I väntan på att sambon blir redo

Finns det nån kvar i denna tråd?

Jag är absolut kvar, har bara lite svårt att hitta orden ibland så jag väntar ofta med att skriva tills det känns som om jag har något vettigt att säga :)

Lär nog stanna kvar i denna tråden ett bra tag...

Jag är kvar i tråden. Men barntankarna har lugnat sig lite. Jag (eller vi) vill fortfarande börja försöka i höst, men jag tänker inte på det lika frenetiskt och vi bråkar inte om det längre.

Alldeles nyss sa sambon att han kände sig lurad när jag berättade att jag hade ÄL-sekret dan efter vi körde oskyddat i helgen. Han frågade vad jag skulle göra om jag blev gravid nu... Eh... what, har han inte förstått vid det här laget att jag vill behålla...? 

Vi har pratat mycket om barn och det var min man som sa att han tyckte det var dax. Vi flyttade till hus och jag "avgiftade" mig själv från värktabletter för nacken och sedan även ppiller. Från att jag slutade med ppillren tog det ca 6mån innan jag blev gravid. Nu har vi 2 underbara pojkar en på snart 2år och en på 6mån.

Nu till saken. När vi har pratat, fantiserat och drömt så har vi haft 2 barn (vi båda tycker det är perfekt antal då det inte blir så trångt i bilen och det blir ingen som blir utanför i lekarna). Vi båda har sagt att man skall ha nära mellan barnen då de har roligare ihop både som barn och i vuxen ålder. MEN för oss har det alltid varit en av varje!!!
Jag vill så gärna ha en dotter och är så sugen på att göra ett sista försök! MEN han säger nej! Det är bra med 2 och att han "avlar" bara pojkar så det blir ändå ingen tjej....

Hej alla. Nu börjar jag noja (som vanligt) kring/efter ÄL att jag är gravid. Trots att vi inte ens försöker. Åh så trött på mig själv! Jag blir nog mest glad, trots att vi inte börjat försöka än, medan min sambo blir orolig och känner sig lurad...
Har inte noterat ÄL än, borde komma när som helst. Vi brukar avbryta men gjorde inte det förra lördagen, som var 2 dagar efter mens. Det borde ha varit lugnt enligt min app, men kollade kortaste perioden jag haft det senaste året och med den beräkningen var det två-tre dagar innan ÄL... (i så fall har jag missat notera ÄL- därav att min sambo känner sig "lurad")

Ska ut ikväll, men kan inte slappna av... Vågar inte dricka. Känns som att risken är oerhört låg att jag är gravid, men berättade min oro för min sambo och han tyckte jag skulle avstå alkohol om det fanns minsta chans att jag är gravid... Så jag gör nog det (avstår). Men då är jag orolig ändå istället. Hade tänkt slappna av den här månaden ju!! :(

Får du behålla om ni är gravid?

Om det var till mig: Ja vi vill båda behålla. Hade du frågat för 5 mån sen hade jag sagt att han hade velat att jag gjorde abort.

Nojar vidare för nu hade vi oskyddat igår igen. Nu borde han inte känna sig lurad eftersom det var han som "gjorde bort sig". Så om min period är kort: chans att bli gravid. Om den är lång: chans. Om den är genomsnittlig: ingen chans. Vi har pratat sen han sa att han kände sig lurad eftersom jag ev. räknat fel på ÄL (är ju eg. omöjligt att få 100% korrekthet av att räkna genomsnitt!) - så nu känns det mer ok. Vi är båda på det klara med att det kanske blir bebis i närtid.  Annars blir det det i höst iaf. Om allt går enligt planerna. Och då får jag njuta av mitt sista sommarlov som barnfri. 

Vad skönt att du slipper abort!

Önskar mig så ett sista försök på att få en dotter!!!

Förstår det. Hoppas din man "ger med sig" om ett tag.  Han kanske behöver fundera ett tag på det. Vill du i så fall ta reda på kön i förväg eller vänta till förlossningen?

Jag frågade sambon rätt ut igår kväll om han ville göra abort om det blir barn nu. Så jag vet säkert vart han står. Han sa "Nej, det tycker jag inte. Men det är inte så att jag hoppas att du är gravid nu". Lite tråkigt att höra eftersom en (stor) del av mig hoppas det! Men samtidigt förstår jag honom, vi har ju pratat om att vänta till bättre tillfälle.