Hyperemesis

Verkar - Jo tidigare har jag fått det. Det är en pärs att ta sig nästan 9 mil och ordna barnvakt åt 2 st samtidigt som man inte berättat för någon ännu. :(
Inte ens jobbet vet. Idag vabbade jag med dottern som har feber men det kommer nog aldrig ske igen i detta tillståndet.
Vill ju helst inte spräcka nyheten innan jag vet hur det ska bli.
När sambon och sonen kom hem fick ja en sjuhelvetes hjärtrusning när barnen började tjabba. Reagerar på höga ljud så det står härliga till!

Hej arwen Bor med man, en bonusdotter på 8, och en gemensam dotter på 4 år. Mannen gör allt han kan för att hjälpa. Berättade tidigt för barnen som båda va himla oroliga för mig och varför jag inte äter med dem och kräks så ofta. Har fått mediciner sedan 3 V tillbaka lergigan comp 10 om dagen vilket jag inte tar, kanske blir 3-5/ dag Och primperan supp 1-3 om dagen försöker hålla mig på Max 2 Färre kräkningar iallafall men annars mår jag detsamma men nu vågar man ju inte ta bort dem heller. Även om jag inte önskar någon detta hjälper det lite att man inte är ensam om detta. Om allt går vägen nu bara är det en skön känsla att känna att detta gör jag aldrig mer!!aldrig Kämpa på hörrni dagen då det är över kommer ju tids nog:)

cii, sök hjälp på gyn, kanske bara ringa och prata om hur du mår och hur det känns.

ja var på gyn igår och blev jättebra bemött, ja sa till hon i receptionen att jag lär ju spy snart så ja fick ett litet rum med en säng och toa ist för väntrummet. sen fick jag en jättebra läkare som gav mig "fri passage" till dropp när jag ville, även fast jag inte hade kretoner i urinen, hon sa att det kan vara skönt att någon annan tar hand om en, får ett avbrott från hemmet och kraven. typ semester. hon skrev in i min journal så jag behövde bara åka in på akuten eller gyn när som hellst.
hon sa att där kan man prova bättre vilken medicin som funkar bäst också.

jag känner mig mycket lugnare, sedd och trygg. så jag kommer inte tveka att åka in om jag blir svagare igen. 

fick se mitt lilla liv också igår, det ´gav mig också kraft.     
      

Myggan: skönt att du blev bra bemött! Såg dina värden bra ut då? Jag fick samma svar igår att det bara är att återkomma så får jag bli inlagd om jag vill och få dropp. Ganska skönt att veta iaf. Hade ingen lust igår dock. Sist hamnade jag på ortopeden för gynavd var stängd över helgen. Det var ingen höjdare kan jag säga. Rummet var fullt av senila tanter som hade brutit låren osv, dom låg och vrålade hela nätterna. Det vill jag inte va med om igen. Personalen var oxå väldigt otrevliga och okunniga över mitt tillstånd.
Nu sitter jag här och väntar på att frukosten ska komma upp...trevlig väntan brukar följa samma mönster ungefär. En timme efteråt brukar den komma upp med plågor ser inte fram emot det. Men det brukar sen lätta under em.

Hur mår ni andra idag?

jag hade inga ketoner, lågt blodtryck och järnen missa jag att fråga efter,, känner mig klaostrofobisk i min kropp just nu, vilket grepp illamåendet har.

Arwen nä fy vilket upplevelse att ligga på en sånn avdelning. det borde finnas illamående hem, där det inte finns några lukten, harmonisk miljö, lite vattenfall och luften är av lustgas. Älskar lustgasen, bästa med förlossningen förutom att det kom en bebis. 
     

  

Ja att ligga på ortopeden var ingen höjdare tror nog att gyn är bättre på många sätt. Framför allt bör dom iaf vara mer kunniga på tillståndet. Jag är fortfarande så trött i kroppen. Är ni det oxå? Jag var på en promenad idag för första gången på 6 veckor! Kändes skitskumt! Haft en bättre dag idag
Jag ska som sagt göra kubtest imorn och är lite nervös. Håll tummarna för mig!

Hej alla, Lider verkligen med er alla, då jag varit sjukskriven i 3 veckor so far mot illamåendet och kräkningarna. Var på gynakuten igår där mina värden låg på gränsen till akut. Det jobbiga är att det är så många som inte förstår hur jobbigt detta är är i vecka 9+5 och hoppas att det går över. Kräks när jag äter eller dricker, vaknar på natten av att jag måste spy magsaft eller galla. Äter nu 8 legrigan comp och 3st primperan och jag hoppas att det blir lite bättre. har ingen matlust alls och mår illa bara av tanken på mat. mIbland vågar jag knappt äta för att det är så jobbigt att spy. Eftersom tillståndet är som det är så har jag berättat på jobbet för min chef och våra föräldrar samt de närmsta vännerna i och med att jag inte orkar ses. Det är min första graviditet som var oplanerad men välkommen och det känns som att jag ALDRIG mer vill gå igenom detta igen, så om allt går som det ska blir det nog inga syskon känns det som nu. Det som känns mest tråkigt är att jag inte gläds åt graviditeten och att de som vet om den tycker att det är märkligt och att jag bara ligger i sängen när det är sol och fint ute...