I väntan på att sambon blir redo

Lite status uppdatering.
Min sambo ändrar sig hela tiden.
Det började med 5 år
sen blev det 1-2 år
och nu är vi nere på 6 månader.

men jag tycker fortfarande vi ska börja redan nu för jag har svårt att bli gravid.
och börjar plugga till hösten och det är som förskollärare.
Att sitta och prata om barn hela dagarna  och med tanke på att min depression är till 70% för att jag vill ha barn så mycket så känns det som jag inte kommer klara skolan.

 mycket tankar i huvudet.
försöker inte läsa för mycket här på familjeliv.
men kan knappt vara på fb för alla mina vänner lägger upp sina söta bebis bilder hela tiden. 

hoppas det går bra för er 

Här är det faktiskt bra :) Vi har börjat försöka, så den processen är igång. Ett försök än så länge, har BIM nästa vecka. Så för mig går det bra. 

Håller tummar för er andra att det släpper snart!   

Kul att du ska läsa till förskollärare, det gör jag med. Och under hela min första termin stod min man fast i sin åsikt med att han aldrig kommer vilja ha fler barn. =/ Visst pratar man om barn, men väldigt lite bebisar. Och man pratar ju inte så mycket om barn som om pedagogik kring barn. För mig blev det min räddning att börja plugga. Jag lärde känna så fina vänner och nu är det jag som vill skjuta på bebisverkstan.. =P Så det kan bli. Jag menar inte att det kommer bli så för er, men jag tror det kommer hjälpa din depression att komma igång med något du är intresserad av. Jag älskar att plugga nu och längtar tills skolan drar igång igen!! ;)

Fick precis reda på vad jag ska få i julklapp ^^ 
eller ja för mig blir det som en julklapp.
efter jul men innan nyår vill min sambo börja vår bebisverkstad.

 

Grattis!!! Det är det bästa du kan få gissar jag!! Eller jag kunde knappt tro det var sant när min sa att han ville ha fler barn och han hade ändrat sig. Det tog lång tid att smälta. Men nu känns det jättebra!! =) Grattis!! Och God jul då! ;)

Underbar och ledsam dag! Min allra bästa vän i hela världen har i natt fått en liten flicka! jag är så himla glad för hennes skull men kan säga så här att mitt självförtroende sjönk till under 0 med det.. Det känns som att jag aldrig kommer kunna bli gravid.. allt känns jätte trist när jag tänker på min egna situation..
Min sambo är ialla fall stöttande men vill inte tynga ner honom med allt det som snurrar i huvudet..
Vill bara kunna känna mig glad och hoppfull.. men just den här stunden känns inte så munter.. nu blev det varken en fråga eller något vettigt, behövde bara få skriva av mig lite grann.

lås in dig i ett rum och titta på en film och gråt lite. och berätta hur du känner för honom 

fjonkisen!! jag känner precis som du!!!! letade precis upp denna sida och det känns som om jag kan få skriva av mig här.. min sambo vill inte ha barn nu.. han e 22.. jag nyss fyllda 28.. min tid rinne rut känns det som.. förra året fick 5 av mina närmsta vänner barn.. där inkluderar min bror.. för dagen mår jag sååå dåligt.. jag kan inte heller prata med min sambo om det då jag vet att han vill fixa med huset först innan han skaffar barn..detta året fixk han en systerson.. jag grät som en gris för mig själv då jag fick veta attförlossningen ägt rum. jag kunde inte ens le åt det... tycker det e så orättvist allt.. vet en tjej som nyss fått barn, hon har ingen pappa till ungen, han ville inte ha barnet. hon har inget jobb, o bor hos sin pappa.. jag då, jag har allt... dock inte ett fullt heltids jobb, men jag jobbar!!! usch.. mår såå dåligt. nu vill jag sluta med mina p piller.. de har gjort så att jag inte haft mens på över ett år.. men HUR ska jag kunna berätta detta för min sambo utan att känna mig så dum o korkad, som jag känner mig??? kramar till er alla i min situation

Vad jobbigt för dig. :( Har hängt tidigare i denna tråd men nu har vi bestämt oss för att börja försöka så jag kunde inte vara lyckligare. :D Men det tips jag kan ge till dig är att ni måste prata! Annars kan det dröja länge innan han tänker om, han är ju helt inne på sin egen planering som inte innefattar barn... (just nu) Men det är svårt att prata utan att TJATA... :/ Så förvänta dig inga förändringar snabbt, men prata mycket och uttryck dina känslor och hur mycket du vill ha barn inom en snar framtid. Då ger du honom en chans att veta hur du känner och fundera för sig själv. För det tar tid att ändra sig i ett så pass stort beslut som barn. Ett förslag kan ju vara att diskutera p-pillren för att du vill komma i fas med din kropp. Så kan preventivmedlet få ligga på hans ansvar ett tag...

tack för ditt svar!! jag har funderat på att bara ta denna karta som jag har nu och sen sluta.. men jag vet verkligen inte hur jag ska säga detta till honom...:/ vet verkligen inte... usch känner mig så uppgiven:( jätteglad för din skull att det går din väg