Nej, kan inte påstå att jag direkt fått någon hjälp eller förståelse förutom att bli sjukskriven och få recept på mediciner som inte hjälper, men som man ändå inte vågar sluta ta.
Abort har jag aldrig blivit erbjuden, jag hade blivit fruktansvärt arg om någon sagt det till mig !
Med sista barnet mådde jag tillslut så psykiskt dåligt att jag verkligen inte orkade längre när det var runt 2 månader kvar. Jag ville bli igångsatt så snart som möjligt, men de vägrade göra det pga hyperemesis och att jag mådde så dåligt. "Som tur var" hade jag också foglossning och det var ett ok skäl för igångsättning. Helt sjukt ! De bryr sig inte om att man är helt psykiskt slut och barnet "äter upp mig", men lite foglossning var ok (nog för att foglossning kan vara hemskt också, men min var inte jätte farlig).
Nu känner jag att jag verkligen måste ha koll på allt innan så jag kan ställa krav och ha koll på vad som verkligen gäller innan, för när jag väl är där kommer jag inte orka.
Så tråkigt bara att det inte verkar finnas så mycket information och forskning kring det.........Ingen verkar direkt bry sig eftersom det är en så begränsad sjukdom (9månader).