• Anonym (Trådskaparen)

    Är jag psykopat?

    Jag vet inte varför jag skriver det här. Jag känner bara att jag bara måste få skriva av mig. Jag är en player och jag har en tendens att träffa klubbtjejer och bli tillsammans med dem i 1 - 4 veckor. Ljuga för kvinnor kommer naturligt för mig och det har jag alltid gjort. Ärligt talat så bryr jag mig inte om kvinnor, jag ser dem som redskap som jag kan utnyttja och trycka ner psykiskt.

    Som sagt, jag har en tendens att träffa klubbtjejer och jag låtsas vara den perfekta killen för dem. Väldigt ofta så vill dem träffas igen, och det är då jag börjar min process. Jag gör allt som den där perfekta pojkvännen skulle kunna göra, allt från simpla till mer komplicerade saker. Men när jag väl tröttnar på tjejen (1 - 4 veckor) så träffar jag en ny klubbtjej och ser till att få ligga med denna, men det räcker inte för mig. För här kommer poängen - jag skickar ett sms till den andra tjejen som jag "har något på gång med" att hon borde komma över för jag har något att berätta, och 9 av 10 gånger så kommer hon. Hon förväntar sig något bra, men hon går in och ser mig ligga med en ny, främmande tjej som jag precis har raggat upp.
    När hennes tårar kommer så fylls jag av en extrem glädje och en känsla som får mig att känna mig vid liv. I vanliga fall så känner jag inte mycket, förutom ilska och frustration då och då. Glädje känner jag inte ofta, och jag fejkar nästan alltid när jag skrattar. I alla fall, tjejerna brukar reagera på två sätt;
    1. Hon stannar kvar och skriker på mig. Ibland lämnar den andra tjejen och skäller på mig eller så skrattar hon bara åt offret.
    2. Hon störtar ut från rummet helt förstörd medan jag och den andra tjejen fortsätter.
    Vad som händer sen är att jag gör precis samma sak med den nya tjejen -- träffar en ny tjej, är otrogen och fortsätter igen. Det är som en drog för mig, att få förstöra en kvinna psykiskt.

    Här är frågan... varför är jag sån? Det enda som får mig att inte tro att jag är psykopat är för att jag själv är medveten om det här. Ja, jag ser mig själv som en bättre människa än andra av olika anledningar, det nekar jag inte till, men jag skulle aldrig kunna skada någon fysiskt. Det enda jag gör är att jag förstöra någon psykiskt.

    Manliga vänner har jag gott om och dem trycker jag inte ner, utan det är endast kvinnor -- speciellt klubbtjejer jag gör så här mot. Som sagt, jag vet inte varför jag skriver det här, var bara tvungen att skriva det här efter ännu en lyckad kväll.

  • Svar på tråden Är jag psykopat?
  • Anonym (Trådskaparen)

    Visst var inte min barndom perfekt, det vet jag mycket väl. Men jag förstår inte hur det går ihop med vad jag gör idag.

  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 15:48:36 följande:
    Visst var inte min barndom perfekt, det vet jag mycket väl. Men jag förstår inte hur det går ihop med vad jag gör idag.

    Uppväxten man har formar den personen man blir. Är du den personen du vill vara? Vill du vara en person som skadar andra?
  • Anonym (Trådskaparen)
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 16:10:36 följande:

    Uppväxten man har formar den personen man blir. Är du den personen du vill vara? Vill du vara en person som skadar andra?
    Ärligt talat, ja. Jag vill att andra ska få känna som jag. Att få min världsbild. Min verklighet.
  • perla2010
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 16:21:01 följande:
    Ärligt talat, ja. Jag vill att andra ska få känna som jag. Att få min världsbild. Min verklighet.
    Vad hände dig i din uppväxt?
  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 16:21:01 följande:
    Ärligt talat, ja. Jag vill att andra ska få känna som jag. Att få min världsbild. Min verklighet.

    Konstigt fokus kan jag tycka. Du mår dåligt och är olycklig. Det logiska vore att du försökte ändra på det och bli lycklig och må bra. Istället försöker du göra andra lika miserabla som dig själv. Du har fokus på andra istället för dig själv. Logiken i det hela är i alla fall inte helt uppenbar för mig men du får gärna förklara.
  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 16:21:01 följande:
    Ärligt talat, ja. Jag vill att andra ska få känna som jag. Att få min världsbild. Min verklighet.

