• Anonym (Trådskaparen)

    Är jag psykopat?

    Jag vet inte varför jag skriver det här. Jag känner bara att jag bara måste få skriva av mig. Jag är en player och jag har en tendens att träffa klubbtjejer och bli tillsammans med dem i 1 - 4 veckor. Ljuga för kvinnor kommer naturligt för mig och det har jag alltid gjort. Ärligt talat så bryr jag mig inte om kvinnor, jag ser dem som redskap som jag kan utnyttja och trycka ner psykiskt.

    Som sagt, jag har en tendens att träffa klubbtjejer och jag låtsas vara den perfekta killen för dem. Väldigt ofta så vill dem träffas igen, och det är då jag börjar min process. Jag gör allt som den där perfekta pojkvännen skulle kunna göra, allt från simpla till mer komplicerade saker. Men när jag väl tröttnar på tjejen (1 - 4 veckor) så träffar jag en ny klubbtjej och ser till att få ligga med denna, men det räcker inte för mig. För här kommer poängen - jag skickar ett sms till den andra tjejen som jag "har något på gång med" att hon borde komma över för jag har något att berätta, och 9 av 10 gånger så kommer hon. Hon förväntar sig något bra, men hon går in och ser mig ligga med en ny, främmande tjej som jag precis har raggat upp.
    När hennes tårar kommer så fylls jag av en extrem glädje och en känsla som får mig att känna mig vid liv. I vanliga fall så känner jag inte mycket, förutom ilska och frustration då och då. Glädje känner jag inte ofta, och jag fejkar nästan alltid när jag skrattar. I alla fall, tjejerna brukar reagera på två sätt;
    1. Hon stannar kvar och skriker på mig. Ibland lämnar den andra tjejen och skäller på mig eller så skrattar hon bara åt offret.
    2. Hon störtar ut från rummet helt förstörd medan jag och den andra tjejen fortsätter.
    Vad som händer sen är att jag gör precis samma sak med den nya tjejen -- träffar en ny tjej, är otrogen och fortsätter igen. Det är som en drog för mig, att få förstöra en kvinna psykiskt.

    Här är frågan... varför är jag sån? Det enda som får mig att inte tro att jag är psykopat är för att jag själv är medveten om det här. Ja, jag ser mig själv som en bättre människa än andra av olika anledningar, det nekar jag inte till, men jag skulle aldrig kunna skada någon fysiskt. Det enda jag gör är att jag förstöra någon psykiskt.

    Manliga vänner har jag gott om och dem trycker jag inte ner, utan det är endast kvinnor -- speciellt klubbtjejer jag gör så här mot. Som sagt, jag vet inte varför jag skriver det här, var bara tvungen att skriva det här efter ännu en lyckad kväll.

  • Svar på tråden Är jag psykopat?
  • Anonym (Trådskaparen)
    Anonym skrev 2012-10-03 22:21:47 följande:
    Dessutom kan du val inte anta att du har haft det varst?? Du skriver att du vill att andra sak ma (lika daligt) som du. hur kan du vara sa saker pa att de inte har haft det javligare an dig da?
    Jag påstår inte att jag har haft det värst av alla. Men jag kan garantera att jag har haft det jobbigare än de flesta, och jag reagerar endast negativt då någon tar upp löjliga saker om varför deras barndom var dålig.
    Anonym (antisocial?) skrev 2012-10-03 22:22:06 följande:
    Du är ursäktad för att du inte svarade i tid. Du verkar "väluppfostrad", du vet regler kring socialt samspel, du kan föra dig, få de tjejer du vill osv.
    Hur kommer det sig att du ställde den här frågan på FL? Vad hade du tänkt att du skulle få för respons? Har du fått de "svar" som du önskat?
    Vill du egentligen att någon annan stoppar ditt beteende för att du intellektuellt(inte känslomässigt) förstår att det är fel?
    Jag kunde lika gärna ha skrivit det här på flashback, men det är fullt av arga tonåringar där. Dom svaren jag hade fått på flashback hade inte varit lika bra som dom har varit här, vilket jag är nöjd att folk ställer riktiga frågor istället för "ts tar du det i analen? :PP"
    Men något jag förväntade mig var att jag skulle få mer hatiska svar och bli kallad mansgris eller något liknande och några endast få personer som faktiskt är intresserade/vill hjälpa.

