Hej,
hoppar in hos er om det är okej. Är gravid i v21, andra graviditeten. Förra hade jga hyperemisis till förlossningen och denna gång verkar vara gå samma håll men kräks inte lika mycket. Gick ner i vikt fram till v 15 men har sakta men säkert tagit mig tillbaka till strax under vad jag vägde som "ogravid". Förra graviditeten hade jga en fantastiskt barnmorska och läkare som ordnade medicin, dropp och vart sjukskriven sista fyra månaderan. Tyvärr har jag fått en barnmorska med noll empati denna gång. Varje gång jag skall få nya medicincer, (lergigan, lergigan comp och pyridoxin) så är det en intensiv breväxling där hon påpekar att jag minsann borde ha tabletter kvar. Läkaren envisas att skriva att jag skall ta 1-2 tabl/dag och bara 3 uttag varje gång så jag får strida på apoteket för att få ut dom eftersom jag behvöer hämta klart oftare. Senaste besöket hos barnmorksan avslutades men den käka kommentaren "men du ser ju väldigt fräsh ut för att må dåligt". Hade då tagit ut semester i 4 veckor, legat hemma och sovit samt satt väckarklockan på var 3:e timma för att äta. Och sjukskriven tycker hon inte att jag kan bli för "det kommer säkert snart gå över". Och att jag blir trött av att må illa och inte äta kan jag ju lösa genom att gå ner i arbetstid själv.
Börjar känna mig smått uppgiven över hela situationen. Kräks inte fullt lika ofta som förra gången dock, men detta konstanta illamående. Enda som hjälper förutom medicin är att inte äta, då slipper jag illameånde tills jag försöker äta något. Men det känns ju inte riktigt hållbart i längden. Vågar inte äta innan jag skall åka till jobbet eller på väg hem för att slippa stanna och kräkas på vägen. Och utan mat i kroppen blir jag så yr att jag knappt kan ta mig till jobbet om jga inte får sittplats på bussen. Blodtrycket ligger lågt som alltid men blod och järnvärden är bra,
Oj vilken gnällig intro av mig. :) Ljuspunkten är ju att det om bf stämmer är bara 136 dagar kvar av illamående.