    Alla människor vill bli sedda och förstådda men har du försökt berätta för folk om din verklighet istället för att vara en sadist? Det kan också vara ett sätt att få förståelse från andra.
  • Anonym (Trådskaparen)
    perla2010 skrev 2012-09-29 16:22:46 följande:
    Vad hände dig i din uppväxt?
    Inga bra förebilder, en pappa som söp och andra saker jag helst inte vill gå in på över ett internet forum.
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 16:32:41 följande:

    Konstigt fokus kan jag tycka. Du mår dåligt och är olycklig. Det logiska vore att du försökte ändra på det och bli lycklig och må bra. Istället försöker du göra andra lika miserabla som dig själv. Du har fokus på andra istället för dig själv. Logiken i det hela är i alla fall inte helt uppenbar för mig men du får gärna förklara.
    Jag mår inte dåligt och jag känner mig inte olycklig. Jag känner ingenting förutom irritation på dom som är överdrivet glada.
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 16:36:13 följande:

    Alla människor vill bli sedda och förstådda men har du försökt berätta för folk om din verklighet istället för att vara en sadist? Det kan också vara ett sätt att få förståelse från andra.
    Det handlar inte om att förklara hur jag känner mig. Jag vill att andra ska känna samma tomhet som jag. Endast när en människa har blivit utsatt för något hemskt så kan man förstå en annans smärta. Att höra "jag förstår hur du känner dig" från en person som inte har haft några problem alls gör mig rasande, för dom vet inte och dom kommer aldrig känna som jag.



  • perla2010

    Men när du skriver att du vill att andra ska känna samma smärta som du så är där ju visst känslor i dig, massor av ilska, säkert sorg över en som du själv inte förstår förlorad barndom.

    Min mamma söp oxå, min pappa var en skitstövel och ja, jag blev rätt bra ändå men man väljer själv vilken väg man vill gå, oavsett vad som hänt när man var barn.

    Tycker att du ska kontakta psykiatrin och få hjälp, här kan vi omöjligt komma fram till om ditt beteende beror på din barndom eller en faktiskt psykisk ohälsa.

  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 16:57:42 följande:
    Inga bra förebilder, en pappa som söp och andra saker jag helst inte vill gå in på över ett internet forum.
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 16:32:41 följande:
    Konstigt fokus kan jag tycka. Du mår dåligt och är olycklig. Det logiska vore att du försökte ändra på det och bli lycklig och må bra. Istället försöker du göra andra lika miserabla som dig själv. Du har fokus på andra istället för dig själv. Logiken i det hela är i alla fall inte helt uppenbar för mig men du får gärna förklara.
    Jag mår inte dåligt och jag känner mig inte olycklig. Jag känner ingenting förutom irritation på dom som är överdrivet glada.Det handlar inte om att förklara hur jag känner mig. Jag vill att andra ska känna samma tomhet som jag. Endast när en människa har blivit utsatt för något hemskt så kan man förstå en annans smärta. Att höra "jag förstår hur du känner dig" från en person som inte har haft några problem alls gör mig rasande, för dom vet inte och dom kommer aldrig känna som jag.

    Du är inte olycklig säger du..? Och känner ingenting..? Du har själv sagt att du känner både ilska, irritation, avund och tomhet (brist på känslor). Bara negativa känslor. Låter som ett rätt olyckligt liv i mina öron. Har du ingen strävan efter att må bra och kanske till och med känna lycka
  • Anonym (Du är störd)
    Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-09-29 16:57:42 följande:
    Inga bra förebilder, en pappa som söp och andra saker jag helst inte vill gå in på över ett internet forum.
    Anonym (Du är störd) skrev 2012-09-29 16:32:41 följande:
    Konstigt fokus kan jag tycka. Du mår dåligt och är olycklig. Det logiska vore att du försökte ändra på det och bli lycklig och må bra. Istället försöker du göra andra lika miserabla som dig själv. Du har fokus på andra istället för dig själv. Logiken i det hela är i alla fall inte helt uppenbar för mig men du får gärna förklara.
    Jag mår inte dåligt och jag känner mig inte olycklig. Jag känner ingenting förutom irritation på dom som är överdrivet glada.Det handlar inte om att förklara hur jag känner mig. Jag vill att andra ska känna samma tomhet som jag. Endast när en människa har blivit utsatt för något hemskt så kan man förstå en annans smärta. Att höra "jag förstår hur du känner dig" från en person som inte har haft några problem alls gör mig rasande, för dom vet inte och dom kommer aldrig känna som jag.

    Vad får du ut av att sårar de där klubbtjejerna? Vill du få dem att känna samma tomhet som du själv lider av? Vill du ha deras förståelse?
Svar på tråden Är jag psykopat?