    Jag vet som sagt egentligen inte varför jag skrev den här tråden. Jag vill bara vara en vanlig kille som har vardagliga problem. Vanliga familjeproblem, behöva fråga polarna om hjälp om hur man ska ragga på tjejer och vilja skaffa hund & barn. Jag vill ha en helt vanlig tjej som jag älskar men ändå känner mig osäker på om hon verkligen älskar mig, få de bekräftat att hon gör det och att jag verkligen bryr mig om henne. Det är ett sånt liv jag vill ha, men jag vet att jag aldrig kommer få det. Det är som sagt den där tomheten jag känner, att veta att jag inte kommer få vara en vanlig man.

    Och tack för komplimangen. Det uppskattas.

  • Smartie

    TS, verkliga psykopater (eller personer åt det hållet) är inte så medvetna om sitt beteende som du är och ser det inte som ett problem, "retar" sig inte på andra och om de gör det, skulle de aldrig aldrig erkänna det. Kanske inte ens "förstå" det, eller förstå varför som du ändå verkar göra.

    Nej, du beter dig så här (och känner "ingenting") för att du har "stängt av" dina känslor i många år. Antagligen för att skydda dig själv från sådant som har varit svårt och traumatiskt i ditt liv.

    Sen är ditt inlägg lite motsägelsefullt. Först skriver du att du inte kan komma på något i din uppväxt som kan ha orsakat detta, sen skriver du att din pappa söp och inte var någon bra förebild? Vet du inte hur missbrukande föräldrar (och andra allvarliga missförhållanden) kan skada barn? 

    Som sagt, en verklig psykopat eller dylikt, skiter i om andra är glada eller ledsna. Medan du snarare verkar avundsjuk på äkta glädje och gemenskap, eftersom det gör sig så frustrerad? 

  • reflections

    en riktig psykopat skriver inte i ett familjeforum & frågar om han är psykopat.

  • Anonym (Trådskaparen)
    Smartie skrev 2012-10-03 22:39:50 följande:
    TS, verkliga psykopater (eller personer åt det hållet) är inte så medvetna om sitt beteende som du är och ser det inte som ett problem, "retar" sig inte på andra och om de gör det, skulle de aldrig aldrig erkänna det. Kanske inte ens "förstå" det, eller förstå varför som du ändå verkar göra.

    Nej, du beter dig så här (och känner "ingenting") för att du har "stängt av" dina känslor i många år. Antagligen för att skydda dig själv från sådant som har varit svårt och traumatiskt i ditt liv.

    Sen är ditt inlägg lite motsägelsefullt. Först skriver du att du inte kan komma på något i din uppväxt som kan ha orsakat detta, sen skriver du att din pappa söp och inte var någon bra förebild? Vet du inte hur missbrukande föräldrar (och andra allvarliga missförhållanden) kan skada barn? 

    Som sagt, en verklig psykopat eller dylikt, skiter i om andra är glada eller ledsna. Medan du snarare verkar avundsjuk på äkta glädje och gemenskap, eftersom det gör sig så frustrerad? 
    Jag kan ha uttryckt mig klumpigt, men det jag menade var att jag inte kunde komma på något så traumatiskt som gjorde att jag gör det jag gör mot kvinnor.

    Men om jag inte är psykopat, vad är jag då?
  • reflections
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-10-03 22:44:30 följande:
    Jag kan ha uttryckt mig klumpigt, men det jag menade var att jag inte kunde komma på något så traumatiskt som gjorde att jag gör det jag gör mot kvinnor. Men om jag inte är psykopat, vad är jag då?

    en helt vanlig neurotisk jävla människa.
  • Anonym (Du är störd)

    Vad skulle du vilja hände EGENTLIGEN när du iscensätter dina triangeldraman?

