanken att du har rätt och jag gör det här pga. min barndom, varför skulle jag då göra så här mot kvinnor? Jag har tänkt igenom mitt liv nu och jag kommer verkligen inte på något som har varit så traumatiskt att jag måste förstöra kvinnors psyke.
  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 13:13:28 följande:
    Jag är lite osäker på den sista delen i ditt inlägg, men jag vet inte. Som barn/tonåring så "dödade" jag mina känslor och intalade mig själv om och om igen att jag inte behöver någon. Varför jag gjorde så vet jag inte, för jag hade ändå vänner. Men jag har verkligen aldrig behövt mina föräldrars kärlek. Jag förstår inte ens hur man kan vara beroende av sina föräldrar, och jag förstår verkligen inte hur mina syskon kan vara beroende av dem. Men om vi leker med tanken att du har rätt och jag gör det här pga. min barndom, varför skulle jag då göra så här mot kvinnor? Jag har tänkt igenom mitt liv nu och jag kommer verkligen inte på något som har varit så traumatiskt att jag måste förstöra kvinnors psyke.

    Av vilken anledning intalade du dig själv att du inte behöver någon annan, varken dina föräldrar eller andra människor? Vad var anledningen till det?
  • Anonym (Trådskaparen)
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 14:26:08 följande:

    Av vilken anledning intalade du dig själv att du inte behöver någon annan, varken dina föräldrar eller andra människor? Vad var anledningen till det?
    Jag vet inte. Jag ser folk som är beroende av andra som svaga och patetiska, och jag vill inte vara svag. Och det ville jag verkligen inte vara när jag var yngre. Jag brukade också analysera andra människor hur dom umgicks med sina blodsrelaterade (föräldrar, syskon, släkt etc) och blev arg över hur lyckliga dom var.

    I min släkt så har vi ingen djup relation till varandra. Jag känner knappt mina mor- och farföräldrar eller någon annan i släkten. Det enda jag vet om dem är att det är mina släktingar och att jag ska tycka om dem, för att det är min släkt, för att samhällets regler säger åt mig att jag ska göra det.
  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 14:51:37 följande:
    Jag vet inte. Jag ser folk som är beroende av andra som svaga och patetiska, och jag vill inte vara svag. Och det ville jag verkligen inte vara när jag var yngre. Jag brukade också analysera andra människor hur dom umgicks med sina blodsrelaterade (föräldrar, syskon, släkt etc) och blev arg över hur lyckliga dom var. I min släkt så har vi ingen djup relation till varandra. Jag känner knappt mina mor- och farföräldrar eller någon annan i släkten. Det enda jag vet om dem är att det är mina släktingar och att jag ska tycka om dem, för att det är min släkt, för att samhällets regler säger åt mig att jag ska göra det.

    Varför blir/blev du arg över att betrakta andra människors lycka?
  • Anonym (Trådskaparen)
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 15:00:27 följande:

    Varför blir/blev du arg över att betrakta andra människors lycka?
    Jag antar att jag blir både avundsjuk och irriterad. Jag blir avundsjuk för jag vill också vara naiv och tro att allt är regnbågar och moln. Jag blir irriterad för att dem är naiva och inte ser min verklighet som jag ser den.
  • kakkia

    Är du charlie i 2 och en halv män??
    Du e bara ett svin om det är sant det du påstår att du gör fast jag har mina starka tvivel!!!! 

  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 15:04:03 följande:
    Jag antar att jag blir både avundsjuk och irriterad. Jag blir avundsjuk för jag vill också vara naiv och tro att allt är regnbågar och moln. Jag blir irriterad för att dem är naiva och inte ser min verklighet som jag ser den.

    Avund brukar man känna när andra människor har någonting som man själv saknar men gärna skulle vilja ha. Det säger mig att du förmodligen gärna skulle vilja ha nära och meningsfulla relationer till andra även om du själv förnekar det.
  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 15:04:03 följande:
    Jag antar att jag blir både avundsjuk och irriterad. Jag blir avundsjuk för jag vill också vara naiv och tro att allt är regnbågar och moln. Jag blir irriterad för att dem är naiva och inte ser min verklighet som jag ser den.

    Hur är din verklighet?
  • Anonym (Trådskaparen)
    kakkia skrev 2012-09-29 15:04:13 följande:
    Är du charlie i 2 och en halv män??
    Du e bara ett svin om det är sant det du påstår att du gör fast jag har mina starka tvivel!!!! 
    Nej. Jag är varken alkoholist eller sexberoende. Jag gör det jag gör för att få min tillfredsställelse.
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 15:12:09 följande:

    Avund brukar man känna när andra människor har någonting som man själv saknar men gärna skulle vilja ha. Det säger mig att du förmodligen gärna skulle vilja ha nära och meningsfulla relationer till andra även om du själv förnekar det.
    Jag är bara avundsjuk på deras glädje. Jag skiter blankt i att vara nära mina blodsrelaterade.
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 15:12:52 följande:

    Hur är din verklighet?
    Frustration och ilska. Naiva människor som tror att alla har det så förbannat lätt, som tror att dom har rätt att prata hejvilt om ens liv och hur enkelt det är. Varje gång jag hör någon prata om hur illa deras uppväxt var så vill jag ge dom en smäll på käften. Oh wow, du fick inte en mobiltelefon innan du fyllde 14? Eller för att din pappa tvingade dig att bära hjälm när du cyklade tills du fyllde 15? Berätta mer om hur tuff din barndom var.
    Det är så jag känner. Folk som har fått allt serverat på ett silverfat men vågar döma andra, och vågar även försöka prata och förstå om hur andras uppväxt var. Dom vet inte ett skit.

  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 15:37:43 följande:
    Nej. Jag är varken alkoholist eller sexberoende. Jag gör det jag gör för att få min tillfredsställelse.
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 15:12:09 följande:
    Avund brukar man känna när andra människor har någonting som man själv saknar men gärna skulle vilja ha. Det säger mig att du förmodligen gärna skulle vilja ha nära och meningsfulla relationer till andra även om du själv förnekar det.
    Jag är bara avundsjuk på deras glädje. Jag skiter blankt i att vara nära mina blodsrelaterade.Frustration och ilska. Naiva människor som tror att alla har det så förbannat lätt, som tror att dom har rätt att prata hejvilt om ens liv och hur enkelt det är. Varje gång jag hör någon prata om hur illa deras uppväxt var så vill jag ge dom en smäll på käften. Oh wow, du fick inte en mobiltelefon innan du fyllde 14? Eller för att din pappa tvingade dig att bära hjälm när du cyklade tills du fyllde 15? Berätta mer om hur tuff din barndom var. Det är så jag känner. Folk som har fått allt serverat på ett silverfat men vågar döma andra, och vågar även försöka prata och förstå om hur andras uppväxt var. Dom vet inte ett skit.

    Det låter som om din barndom inte var så idyllisk.
Svar på tråden Är jag psykopat?