enlitenlängtan

Äldre 31 Jan 21:00

136 svar

I väntan på att sambon blir redo

Hej!
Är det fler än jag som längtar efter en liten men har en sambo som vill vänta? Vore skönt att ha någon att prata av sig med!
Min längtan började på allvar för c:a 1 år sedan men jag delade inte med mig till min sambo förrän i somras av rädsla för att han inte var redo. Precis som jag befarade så blir det inga barn gjorda de närmaste åren om han får bestämma och min längtan blir bara starkare ju längre tid som går... Någon som är eller har varit i samma situation som jag?

Ahlmen

Äldre 23 Mar 09:21

#21

Som läget är just nu, när vi pratar om att "olyckan" faktiskt kan vara framme så säger han att abort är enda alternativet. Men jag känner honom och jag tror inte att han skulle vilja det när det väl kommer till kritan ändå! ;)

Haha, ja så det är n

Ahlmen

Äldre 23 Mar 09:21

#22

Det får nu bli den nya planen! Kvinnlig list! ;)

hime89

Äldre 23 Mar 21:56

#23

inget verkar funkar på min gubbe ;(

Elinannamaria

Äldre 28 Apr 22:29

#24

Jag hoppar på denna tråden. Är snart 26 och sambon 29, tillsammans i 3,5 år och är båda på det klara med att vi vill ha barn ihop. Men han säger att han vill vänta till nästa höst att börja försöka och det känns så himla långt bort och tänk då om det tar 1år eller integår alls. Vart skall man göra av all sin längtan och hur skall man prata om det utan att pressa honom? En liten knodd i april nästa år, det är det enda jag tänker på...

hime89

Äldre 5 May 21:39

#25

Ska ta ut min p-stav vid nästa läkarbesök.
Och vi ska bara använda kondom(om vi får det att funka)

längtar jätte mycket nu!

Har plockat fram min gamla spjällsäng och börjat slipa på den så jag kan måla om den.

Det känns jätte jobbigt att inte kunna prata med sin sambo om detta.
Men min moster (28) och hennes kille(23) och min bror(22) och hans tjej(21) håller också på att planera så lite kan man ju prata med dem.
Men där är ju båda parterna med på det.

enlitenlängtan

Äldre 10 May 20:59

#26

Hej tjejer! Nu var det ett bra tag sen jag skrev här. Jag har inte riktigt orkat formulera mig eller vetat vad jag ska skriva så jag har försökt fokusera på andra saker istället. På ett sätt har min längtan varit riktigt hanterbar sista tiden men nu börjar den komma tillbaka med full kraft igen.
Ni som är nya i tråden är jättevälkomna! Det är så skönt att få prata av sig med människor som befinner sig i liknande sits som en själv :)
Sedan jag skrev sist har jag och min sambo pratat ut ordentligt och han har faktiskt sagt att han skulle kunna tänka sig börja försöka om ett år. Han har till och med sagt att han börjat se fram emot det lite grand. Visserligen känns ett år fortfarande som oerhört lång tid när allt jag vill är att börja här och nu, men det känns ändå lättare än förut när allt var så oerhört långt fram i tiden och väldigt ovisst.
Något annat som är bra är att min sambo är mer öppen för att prata om framtiden över huvud taget nu, vilket gör saker och ting ännu lite lättare. Jag vet inte hur det fungerar för er, men för mig känns det som om jag är närmare målet om jag får prata om drömmar och framtidsplaner tillsammans med min partner och planera tillsammans även om det i praktiken inte ändrar tidsspannet någonting. Förstår ni hur jag menar?
Hur hanterar ni andra eran längtan förresten?
Det här kanske låter oerhört tråkigt för dem som inte själva gillar handarbete, men jag har börjat virka och det hjälper oerhört mycket. Jag har gett mig i kast med en bebisfilt och en massa små bebisleksaker. Det mesta ger jag bort men jag har en massa små projekt som jag planerar ska gå till MIN bebis så småningom och det gör också att det känns som om jag kommer lite närmare målet för varje dag :)

enlitenlängtan

Äldre 10 May 21:08

#27

Ahlmen skrev 2013-03-13 23:43:14 följande:

Skönt att man inte är ensam!
Min sambo har ett fast, väl betalt jobb och jag är arbetssökande för tillfället. Blir det inget jobb efter sommaren så blir det absolut skola istället. MEN! Jag har bebisar och gravida överallt i min närhet.. Längtan blir inte mindre direkt..

Vårat förhållande är otroligt stabilt och vi har gått igenom mycket tillsammans men min sambo vill inte planera. Han är så fast vid ålder, han vill ha barn när han är typ 28 säger han, iaf innan 30. Jag vill gärna ha mitt första innan jag fyller 25, om jag ens kan bli gravid vill säga. Men han vet helt säkert att han vill ha barn och då med mig. Så jobbigt att inte få min röst hörd i frågan för varje gång det kommer upp så blir det irritationer.. Jag tycker det är viktigast att det känns rätt, han tycker det är viktigast att man är tillräckligt gammal.. Jag tror dock att han bara är rädd att vara "först i gänget" på hans sida av vännerna (på min sida ligger vi i princip sist).

