I väntan på att sambon blir redo

Eller hur? På sambon låter det ju som att det bara att vifta lite med fingret så blir man gravid. Och så ser man de som kämpar förgäves. Hoppas jag också att jag fått lite av min systers gener som blir gravid bara hon tittar på en man. Haha. Synd bara att man får gå ovetandes..

skönt att där är fler som längtar!

vi flytta nyligen till en större lägenhet (från 69 till 100 kvm2)

så hoppas min sambo blir redo snart.

han säger hela tiden jag vet inte när men någon gång.
det är lite frustrerande!

FRÅGA honom om vad händer om 12 månader har du en bebis hos dig eller blir du gravid då?
Killar behöver tydlig bild i huvudet ibland.
Säg 12 månader eller 18 månader då vet du vad han tycker...

Lycka till!!!

Tack för svaret! Fyra år låter visserligen mycket, men då ändrade han sig å andra sidan från att inte vilja alls till att vilja jättemycket :) Min karl vet ju redan att han vill, så förhoppningsvis behöver inte jag vänta lika länge!
Just nu är jag inne i en period när det är mycket på jobbet och jag är trött och orkar knappt med mig själv, så det håller längtan i schack. Intalar mig själv hur mycket jobbigare det skulle vara om jag var gravid eller hade ett litet barn att ta hänsyn till också. Det fungerar för tillfället, men förmodligen sköljer längtan över mig snart igen.
Håller tummarna för att nummer 5 är på väg hos er :)  

Ja visst är det jobbigt när man är ensam i sin längtan? På ett sätt hade det känts lättare att ha en plan att förhålla sig till, att "bara" skaffa sig fast jobb först eller "bara" skaffa sig ett annat boende även om jag kan förstå att det känns jobbigt när det är saker som kan ta lång tid innan de blir av. Min sambo vill ju inte ändra på något speciellt, han vill bara leva exakt som han lever nu i några år till.

Bor ni i någon mindre stad? Själv bor jag i stockholm och här är det praktiskt taget omöjligt att hitta ett hus för en rimlig kostnad så hade min sambo ställt det kravet hade det känts ganska hopplöst.

Hur gammal är din sambo? Min är 28 och verkar också ha inställningen att det kommer bli en bebis så fort vi bestämmer oss för det. Att det kan ta år om vi har otur är ingenting han ägnar en tanke åt.
Vi får hålla tummarna för att ni har lika lätt att få barn som din syster verkar ha så du slipper vänta alltför länge i alla fall :)

Vad skönt det är att höra att fler är i liknande sits, även om både min sambo och jag har fast jobb sedan många år och inga planer på att varken byta jobb, plugga vidare eller byta bostad de närmaste åren.

Jag kan förstå att han tvekar innan han har jobb och ni har en mer permanent lägenhet, men samtidigt vet jag alltför väl hur det känns att längta när sambon inte känner sig redo.

Vi är i ganska lika ålder både du och jag och våra partners. Jag är 87a och fyller snart 26, min sambo är 85a och har nyligen fyllt 28. Nästan ingen i hans bekantskapskrets verkar vara redo för barn än på ett tag, så det bidrar säkert också till att han inte är sugen än.  

 
Finns det förresten ingen möjlighet för dig att byta till något hormonfritt preventivmedelredan nu så inte startsträckan blir lika lång när det väl är dags för bebisverkstad? Själv slutade jag med både p-piller och p-ring för många år sedan och har kopparspiral istället :)

Skönt att man inte är ensam!
Min sambo har ett fast, väl betalt jobb och jag är arbetssökande för tillfället. Blir det inget jobb efter sommaren så blir det absolut skola istället. MEN! Jag har bebisar och gravida överallt i min närhet.. Längtan blir inte mindre direkt..

Vårat förhållande är otroligt stabilt och vi har gått igenom mycket tillsammans men min sambo vill inte planera. Han är så fast vid ålder, han vill ha barn när han är typ 28 säger han, iaf innan 30. Jag vill gärna ha mitt första innan jag fyller 25, om jag ens kan bli gravid vill säga. Men han vet helt säkert att han vill ha barn och då med mig. Så jobbigt att inte få min röst hörd i frågan för varje gång det kommer upp så blir det irritationer.. Jag tycker det är viktigast att det känns rätt, han tycker det är viktigast att man är tillräckligt gammal.. Jag tror dock att han bara är rädd att vara "först i gänget" på hans sida av vännerna (på min sida ligger vi i princip sist).

Jag sa, för längesen, att jag inte tänker proppa i mig hormoner så om han inte vill ha barn så får han stå för skyddet. Så när han är redo så är det bara för honom att skippa kondomen, hoppas man inte behöver längta allt för länge! ;)

Lycka till för er andra, håller tummarna för att det ska bli bebislycka för er iaf! ;D

Jag förstår din frustration! Jag är där själv, eller så här är det. Jag blev tillsammans med min pojkvän för snart ett och ett halvt år sedan och kände redan då att jag vill ha barn med honom, aldrig känt så tidigare för mina ex så det var riktigt speciellt.. Vi har pratat en del om det, och han var tydlig från början att vi måste nog vara tillsammans ett tag i alla fall.. och ju längre förhållandet gått ju säkrare har vi blivit på att det är med varanadra vi vill skaffa barn och bilda familj.. Men för ett par månader sen så slutade jag med mina p-piller av olika anledningar och har mått så sjukt bra, det var som att jag hittade mig själv igen och sexlusten(!) jag säger bara det, så sugen som jag är nu har jag inte varit på flera år.. haha.. Men åter till barn längtan.. jag börjar också känna mig "gammal" fyller 24 i maj och han blir 29 i juli och min lilla klocka tickar jätte högt. tankar om att jag kanske inte kan få barn har smugit sig på mig flera gånger, och vi har pratat om det också och han tror inte sina öron men man ska inte ta för givet att man kan bli med barn..
Nu har jag börjat med mina p-piller igen och hoppas att jag inte ska behöva äta dem alltför många månader (max 3), för han har själv sagt, om ett par månader, när husköpet är klart ska vi försöka, men det kan dröja flera månader innan jag ens blivit av med alla tillskott som p-pillrena medför.. så det var med lite sorg i hjärtat jag tog det första pillret för några dagar sen.. Men det känns inte så långt borta ändå, vi pratade senast igår om hur många vi ska ha, han vill ha två och jag tre.. till och med namn har vi funderat på! Haha.. Så nära men ändå så långt borta

Jag hoppas du får din kille att tänka om snart. Använd din kvinnliga list

Ja, jag jobbar på att låta honom tro att han får bestämma ;) männen vill ju gärna tro att det är de som kommer på allt!

Kvinnlig list är ju bästa knepet! ;)

Jaa de vill ju gärna få känna att de är herren i huset och bestämmer, men så är inte fallet många gånger.. Och de vill sällan höra hur det egentligen gick till, de vill som du säger gärna tro att de kommer på allt :)
Men hur skulle han ställa sig om tex det skulle råkas hända att ni blev gravid, låt säga att kondomen går sönder. Skulle han direkt säga att abort är den enda utvägen eller kanske han skulle förlika sig med tanken att ni ska bli föräldrar? Eller om ni någon gång i stridens hetta glömmer kondomen och det blir en bebis?
Vi kvinnor måste hålla ihop! tillsammans ska vi lura dem så de tror att det var deras idé från början