Hejhej.. har inte riktigt hängt med här det sista, hoppas ni har förståelse för det :)
Idag kom vi hem från BB.
Tänkte dela med mig av en kort förlossningsberättelse, för den som vill läsa:
Vaknade klockan 05.48 av en värk. förstod direkt att detta var en värk, och helt annorlunda än allt annat jag känt under graviditeten. Gick upp och sen satte värkarna igång tätt redan från början. Bilresan in var ganska jobbig, med täta värkar.
Kom in till förlossningen strax efter åtta. Blev undersökt, och var då bara öppen 2 cm. Blev lite knäckt och tänkte att detta kommer ta lika lång tid som sist. Med tanke på att jag på hinnsvepningen var öppen 1,5cm, så hade det ju inte hänt mycket.....
Vid nästa undersökning var jag öppen 4 cm, och det bestäms då att jag ska få spinalbedövning. Tiden det tar fram tills läkaren kommer och sätter bedövningen är riktigt jobbig. När läkaren väl har hunnit komma, så är jag plötsligt öppen 7-8cm, så det går riktigt jäkla fort. Efter att jag fått spinalbedövningen så känns allt mycket lättare. Vilken befrielse!!!
Vid 10-tiden så är jag fullt öppen... så jag har alltså gått från 2-10 cm på mindre än två timmar.
Under krystningen så går bebisens värden ner, och dom tar ett blodprov från huvudet. När resultatet på blodprovet kommer, så bestäms det att hon måste ut. Dom sätter då en lätt sugklocka, för att dra ner henne. Hon kommer ner en bit, sen lossnar sugklockan. Då värkarna nu är starkare igen, så sätts inte klockan dit igen. Utan hon får komma ut av egen kraft, och ett litet klipp görs. 10.44 föddes Freja :)
Hennes apgar var 9-10-10 (Storebrors var 2-7-8, så stor skillnad där.)
Vilken jäkla skillnad i hur man kan må efter en förlossning alltså!! Med Lukas så var jag inte människa på flera dagar, hade ett HB på 59 och hur ont som helst efter klippet. Denna gången så känner jag mig pigg. Klippet gör inte ont alls, och HBt är på 122, alltså mer än dubbelt så mycket som sist!
Tror man kan säga att jag fick min revansch iaf :)