  • Anonym (Trådskaparen)
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-10-03 22:50:07 följande:
    Vad skulle du vilja hände EGENTLIGEN när du iscensätter dina triangeldraman?
    Så länge hon ser förstörd ut så är jag nöjd. Att se hennes ögon spärras upp innan gråten kommer känns nästan som om att det går i slow motion för mig. När första snyftningen kommer så skakar jag nästan av excitement, och när hon börjar vråla på mig medans hon är helt förtvivlad så kommer glädjebomben. Jag vill inte ha det på något annat sätt, och jag bryr mig inte om den andra tjejen sticker då också. Den känslan är bättre än sex hur du än vänder och vrider på det för mig, och resten av kvällen så är jag riktigt glad.
    Nästa dag jag vaknar så är jag tillbaka till min vanliga tomhet.
  • Anonym

    TS! Det ar dax att vakna upp nu. Det du kanner nar du gor som du gor ar inte gladje utan en kick tror jag... Kickar ar kortvariga och inte bra for dig i det langa loppet. Det kanske leder till angest en dag, vem vet.
    Tycker du ska ga och tala med en psykolog eftersom du inte verkar ha slappt in karlek och kanslor pa riktigt i ditt liv, du maste alltsa reda ut vem du ar och varfor du beter dig pa ett visst satt. Du ar snart 30, du ar vuxen nu.

    Du ar inte unik men kanslokall och skadeglad, kanske en psykopat. Du vill ju veta varfor du ar som du ar, forst da kan du ga vidare och utvecklas.

    Ga till en psykolog. NU!!! Det kan vara borjan pa ditt nya, underbara liv.  

  • Anonym (Sammanträffande)

    Kul att denna tråd ploppade upp helt plötsligt Glad Jag har nämligen själv haft en "relation" med en kille som är psykopat. 

    Som jag förstår det så verkar du drivas av något slags agg, något slags hat gentemot de du utsätter för ditt beteende? För jag tänker - varför just KLUBBTJEJER... förtjänar inte ALLA tjejer att utnyttjas av dig, eller vilken är skillnaden?

    Ibland undrar jag själv varför just JAG, som då 17 årig oskuld, förtjänade att bli överkörd av en psykopat, nämligen. 

    Vore intressant att höra om hur din kvinnosyn är överhuvudtaget, och hur du skiljer på grupper av kvinnor. Finns det de som förtjänar att bli utnyttjade mer än andra, så att säga. 

    Du vet att "avsaknad" av känslor kan vara ett tecken på depression va?

    Att du själv vill sätta diagnos på dig själv, framstår för mig som en ursäkt att fortsätta vara som du är, att ha RÄTT att fortsätta vara som du är. Vi båda vet ju att psykopati är något "obotligt", enligt psykiatrin, finns inga mediciner som tar kål på det. Stämplar man sig själv med "Jag är psykopat, så jag kan inte styra över mitt beteende", så behöver man heller aldrig ta ansvar för sina handlingar, och inte heller förändras, för det "kan man ju inte".
    Förstår du hur jag menar ?
    Försöker inte vara dryg mot dig på något sätt eller nedvärdera dina problem - men jag tänker att det kanske inte är värt för dig att LÅSA dig fast i en diagnos/ett beteende. Hur ska du då kunna kliva ur den här bubblan och försöka hitta annat som kan göra dig lycklig bortsett från att utnyttja kvinnor?

    Den enda som kan svara på om ditt beteende är onormalt för övrigt, borde vara någon med kunskap. En diagnos är för övrigt inte någon slags stöttekrycka som man kan använda för att ha en ursäkt till sitt beteende, som du nog själv vet (antar att du är högintelligent), utan något som kan ge en förklaring på en lång tids lidande eller vara en hjälp när man försöker hitta lämplig behandling.                  

  • Almis11

    Nix. Du är bara ett kräk som en dag kommer bli grymt kär i en tjej....som kommer göra samma sak mot dig som du gjort mot andra tjejer genom åren. Karma is a bitch =) 

Svar på tråden Är jag psykopat?