Hyperemesis

Mitt i natten och mår i skrivande stund SKIT! Svider/pirrar/gör ont i magen. Värmevallningarn som kryper längsryggraden samtidigt som man kämpar med att svälja undan allt saliv för kräkan är så nära!!
Jag dör en smula och tankarna går: Är det värt det? Har ju två underbara barn redan. Ska dem behöva bli lidandes? :(

Åh jag vet precis vad du menar! Har tänkt och känt som dig i 6 veckor, varje dag!!! Jag undrar när det ska lätta....hoppet finns varje dag. Men förr eller senare går det ju över! Fick du någon hjälp förra grav av sjukvården? Jag har ju tvingats få hjälp av min sambo, föräldrar o svärmor med sonen som inte ännu har någon dagisplats. Känns förnedrande på nåt sätt att inte kunna ta hand om sitt barn !

Visst är det förnedrande. Sambon som var så glad är numera inåtvänd. Tycker inte alls att det är lika roligt längre, och barmen tycker säkert att jag är tråkigast i världen!
Vi har inte berättat för någon ännu men det blir väl idag. Svärisarna kommer sen.
Sjukvården var sådär. Jag minns knappt vad de erbjudit då större delen av graviditeterna var en enda stor dimma :(

Jag vet inte vart jag ska vända mig för att få tabletter utskrivna. Ska inte träffa BM förrens den 11:e och läkaren den 12:e!
Har nästan 9 mil till gynakuten så det är jag inte alls sugen på. Men märker ju att det börjar bli ohållbart.

Ja tyvärr tror jag det är bäst med gynakuten. Dom kan ju skriva ut på vårdcentralen oxå men dom brukar inte va så kunniga.

När började illamåendet för er?

Verkar - v 5,6,7 och 9 för mig.

Arwen - Ska hålla ut tills imorgon bitti och ringa min VC. Går privat och tycker han är väldigt lyhörd så det kanske går där. Problemet är att ta sig dit, till Apoteket och sen hem igen.
Idag har varit en riktig skitdag. Konstant groteskt illamående sedan igår natt som inte lättat en minut! Inte sovit många timmar heller.

Ja att ta sig till och från läkaren är ju en pärs jag tog två lergigan idag och däckade sen. Men illamåendet lugnade sig iaf, men jag kunde inte hålla mig vaken. På primperan blir jag likadan. Compen hjälper inte alls.
Jag började må illa i v 6 med båda. Första släppte det i v 11 men är nu i v 11+2 och det har inte lättat än rädslan för att det inte kommer att släppa kryper sig på. Idag har jag spytt upp det mesta av vad jag har ätit

jag började må illa vecka 6, igår ringde en sköterska upp mig och hon sa jag skulle ta teskedar resorb.. så jag antar att jag bör vara död för att få hjälp.. tror sjukvården påriktigt att man ringer för LITE illamående? jag söker hjälp när jag inte står ut längre, och får rådet att vila, ta kex............

idag tog jag amosyt, illamåendet lättade så jag har inte spytt men groggy och sovit nästan hela dagen.
Jag är sååå jävla bitter, det var den påsken... less att må skit, less att vara isolerad, less att spy, less min man som inte kan städa. Jag vet han drar det tunga lasset med hemmet, sköta vår son, handla osv. han är bra men just nu är jag så jävla låg och tycker att han kan ta och städa någon gång...

jag håller med er om att det känns så jobbigt att missa tid med sitt barn. gör ont i mamma hjärtat.  

 ah jag vet inte jag tänker inte klart just nu. 

jag önskar att ni inte mådde illa, men jag måste säga att det är skönt att inte vara ensam om att må så här.      

Myggan01, förstår hur du känner dig. Har legat och kräkt konstant från vecka 7 - 19 och varit inlagd på Kvinnokliniken vid flera tillfällen för dropp och medicinering eftersom värdena i kroppen varit så dåliga efter att inte fått behålla något vätska eller mat alls. Har bara legat hemma i sängen eller soffan och känt att nu orkar jag inte mer. Detta är utan tvekan det värsta som jag varit med om. Gick idag in i vecka 22 och har de senaste veckorna fått behålla en del mat och kunnat röra mig lite mer lite mer. Tyvärr har jag de senaste dagarna känt mig mer illamående igen och kräkt några gånger, dock inte som innan då det var hela tiden men ändå oroväckande. Känner precis som dig att trots att man inte önskar någon detta helvete så känns det skönt att inte vara ensam om sjukdomen. Svårt att beskriva för andra hur man har det (en lång kräksjuka) därför är det skönt att skriva av sig med andra i samma situation.