Anonym (Trådskaparen)

Äldre 28 Sep 04:06

165 svar

Är jag psykopat?

Jag vet inte varför jag skriver det här. Jag känner bara att jag bara måste få skriva av mig. Jag är en player och jag har en tendens att träffa klubbtjejer och bli tillsammans med dem i 1 - 4 veckor. Ljuga för kvinnor kommer naturligt för mig och det har jag alltid gjort. Ärligt talat så bryr jag mig inte om kvinnor, jag ser dem som redskap som jag kan utnyttja och trycka ner psykiskt.

Som sagt, jag har en tendens att träffa klubbtjejer och jag låtsas vara den perfekta killen för dem. Väldigt ofta så vill dem träffas igen, och det är då jag börjar min process. Jag gör allt som den där perfekta pojkvännen skulle kunna göra, allt från simpla till mer komplicerade saker. Men när jag väl tröttnar på tjejen (1 - 4 veckor) så träffar jag en ny klubbtjej och ser till att få ligga med denna, men det räcker inte för mig. För här kommer poängen - jag skickar ett sms till den andra tjejen som jag "har något på gång med" att hon borde komma över för jag har något att berätta, och 9 av 10 gånger så kommer hon. Hon förväntar sig något bra, men hon går in och ser mig ligga med en ny, främmande tjej som jag precis har raggat upp.
När hennes tårar kommer så fylls jag av en extrem glädje och en känsla som får mig att känna mig vid liv. I vanliga fall så känner jag inte mycket, förutom ilska och frustration då och då. Glädje känner jag inte ofta, och jag fejkar nästan alltid när jag skrattar. I alla fall, tjejerna brukar reagera på två sätt;
1. Hon stannar kvar och skriker på mig. Ibland lämnar den andra tjejen och skäller på mig eller så skrattar hon bara åt offret.
2. Hon störtar ut från rummet helt förstörd medan jag och den andra tjejen fortsätter.
Vad som händer sen är att jag gör precis samma sak med den nya tjejen -- träffar en ny tjej, är otrogen och fortsätter igen. Det är som en drog för mig, att få förstöra en kvinna psykiskt.

Här är frågan... varför är jag sån? Det enda som får mig att inte tro att jag är psykopat är för att jag själv är medveten om det här. Ja, jag ser mig själv som en bättre människa än andra av olika anledningar, det nekar jag inte till, men jag skulle aldrig kunna skada någon fysiskt. Det enda jag gör är att jag förstöra någon psykiskt.

Manliga vänner har jag gott om och dem trycker jag inte ner, utan det är endast kvinnor -- speciellt klubbtjejer jag gör så här mot. Som sagt, jag vet inte varför jag skriver det här, var bara tvungen att skriva det här efter ännu en lyckad kväll.

Anonym (Sammanträffande)

Äldre 4 Oct 00:54

#71

Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-10-03 23:57:10 följande:

Till att börja med - tråkigt att du träffade en sådan person som var redo att skada dig fysiskt. Jag lider med dig, det gör jag verkligen.

För att svara på din fråga angående kvinnosyn, ja du... Jag vet inte. Jag bryr mig inte så mycket rent allmänt. Jag tycker mest att kvinnor är naiva och tråkiga som personer, har oftast ointressanta saker att ta upp och vill väldigt gärna ha överdrivet mycket kärlek och klänger på en.
Jag känner inte för att slå en kvinna och jag har aldrig gjort det heller. Jag har inte ens tänkt tanken då jag har varit som mest arg. Jag förstör "bara" en kvinna psykiskt och lämnar henne om hon gör något mot mig, men det har bara hänt två gånger.

Jag skiljer på kvinnor, det gör jag verkligen. Egentligen så skulle jag kunna göra det jag gör mot vilken kvinna som helst, men jag skulle inte bli lika glad om jag gjorde det mo en "vanlig oskyldig tjej." Nej, då föredrar jag en så-kallad klubbtjej. Varför jag gör det vet jag inte, jag känner bara för att förstöra deras psyke så fort jag ser en riktig klubbtjej.