Jag sa, för längesen, att jag inte tänker proppa i mig hormoner så om han inte vill ha barn så får han stå för skyddet. Så när han är redo så är det bara för honom att skippa kondomen, hoppas man inte behöver längta allt för länge! ;)

Lycka till för er andra, håller tummarna för att det ska bli bebislycka för er iaf! ;D

Min sambo gillar inte heller att planera men har precis som din sambo en mycket bestämd åsikt om hur gammal han vill vara när barn kan vara aktuellt. Från början kunde han inte ens tänka sig börja försöka förrän han fyllt 30, men nu har han iaf gått med på att han skulle kunna tänka sig att börja tidigare. Bara han hinner fylla 30 innan barnet är beräknat att komma så kan han tänka sig att kompromissa lite grand.
Det är fortfarande jag som kompromissar mest med det jag vill, men jag antar att det måste bli så när det handlar om så stora beslut som att skaffa barn. Ibland önskar jag att det vore min sambo som väntade på att jag skulle bli redo och inte tvärtom, men men...

enlitenlängtan

Äldre 10 May 21:12

#28

Fjonkisen skrev 2013-03-20 10:22:57 följande:

Jag förstår din frustration! Jag är där själv, eller så här är det. Jag blev tillsammans med min pojkvän för snart ett och ett halvt år sedan och kände redan då att jag vill ha barn med honom, aldrig känt så tidigare för mina ex så det var riktigt speciellt.. Vi har pratat en del om det, och han var tydlig från början att vi måste nog vara tillsammans ett tag i alla fall.. och ju längre förhållandet gått ju säkrare har vi blivit på att det är med varanadra vi vill skaffa barn och bilda familj.. Men för ett par månader sen så slutade jag med mina p-piller av olika anledningar och har mått så sjukt bra, det var som att jag hittade mig själv igen och sexlusten(!) jag säger bara det, så sugen som jag är nu har jag inte varit på flera år.. haha.. Men åter till barn längtan.. jag börjar också känna mig "gammal" fyller 24 i maj och han blir 29 i juli och min lilla klocka tickar jätte högt. tankar om att jag kanske inte kan få barn har smugit sig på mig flera gånger, och vi har pratat om det också och han tror inte sina öron men man ska inte ta för givet att man kan bli med barn..
Nu har jag börjat med mina p-piller igen och hoppas att jag inte ska behöva äta dem alltför många månader (max 3), för han har själv sagt, om ett par månader, när husköpet är klart ska vi försöka, men det kan dröja flera månader innan jag ens blivit av med alla tillskott som p-pillrena medför.. så det var med lite sorg i hjärtat jag tog det första pillret för några dagar sen.. Men det känns inte så långt borta ändå, vi pratade senast igår om hur många vi ska ha, han vill ha två och jag tre.. till och med namn har vi funderat på! Haha.. Så nära men ändå så långt borta ${#emotions_dlg.flower}$

Jag hoppas du får din kille att tänka om snart. Använd din kvinnliga list

Vad skönt det måste kännas att det kanske bara handlar om några månader innan ni börjar försöka på riktigt! Varför använder du inte något annat preventivmedel tills dess att ni börjar försöka? Precis som du säger så kan ju p-piller göra så det tar lång tid innan allt fungerar som det ska igen... Hur är läget nu? Det är ju över en månad sen du skrev det här inlägget så saker och ting kanske har ändrats åt det bättre hållet?

enlitenlängtan

Äldre 10 May 21:22

#29

Elinannamaria skrev 2013-04-28 22:29:54 följande:

Jag hoppar på denna tråden. Är snart 26 och sambon 29, tillsammans i 3,5 år och är båda på det klara med att vi vill ha barn ihop. Men han säger att han vill vänta till nästa höst att börja försöka och det känns så himla långt bort och tänk då om det tar 1år eller integår alls. Vart skall man göra av all sin längtan och hur skall man prata om det utan att pressa honom? En liten knodd i april nästa år, det är det enda jag tänker på...

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Jag har också oroat mig en massa för att först behöva vänta en massa år innan man ens får försöka och sen kanske riskera att det tar väldigt lång tid eller kanske inte ens går alls. Tanken på att behöva hålla sin längtan i schack så länge bara för att sen få konstaterat att man kommer få gå och längta minst lika länge till... Nej usch, jag blir ledsen bara av att tänka på det.
I början visste jag inte alls hur jag skulle prata med min sambo utan att pressa honom men sen kom jag fram till att jag måste få säga hur jag känner utan att oroa mig för hur han ska ta det.
Nuförtiden när jag är ledsen räcker det med att jag säger att "det är det vanliga" så kramar och pussar han mig och försöker trösta så gott han kan. Jag har förklarat för honom att det är honom och ingen annan jag vill ha barn med och att jag har för avsikt att vänta in honom, men samtidigt vet han hur oerhört jobbigt jag tycker det är att gå och längta.
Många av mina bekanta och några av mina närmaste vänner har fått eller ska få bebisar nu i år och det gör ju inte direkt saken lättare, men nu när han vet hur jag känner så kan jag i alla fall prata med honom om det när det blir för jobbigt att bära på själv.

enlitenlängtan

Äldre 10 May 21:26

#30

hime89 skrev 2013-05-05 21:39:14 följande:

Ska ta ut min p-stav vid nästa läkarbesök.
Och vi ska bara använda kondom(om vi får det att funka)

längtar jätte mycket nu!

Har plockat fram min gamla spjällsäng och börjat slipa på den så jag kan måla om den.

Det känns jätte jobbigt att inte kunna prata med sin sambo om detta.
Men min moster (28) och hennes kille(23) och min bror(22) och hans tjej(21) håller också på att planera så lite kan man ju prata med dem.
Men där är ju båda parterna med på det.

Förstår att du längtar! När är nästa läkarbesök? Har ni använt kondom tillsammans tidigare? Vad bra att du har fler i din närhet som börjat planera för en liten. Själv har jag bara kompisar som redan aktivt försöker få barn eller som inte alls är redo att ta det steget än, ingen som är i samma stadie som jag är :(

I väntan på att sambon blir redo

INNEHÅLL