Angående förlossningen.
Sist valde jag kvaddlar, dvs sterilt vatten som sprutas in under huden. Samt lustgas förstås. Fick även ett rum med badkar eftersom jag bett om det i mitt flrlossningsbrev.
Var rädd för ryggmärgsbedövning dels för att jag är liiivrädd för att det ska göra ont att sätta den (jag vet, totalt ologiskt då förlossningen såklart gör ännu ondare) dels för att det innebär en liten risk.
Först så hann jag inte bada, när jag kom om och det var dags (var hemma först i 1,5 dygn med värkar med 5-6 minuters mellanrum) så var det liksom inte läge.
Kvaddlarna hjälpte inte ett skit!
När de skulle "sätta" dem frågade de VAR värkarna var som värst - i magen eller bak i ryggen - de vanligaste ställena.
Grejen är att jag hade varken ont i rygg eller mage - utan mitt emellan benen..
Kvaddlarna kan bara sättas där de skall verka.. Så jag sa ta de i magen då så får vu se om det hjälper :)
Lustgasen påverkade mig inte på det sätt som många beskriver, att man blir yr, illamående eller blir "hög", däremot kände jag att det var en slags "livboj".
Om det hjälpte eller om det var för att jag TRODDE det hjälpte spelar ingen roll..
En period fick jag sluta med lustgasen o bara ta syrgas då sonen fick för lite syre, men det funkade det oxå :)
Denna gången vet jag inte. Jag skall iallafall inte ha kvaddlar :)
Funderar på Tens men vet inte.
Funderar även på ryggmärgsbedövning men om jag tänker på förra förlossningen så var det inte själva förlossningsskedet som var jobbigt utan öppningskedet hemma.
Så jag vet inte riktigt. Skall ta upp det o prata ordentligt med min BM.
Jag vet ju att jag fixade förra gången utan mer bedövning än lustgasen, inte ens den hela tiden.. Men vem säger att det blir likadant nu??
Vill förresten påpeka att jag INTE lägger någonsomhelst värdering i om man föder med eller utan smärtlindring..
Det är HELT upp till varoen!
Vill även slå ett slag för andningen.
Jag hade som sagt en utdragen öppningsfas och andningen jag fick lära mig på föräldragruppen samt det karakteristiska "gungandet" hjälpte mycket.
Även sista värken, när sonen äntligen "kom igenom" fick jag till ordentligt tack vare att andas ett djupt, långt andetag, istället för ytlig andning.
Som tur var hjälpte min man mig med att minnas att andas rätt.
Oj, det här blev långt...
Tar förlossningsbrevet i nästa inlägg :)