Tolka mig inte fel heller, jag vill inte påstå att jag är psykopat. Det var en fråga, om någon kunde intyga på om jag verkligen var det eller inte, och från vad jag ser så säger folk att jag inte är det med tanke på att jag är medveten om vad jag gör, och att jag vet att det är fel egentligen. Jag letar inte heller efter någon ursäkt för att få göra så här, för jag kommer nog fortsätta med det vilket fall som helst för att det gör MIG glad. För i slutändan så bryr jag mig inte om vad som händer med de här tjejerna, för dom hade inte brytt sig om dom hade gjort det mot mig.

Den personen skadade mig dock aldrig fysiskt, och jag vet inte om han skulle ha gjort det heller - men han knäckte mig psykiskt. Han var inte elak, han var "världens bästa pojkvän", men han levde ett sjukt stört dubbelliv vid sidan av vår relation, och när jag kom på honom genom att göra lite efterforskningar - gick min tillit för människor helt i kras. Det har tagit mig typ 3 år att ens våga lita litegrann på någon igen efter det, så yeah, det är vad som händer när man blir förförd av en psykopat. Det enda positiva med den historien är att jag har lärt mig vara steget före andra människor. Är någon psykopat/mytoman, så märker jag det ganska snabbt ... det är inte heller så svårt att räkna ut deras nästa drag heller, eller hur man ska få dom att må skit.

Det jag undrar ang. din kvinnosyn (som du precis bevisat är väldigt stereotyp) är vad som skulle hända om du träffade en tjej som var helt tvärtemot vad du tycker om kvinnor i nuläget. Någon som är högintelligent, självständig och knappt har tid att träffa dig för hon har så många bollar i luften. Skulle du känna att en sådan tjej var värd att manipulera, eller är det endast lättlurade/"korkade" tjejer som blir dina "offer" ?

En grej jag lagt märke till med människor som refererar till sig själva som "psykopater"/känslolösa osv., är att många av dom blivit helt känslomässigt krossade av en tidigare relation - och sen ger sig ut på "jakt" efter människor att förstöra. Jag har fått intrycket av att människor som inte tillåter sig själva att gråta eller sörja någon/något, ibland hellre hämnas eller förstör för att må bättre. Har många gånger hört fraser som "Om jag kunde gråta, så hade jag gjort det nu", men istället för att gråta har personen i fråga känt att det varit mer värt att ta hem one night stands, spy dom i ansiktet och få dom att gråta.

Min poäng är väl litegrann: Var ärlig mot dig själv. Om det finns någon händelse i ditt liv som du känner har gett dig agg mot människor/grupper av människor, så ta itu med den HÄNDELSEN. Prata med någon om den, skriv om den, få ur dig ångesten på något sätt. Att stämpla sig själv som psykiskt störd är alltid en lättare utväg än att stå för att man blivit sårad/besviken/förstörd under sin livstid.
Vet inte om du förstår vad jag menar, men ah.

NKmamma

Äldre 4 Oct 01:07

#72

Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-10-04 00:44:24 följande:

Då har vi inte samma uppfattning om styrka. Mår du så dåligt att du MÅSTE ha hjälp av en annan så är du svag, för att du inte har styrka nog att ta itu med dina egna problem. Det är min syn på svaghet.

Ok. Gör då ett test i ett halvår (om du pallar att avstå att ligga och såra tjejer) att jobba med dig själv på egen hand och återkom och berätta sanningsenligt (om du kan) resultatet.
Det vore intressant.

Anonym (Llaa)

Äldre 4 Oct 01:18

#73

Psykopat. Njae. Det du skriver låter lite som jag var för ungefär 10 år sedan när jag var rätt trasig och avtrubbad rent känslomässigt, och inte heller fann någon som verkligen tilltalade mig känslomässigt eller intellektuellt. Hittade bara killar som jag inte såg som "kompletta" och nöjde med dem som lek. Jag sårade många, krossade åtskilliga hjärtan och tyckte inte speciellt mkt om mig själv heller.

Sen hände nåt. Jag föll för en kille, hårt och djupt. Han var precis allt det där jag önskade. Det höll i 8 års tid och sen lämnade han mig. För under hela förhållandet tvivlade jag på att han verkligen älskade mig på samma sätt som jag älskade honom, tänkte att han bara roade sig med mig på samma sätt som jag roat mig med andra förut. Det där förhållandet förändrade mig till det bättre, men har också gjort mig väldigt sårbar. Rent moraliskt är jag dock en bättre människa.

