studenter är väl inte fattiga?

Hej på dig!

Ja, det där med studiemedel tycker jag har varierat lite i perioder för min del. Ibland har det gått jättebra ibland har det varit lite mer knapert i förhållande till min livssituation. Ibland har det berott på de val jag gjort och ibland på hur situationen sett ut. Tycker att det fungerar helt okej för det mesta men ibland hade jag behövt lite mer marginal.

Kan tillägga att jag går en utbildning som ofta kräver närvaro mellan 8-16:30 obligatoriskt alla vardagar i veckan, åtminstone på den nivå jag kommit upp på nu. Missar jag tid måste jag ta igen det på jourtid, d.v.s. kvällar och helger. Sen på kvällar och helger får jag tid att plugga in allt till tentor och arbeten. Detta gör det svårt att ta extrajobb även om jag ändå försökt ha det av och till. På sommaren har jag valt att prioritera forskningsplatser och praktikplatser som hjälpt mig framåt i min utbildning vilket gör det svårt att jobba ihop buffertar.

Så här fördelas mina pengar ungefärligt per månad. Är medveten om att någon kostnad kanske hade gått att justera men så här har jag iaf valt att lägga upp det.

Boende: 4500
el: 100
bredband: 150
Telefon: 350
Fackavgift: 90
Kurslitteratur: 500 (Här blir det ibland lite extra då min utbildning kräver utrustning som studenterna måste betala själva)
Sl-kort 560
Kläder: 400 (Tyckte själv detta lät mycket frst men här har jag räknat in att jag köper jacka och skor samt träningsskor för 2000, samt inlägg till skorna som mina fötter kräver, 500 på underkläder per år samt 2300 på andra kläder; byxor, linnen, tröjor, träningskläder och liknande. Tillsammans blir detta 4800/12 = 400)
Träningskort: 250 (på sthlm stads idrottsanläggningar med studentrabatt)
Mat: ca 1500 (Detta kanske är mycket? Men jag gillar att inte äta bara nudlar och unnar mig gärna en färsk krydda eller ekologisk grönsak lite för ofta. Äter ute/fikar ca tre-fyra gånger per månad. Har annars alltid matlåda. Dricker ingen som helst alkohol och röker inte.)     
Nöjen och annat: ca 400. (här ingår exmpelvis enstaka biobesök, presenter när man ska gå på kalas och att resa hem till familjen som bor på andra sidan av Sverige någon gång per halvår.           

Tillsammans blir detta 8490  kr. Det var precis vad man fick fram tills relativt nyligen.

De gånger det blivit problem för mig är t.exx som i år då jag varit tvungen att laga och operera min mun till kostnad av ca 5000 (efter högkostnadsskydd med 50% avdrag för alla kostnader på över 3000) och min morfar hastigt blev dålig och gick bort och en snabb hemresa gick på ca 2000 tur och retur. Det innebar en extra årskostnad på 7000 kr.  Det innebär 583 kr extra per månad och då känns det tungt och svårt att ro i land ekonomin. Men annars om inget oförutsett händer så går det väl ganska bra att vända på kronorna.

Sen hade man ju önskat att man ibland kunde unna sig något eller få ge bort en finare present än vad man klarar o.s.v. Men det tänker jag göra senare i livet.     

Ja, så har jag valt att göra iaf. Som svar på din fråga kan jag inte säga att jag upplevt studiperioden som skön utan mer bara, oftast har jag klarat mig, ibland har det varit svårare. Lycka till med dina studier!   

Har ju inte lagt in vissa kostnader som för hygien och andra förbrukningsvaror ser jag, men de får nog ingå under matposten och ibland även under nöjen och annat skulle jag tro.

Nu har jag valt att endast ha bidraget från csn så får ca 3300/mån. Min sambo är arbetslös för tillfället och får ut ca 9500. Plus barnbidrag och bostadsbidrag, så ca 15000kr/mån i inkomster har vi.

Utgifter
Hyra: ca 7000
El ca 500
Fackavg. ca 400
Försäkringar: ca 500
Bensin ca 3000  (måste ha bil där vi bor, då bussförbindelserna knappt existerar)
Bredband: 300
Mobil ca 400
Kurslitteratur ca 500 (försöker att köpa lite i taget, finns tyvärr inte beg då kursen är ny)

Hamnar på ca 12600, kvar har vi då 2400kr. Det ska räcka till mat, blöjor och ev övriga räkningar. Vissa månader är tuffa medan andra lättare. Har vi närträffar på högskolan så blir bensinräkningen mycket dyrare, men som tur är det bara några gånger/termin.

Handlar billig mat och försöker planera. Skulle det krisa sig så kan jag ju ta lån med, men vi försöker undvika det. Kan tilläggas att sambon hade jobb när det beslutet togs.

 

ok,ok,jag letade reda på "provberäkning ekonomiskt bistånd" på nätet ch fyllde i de uppgufterna jag angavi tråden,enligt den skulle jag få 2.704kr utav soc....

märkligt då att de sa till mig:

"du har en tillgång i form utav en bil som är värd som minst 40.000kr,om du tar en tusenlap varje månad så klarar du dig,det är ju bara mat du behöver."

ni som har hängt med lite på TV vet lite om janne Josefssons jakt på vetlanda socialkontor........

Så mycket var det med dina FLs mänskliga rättigheter.
Lite märkligt att du håller koll på dem men inte något så banalt som dina rättigheter hos soc kan jag tycka...

Men faktum kvarstår att du efter din ekonomiska redogörelse i ett annat inlägg berättade att du sålde bilen och levde upp pengarna. Du hade mao större inkomster än vad du först uppgav. Jag poängterade det och du exploderade...

Jag är tveksam - "Nja" skrev jag och jag måste väl inte ha varit vuxen på den tiden för att veta hur det var eller? 

Vi är två studenter med två barn. Pluggar på distans för att båda kunna vara hemma med barnen medan dom är små.
Vi kan ju om vi vill söka bostadsbidrag, men eftersom vi reser 6 månadr per år så har det inte blivit så. Vi använder sommaren till att spara pengar till våra resor.
Jag har jobbat och tar det högre lånet. 11400/mån
Maken får ca 8500/mån.
Vi får barnbidrag+vårdnadsbidrag 3000/mån för yngsta barnet.
= ca 25000/mån skattefritt för att leva lyxliv (ej materiellt) tycker vi är ett racckarns bra upplägg, även ekonomiskt.

Vi har en hyfsat billig hyresrätt i Sthlm C, men bor trångt.
Vi har pluggat färdigt lagom till äldsta barnet börjar skolan (och vi inte kan göra långresor längre).

Det som är negativt är att det blir dåligt med pensionssparande nu under dessa år (inget alls), men vi har jobbat tidigare så tänker oss att vi nog kan kvitta det vi förlorar i pension nu mot det vi jobbat tidigare (när andra pluggade) och öka det privata sparandet när vi sedan börjar jobba.

När jag var ensamstående, yngre och bodde ensam var det tuffare än nu, men jag har alltid klarat mig bra på studielånet.

Jag skulle nog säga att vi, som hade studielån på den tiden, och har ungdomar eller känner ungdomar, som har studielån idag, vet lite bättre.
Men å andra sidan har lagt sig på en högre standard. Som jag skrev innan, när jag pluggade så var det vanligaste studentboende korridor och man delade på köket, idag är det vanligare (även för unga studenter) att ha en liten egen lägenhet.   

Nej, jag tycker inte att jag var fattig som student. Det handlar om prioriteringar. 

Absolut!