I väntan på att sambon blir redo

Jag håller tummarna för dig. Jag skulle nog också vara sugen på att sluta med pillren. Men berätta det för din sambo. Ni måste prata annars kommer ni aldrig komma överens och du kommer fortsätta må dåligt. Då är det mycket bättre att han vet det och kan stötta dig och kanske förstå dig. Även om ni inte håller med varandra om framtidsplanerna... 

ja, äntligen fick jag sagt det...
det jag fick till svars va "jaha, då blir det inge sex"

:((

Här har du en till som väntar på att killen ska vilja! Jag slutade med p-piller för ca ett år sen och sedan dess har vi haft avbrutet sex och använt kondom. Jag ville sluta för att jag vet att det kan ta  ett tag när man slutar med p-piller och den dagen han vill så kommer det (förhoppningsvis) gå lättare nu när jag inte tagit dem på länge. Min kille pluggar och han är klar till sommaren och då kanske han vill har han sagt så jag bara väntar och längtar och hoppas!

Jag sa till min sambo att "nu slutar jag med mina piller så nu är det ditt ansvar att skydda dig". Vi har använt kondom i ca 2-3 år nu och det funkar. Men hoppas verkligen på att vi kan skippa den också snart ;)!

Han blir mer och mer öppen för det och häromdagen så dog jag lite inombords när vi pratade om att bilda familj och han förklarade hur ingen ska få röra hans dotter i framtiden, det ska minsann bli en riktig "pappas-tjej"!

Fick riktigt kämpa för att hålla emot lyckotårarna :')! Men ÄNDÅ så får man hela tiden höra att det är aaaalldeles för tidigt!

usch ja, det e hemskt att höra det..
va hos min bror i lördags.. två små barn va där.. 4 mån och 1 år va dom.. suck va ledsen jag va när jag körde där ifrån... ville inte ens i söndags åka till mina svärföräldrar pga deras barnbarn på 4 mån kunde va där:((

Så har jag också det.. När vi pratar om barn är det alldeles för tidigt och det ena med det andra måste fixas först. När något av det fixas kommer han på något annat som vi måste ha ordnat först. Listan tar aldrig slut. Samtidigt kan han prata med andra om hur han ska uppfostra sina barn, vad dom ska heta osv. Snacka om whiplash. Men när vi ensamma pratar igen är det den oändliga checklistan som gäller. Puh

Nu har jag inte läst alla svar. Min sambo har tidigare fått panik när jag pratat om att skaffa barn, så jag har inte direkt brytt mig om att ta den diskussionen på ett bra tag. I helgen kände jag att jag verkligen ville sluta med mina piller pga att kroppen verkar vara ur balans och tog snacket med honom. Och då hade han helt plötsligt ändrat sig! Han tyckte det lät som en bra idé :) Innan har jag inte haft fast jobb och jag har varit väldigt överviktig. Det som han kände mycket var väl att "livet tar slut" när man skaffar barn och jag hade inget fast jobb, mm. Så det var mkt prat om ekonomin och så. Nu har han ändrat sig och inser att livet tar faktiskt inte slut ;) är många i våra kompiskretsar som skaffar barn och han behövde nog få se på nära håll att det inte var så "farligt" som han trodde. Så nu hoppas jag att det kanske blir en 2014 bäbis! Jag förstår helt känslan hur du känner och det är tufft!

Gud vad skönt att höra att jag inte är ensam om att känna lite sorg mitt i glädjen..
Läste dina andra inlägg, bla annat det där han sa att det inte blir något sex, det är ju lite tarvligt av honom kan jag tycka, det är väl inte bara ditt ansvar att skydda dig? Eftersom han inte vill ha några barn än så faller det på honom att se till att använda kondom, eller köra med avbrutet sex (men med den metoden finns det inga garantier att det inte skulle råka hända, men i alla fall).

Nu är det så här att jag är till 80% säker på att jag är gravid! trodde inte mina ögon när jag var på toa några dagar efter äl och fann att det kom lite rosa på pappret, tänkte först till min förfäran att mensen blir 10 dagar för tidig... men nu har det gått nästan 5 dagar sen dess och inget mer.. och jag fortsätter ha symtom som väldigt ömma bröst, ont i tjejmagen (stickningar)och molvärk, som växtvärk i höfterna, metallsmak i munnen.. och väldigt bubblig mage... sååå, jag hoppas hoppas det är en liten en! Min sambo vet inget än så länge eftersom jag vill vara 1000% säker innan jag släpper bomben, har BIM på söndag så vi får se :)

Hoppas alla ni andra här får börja verkstan snart, vi hoppas på en/flera bebisar 2014 :)
Kraaam

ja, han va lite larvig det vill jag med säga.. sedan sa han att själklart ska jag sluta om jag vill... han tvingar mig inte.. jag har ätit i 13 år o vill komma igån med mensen.. den har inte varit regelbunden på många år...
sp det va iaf skönt att höra av honom.. jag sa med att du e inte så gammal, men tyvärr börjar jag bli äldre för varje dag...

kanske hoppas jag han börjar förstå mig... jag har ocå så svårt att säga nåt utan håller allt för mig själv o gråter för mig själv!

åhh vad glad jag är för din skull!!! fan vad underbart!!!! ))
ni har då slutat helt med alla skydd förstår jag?

Sån var min sambo först men nu har checklistan inte kommit på tal på väldigt länge. Det är bara mer att det finns massor man måste göra först som typ resa osv. Innan var det jobb, boende, bil, sparkonto osv. Dock så känns det som om allt vi planerar inför framtiden nu är inriktad mot familj för hans skull också. Vi köpte en ny bil i helgen, en kombi som också är en av Sveriges mest sålda familjebilar, detta var hans val. Han pratar också om det här med hus och vi har diskuterat hur vi ska göra om vi bor kvar i vår lägenhet och han har själv kommit med förslag på hur spjälsäng och skötbord ska möbleras in osv.

Men när vi väl pratar om att ta det beslutet att börja försöka så kommer du upp små saker som är viktigt att göra först osv. Men framförallt just tiden! Han säger hel tiden att runt 28 är lagom osv. Mina argument är då att varför ska vi bara ta hänsyn till hur han vill ha det? Man får ju mötas halvvägs.

Mitt i alla argument osv så tror jag ändå att han värms upp till tanken på att få bli pappa.