Det jag vill säga är att jag tror att alla kan bete sig "psykopatiskt", att det kan finnas en anledning till det. Utifrån vad du skriver verkar det som att du längtar efter ngt annat, men att du nöjer dig med "ytliga klubbtjejer" eftersom du inte tror på något bättre. Jag hade inte heller tyckt att det var så jäkla givande med ytliga klubbtjejer om jag var kille... För att jag ska bli intresserad av nån krävs både hjärna, hjärta, personlighet och yta - varken mer eller mindre. De där klubbtjejerna låter förbaskat endimensionella.

Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 01:21

#74

Anonym (Sammanträffande) skrev 2012-10-04 00:54:03 följande:

Det jag undrar ang. din kvinnosyn (som du precis bevisat är väldigt stereotyp) är vad som skulle hända om du träffade en tjej som var helt tvärtemot vad du tycker om kvinnor i nuläget. Någon som är högintelligent, självständig och knappt har tid att träffa dig för hon har så många bollar i luften. Skulle du känna att en sådan tjej var värd att manipulera, eller är det endast lättlurade/"korkade" tjejer som blir dina "offer" ?

En grej jag lagt märke till med människor som refererar till sig själva som "psykopater"/känslolösa osv., är att många av dom blivit helt känslomässigt krossade av en tidigare relation - och sen ger sig ut på "jakt" efter människor att förstöra. Jag har fått intrycket av att människor som inte tillåter sig själva att gråta eller sörja någon/något, ibland hellre hämnas eller förstör för att må bättre. Har många gånger hört fraser som "Om jag kunde gråta, så hade jag gjort det nu", men istället för att gråta har personen i fråga känt att det varit mer värt att ta hem one night stands, spy dom i ansiktet och få dom att gråta.

Min poäng är väl litegrann: Var ärlig mot dig själv. Om det finns någon händelse i ditt liv som du känner har gett dig agg mot människor/grupper av människor, så ta itu med den HÄNDELSEN. Prata med någon om den, skriv om den, få ur dig ångesten på något sätt. Att stämpla sig själv som psykiskt störd är alltid en lättare utväg än att stå för att man blivit sårad/besviken/förstörd under sin livstid.
Vet inte om du förstår vad jag menar, men ah.

Nej, jag hade inte haft något intresse av att manipulera en sådan tjej. Jag gillar klubbtjejer för att dom är naiva och verkligen tror att jag bryr mig om dom.

Om du backar lite i tråden och läser ett av mina tidigare inlägg så skrev jag att jag började med det här av en slump - jag blev påkommen när jag var otrogen i mitt mycket gamla och unga förhållande, och då kände jag mig vid liv och jag var tvungen att fortsätta med det.

Och jag har även skrivit att jag kan inte minnas något som gör att jag har blivit sån här mot kvinnor. Jag har en syster som var trevlig mot mig och mitt enda stöd när jag var barn, för min mor var ju så förbannat jävla upptagen med allt annat.

NKmamma skrev 2012-10-04 01:07:12 följande:

Ok. Gör då ett test i ett halvår (om du pallar att avstå att ligga och såra tjejer) att jobba med dig själv på egen hand och återkom och berätta sanningsenligt (om du kan) resultatet.
Det vore intressant.

Men jag vill få den känslan, så jag får tyvärr tacka nej till ditt förslag.

Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 01:25

#75

Anonym (Llaa) skrev 2012-10-04 01:18:52 följande:

Psykopat. Njae. Det du skriver låter lite som jag var för ungefär 10 år sedan när jag var rätt trasig och avtrubbad rent känslomässigt, och inte heller fann någon som verkligen tilltalade mig känslomässigt eller intellektuellt. Hittade bara killar som jag inte såg som "kompletta" och nöjde med dem som lek. Jag sårade många, krossade åtskilliga hjärtan och tyckte inte speciellt mkt om mig själv heller.

Sen hände nåt. Jag föll för en kille, hårt och djupt. Han var precis allt det där jag önskade. Det höll i 8 års tid och sen lämnade han mig. För under hela förhållandet tvivlade jag på att han verkligen älskade mig på samma sätt som jag älskade honom, tänkte att han bara roade sig med mig på samma sätt som jag roat mig med andra förut. Det där förhållandet förändrade mig till det bättre, men har också gjort mig väldigt sårbar. Rent moraliskt är jag dock en bättre människa.

