Tråkigt att några lämnar tråden, men ett tips till er som inte vill läsa om dem som oroar sig för blödningar eller får missfall kan vara att ta en paus och komma tillbaka om fem-sex veckor. Rent statistiskt kommer missfallsrisken ha minskat enormt och fokuset kommer skifta mot andra saker. Men visst är resan mot ett barn kantad av både glädje, oro och förväntan. Nu behöver de som blöder extra stöd, samtidigt som vi mår illa, funderar på namn och barnrum. Sen kommer tankar om ultraljud, sparkar eller inga sparkar, bebidkläder, barnvagn, föräldrarollen, förlossningen osv osv. Det blir en spännande resa och vi kommer alla oroa oss för olika saker. Men också glädja oss såklart! Jag ser fram emot att dela den här resan med er andra härinne. Både i lyckliga och oroliga stunder!