Det jag vill säga är att jag tror att alla kan bete sig "psykopatiskt", att det kan finnas en anledning till det. Utifrån vad du skriver verkar det som att du längtar efter ngt annat, men att du nöjer dig med "ytliga klubbtjejer" eftersom du inte tror på något bättre. Jag hade inte heller tyckt att det var så jäkla givande med ytliga klubbtjejer om jag var kille... För att jag ska bli intresserad av nån krävs både hjärna, hjärta, personlighet och yta - varken mer eller mindre. De där klubbtjejerna låter förbaskat endimensionella.

Intressant läsning. Hur var din barndom, och hur länge var du sån? Och hur gammal är du nu?

Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 01:28

#76

hernameispekka skrev 2012-10-04 00:47:24 följande:

Detta stämmer inte. Det är en försvarsmekanism många tar som har varit tvungna att ta hand om sig själva när de var yngre.

Jag tycker det låter som att du har psykopatiska drag om inte annat. Och även om du inte har det borde du prata med någon professionell.

Kan du inte ens ta hand om dina egna problem så är du vidrig. Det är min syn och jag kommer alltid se det på det sättet.

NKmamma

Äldre 4 Oct 01:30

#77

Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-10-04 01:21:01 följande:

Nej, jag hade inte haft något intresse av att manipulera en sådan tjej. Jag gillar klubbtjejer för att dom är naiva och verkligen tror att jag bryr mig om dom.

Om du backar lite i tråden och läser ett av mina tidigare inlägg så skrev jag att jag började med det här av en slump - jag blev påkommen när jag var otrogen i mitt mycket gamla och unga förhållande, och då kände jag mig vid liv och jag var tvungen att fortsätta med det.

Och jag har även skrivit att jag kan inte minnas något som gör att jag har blivit sån här mot kvinnor. Jag har en syster som var trevlig mot mig och mitt enda stöd när jag var barn, för min mor var ju så förbannat jävla upptagen med allt annat.

Men jag vill få den känslan, så jag får tyvärr tacka nej till ditt förslag.

Om ditt samvete börjar kika fram så kan du väl återkomma.
Hoppas det blir snart.

Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 01:36

#78

NKmamma skrev 2012-10-04 01:30:10 följande:

Om ditt samvete börjar kika fram så kan du väl återkomma.
Hoppas det blir snart.

Vad är det du försöker säga?

Anonym (Sammanträffande)

Äldre 4 Oct 01:47

#79

Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-10-04 01:21:01 följande:

Nej, jag hade inte haft något intresse av att manipulera en sådan tjej. Jag gillar klubbtjejer för att dom är naiva och verkligen tror att jag bryr mig om dom.

Om du backar lite i tråden och läser ett av mina tidigare inlägg så skrev jag att jag började med det här av en slump - jag blev påkommen när jag var otrogen i mitt mycket gamla och unga förhållande, och då kände jag mig vid liv och jag var tvungen att fortsätta med det.

Och jag har även skrivit att jag kan inte minnas något som gör att jag har blivit sån här mot kvinnor. Jag har en syster som var trevlig mot mig och mitt enda stöd när jag var barn, för min mor var ju så förbannat jävla upptagen med allt annat.

Vet inte om det framgår att jag inte försöker irritera dig

utan bara vara trevligare än att trycka ner trots att jag tycker det du gör är fel.

Jag håller ej med dig om att psykologhjälp är till för svaga människor, för övrigt (du skrev det tidigare), utan för människor som vill få svar på om de är friska eller psykiskt sjuka. Det är väl den frågan du vill få svar på, om jag förstått dig rätt - dvs. om du är psykiskt sjuk eller ej ?

Att lägga sig ner och inte orka resa sig upp är väl inte mer "starkt" än att inse att man behöver hjälp att resa sig upp när man ligger.

För övrigt kan jag tycka det är svagt att ge sig på människor som redan är i underläge på något sätt, men det där vet du nog redan. Är man bra på att manipulera, så bör man väl kunna manipulera i princip vem som helst och inte enbart "korkade" människor.

NKmamma

Äldre 4 Oct 01:55

#80

Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-10-04 01:36:50 följande:

Vad är det du försöker säga?

Om du börjar må dåligt över hur du behandlar dessa tjejer och vill på egen hand göra nåt åt det så kan du väl återkomma.
Hoppas att jag var mer tydlig nu.

Är jag psykopat?

INNEHÅLL